För att kunna vara en förebild krävs en stark självkänsla, en trygghet i identiteten. Under de senaste sjuttio åren har dock en systematisk nedmontering av den svenska identiteten ägt rum via skolan. Historieundervisningen har utarmats. Minsta ord som tyder på en glädje över svenskhet angrips med statliga medel.
Nyanländas anpassning till nya och främmande förhållanden handlar till stor del om att imitera förebilder. Det är så den mänskliga hjärnan fungerar. Men det fungerar inte om inte förebilden vill vara förebild, något som ofta är fallet i Sverige. Vill vi ha en fungerande integration måste landet och dess människor vara villiga att vara förebilder.
Alliansen, som tidigare talade om att lägga ned Arbetsförmedlingen, föreslår nu ännu en "åtgärd" som myndigheten sannolikt måste administrera. Tanken är att gynna nyanlända med en ny anställningsform, men i praktiken blir det snarast en ny version av regeringens misslyckade traineejobb. Vad Sverige behöver är inte en utökad regeldjungel, utan en jämnare spelplan mellan arbetsmarknadens parter och en sänkt arbetsgivaravgift.
Det finns ingen quick fix på integrationsproblemen. Men det innebär inte att det inte finns saker att göra. Till att börja med måste arbetsmarknadspolitiken förändras i grunden.
I sin nya bok Den banala godheten skriver Ann Heberlein att det svenska samhället präglas en naiv och ofta missriktad vilja att göra gott. Men är verkligen viljan att framstå som god alltid drivkraften, eller handlar det om vanlig svensk konflikträdsla? Mattias Svensson recenserar.
De som säger att integration inte bara handlar om jobb har naturligtvis rätt. Men samtidigt visar forskning att arbetsplatsen är den viktigaste förmedlaren av värdlandets kultur. De som tonar ner arbetets roll i integrationen riskerar därför göra sig själva en björntjänst.
I Sverige hålls alltför många människor tillbaka av en stelbent arbetsmarknad. Det som behövs är en våg av borgerlig jobbpolitik som kan skölja över svensk arbetsmarknad och bryta fackföreningarnas makt, skriver Christian Carlsson och Felix Arnstedt, förbundsordförande respektive arbetsmarknadspolitisk talesperson KDU.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 4. Att erkänna förekomsten av kulturkrockar, men inte nämna något om vad krockarna bottnar i, och inte heller värdera de olika synsätten i förhållande till olika normer, är ohållbart och ohederligt. Vi måste medge att västvärlden vunnit fler segrar när det kommer till våra fri- och rättigheter, jämställdhet och allas lika värde och låta dessa fri- och rättigheter gå i arv i de fall det behövs.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 1. 2015 blev början på ett drastiskt skifte i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Efter att länge ha präglats av känslor och en aktivistisk anda satte de ökade flyktingströmmarna systemet i gungning. Människor av kött och blod fick betala priset för olika aktörers lomhördhet inför verklighetens signaler.
Många invandrare slits mellan hoppet om ett nytt liv i det nya landet och kraven från det gamla hemlandet. Förr i tiden var flytt över kontinenter ett brott med det gamla livet. Nu är det ofta en fortsättning i gängse banor men med bättre livsvillkor, om än med nya bekymmer.
SEKULARISERADE SVENSKAR FÖRSTÅR VARKEN INVANDRARES RELIGIONER ELLER SIN EGEN. Världens mest sekulariserade folk har tappat förmågan att tolka religionens roll i samhället. Det är olyckligt då asylsökande kommer från djupt religiösa samhällen.
Sverige har varit särskilt illa rustat för att förstå vad hederskultur med dess yttringar är. Ett samhälle som drivit individualismen till sin spets tappar förmågan att förstå kollektivistiska strukturer.
KLANSAMHÄLLEN I SVERIGE. Svensk juridik är inget universellt fenomen. Andra samhällen har annan syn på rättvisa. Det är därför vi ser parallella domstolar i förorterna. Journalisten Per Brinkemo beskriver en verklighet som existerar parallellt med den svenska offentligheten.
Den mångkulturella idén – tanken att människor ska leva med helt separata kulturer vid sidan av varandra – är en idé utan stöd i verkligt mänskligt beteende. Det är fel att tro att människor inte vill ha en gemensam kultur och gemensam identitet. Till slut kommer människor i vårt land att hitta någon form av ny gemenskap alldeles oavsett vad någon politiker gör, skriver Stefan Olsson, aktuell med essän ”Det nya folkhemmet”.
Bara sex procent av dem som genomgår det statliga etableringsprogrammet får jobb. Resten fastnar i Arbetsförmedlingens evighetsloop, men trots fiaskot vill nu regeringen låsa fast etableringsuppdraget i Arbetsförmedlingen. Det är att göra problemen permanenta, när det som egentligen behövs är ett inkluderande samhälle.
Eli Göndör, ansvarig för Timbros programområde integration, förtydligar vad den kommande rapporten "Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?", som publiceras 5/4, handlar om.