För fem år sedan efter attentatet mot Charlie Hebdo svor vi på att stå upp för yttrandefriheten. Ingen har ännu argumenterat övertygande om varför gränsen skulle dras mellan att göra satir av profeten Muhammed och att bränna en koran. Catarina Kärkkäinen analyserar rättighetsargumenten i debatten.
Studieförbundet Ibn Rushd väcker känslor. Adam Danieli skriver om hur debaclet med det muslimska studieförbundet är en förlängning av den demokratisyn, korporativism och slappa hantering av kollektiva medel som Folkbildningsrådet…
Är det så stor skillnad på skådespelare och prostituterade egentligen? Smedjans krönikör Bengt Olsson har funderat över öppenhjärtliga skådisar och varför teatervärldens hackordning skapar ett överflöd av fejkad intimitet.
Radikala modernistiska konstriktningar utvecklades av 1900-talets auktoritära vindar. Men många kommunistiska konstnärer i Sovjet fann sig förtrycka av den samhällsordning de själva hjälpt idealisera – samtidigt som deras meningsfränder i…
Att vara kritisk mot kulturbidrag är inte att hata kultur, utan att tro på kulturens inneboende kraft och att den kan stå på egna ben. När kulturpolitiken kokas ner till…
Vad är egentligen ”tillräcklig respekt” för en kultur? Diskussionen om kulturell appropriering får Bengt Ohlsson att reflektera över hur artister med hög status, för att understyka sin egen hipphet, alltid låtit sig inspireras av dem med låg status.
Alice Coopers kombination av skräck och rock har varit stilbildande för en genre som fortfarande bygger på att hantera jobbiga frågor utan att ducka för mörker. Den nya coronasången ”Don’t Give Up” är raka motsatsen – Alice Cooper släpper sitt skräckarv för att lajva Bono.
Hur säljer man in sin bok? Bengt Ohlsson svettas i Babels soffa och funderar över vad världslitteraturens stora namn hade sagt för att pitcha in sina böcker.
Florian Schneider har avlidit, 73 år gammal. Tillsammans med Ralf Hütter var han den kreativa hjärnan bakom Kraftwerk. Denna hypnotiska, moderna, industriella folkmusik är kanske det mänskligaste som skapats. Genom den kommer Florian Schneider alltid att leva vidare, skriver Johan Norberg.
Brädspelandet har fått en enorm renässans de senaste decennierna. Spel är eskapism, som tränar oss inför livets realiteter och låter oss pröva det okända i ett tryggare sammanhang. Det menar Patrik Strömer, hängiven brädspelare, som låter denna essä om spelets regler ta sin utgångspunkt i Johann Huizingas begrepp Homo Ludens.
Bengt Ohlsson har ägnat påskhelgen åt att titta på digital teater i sängen. Med snabbspolningar, telefonsamtal och paus för toalettbesök. Innebär det början på slutet för teatern?
Kulturminister Amanda Lind har lovar en halv miljard kronor i stöd till kultursektorn. Varför? Den är knappast mer utsatt än någon annan sektor i dessa tider. Pengarna blir främst en illustration av hur ofritt det “fria” svenska kulturlivet är.
Det vore en smal sak för välmenande krafter att omärkligt rensa bibliotekshyllorna från rasistiska och sexistiska romanfigurer. Men det vore fatalt feltänkt. Arga och ledsna är precis vad vi ska bli, menar Bengt Ohlsson.
Det intressanta med SAS-filmen är motreaktionerna. De visar på allt annat än kulturellt självförtroende. Men hur bygger vi i så fall upp en kultur och identitet? Utgångspunkten måste vara att den centrala arenan i dag är digital och global, resonerar Ashkan Fardost.
SVT:s Kalifat skildrar hur ett par tonårstjejer i en Stockholmsförort radikaliseras. Bengt Ohlsson ser en oroande TV-serie som får hans egna övertygelser om att konsten ska vara fredad från moralpoliser att börja vackla.
Hasse Alfredson var en kreativ idéspruta, som samtidigt saknade tålamod med rutin och byråkrati. Han var betydligt mer än den anspråkslösa titeln på Kalle Linds biografi antyder. Mattias Svensson fnissar förtjust åt både pikanta detaljer och Alfredsons egna ordvändningar.
Nystarten av Batman-franchisen har porträtterat den maskerade hämnaren på ett mörkare sätt än tidigare. Den senaste Joker-filmen visade en ocensurerad brutalitet långtifrån 1960-talets seriestrippsslagsmål. Genom de nya Batman-filmerna förmedlas också en samhällssyn präglad av konservativt tänkande.
Den 7 januari i år avled Neil Peart, trummis och textförfattare i det legendariska rockbandet Rush. Det har såväl liberaler som rent musikaliska fans anledning att sörja.
Trollkarlen från Chicago är något så ovanligt som en musikal om Milton Friedman. I sång och dans beskrivs hans liv och idéer. Trots vissa brister är det en fin framställning av ett nittonhundratal där planekonomin var ett riktigt hot även i väst.
Att Trelleborg låter bli att anställa människor som inte vill skaka hand med personer av motsatt kön är fullt rimligt. Vägran att skaka hand är ett ideologiskt ställningstagande, och ideologiska särintressen får inte tillåtas gå före sekulära värderingar.