Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Den konservative Läderlappen

Nystarten av Batman-franchisen har porträtterat den maskerade hämnaren på ett mörkare sätt än tidigare. Den senaste Joker-filmen visade en ocensurerad brutalitet långtifrån 1960-talets seriestrippsslagsmål. Genom de nya Batman-filmerna förmedlas också en samhällssyn präglad av konservativt tänkande.

Foto: Serge Kutuzov Unsplash

Notera att denna essä avslöjar centrala inslag i filmerna Joker (2019), The Dark Knight Rises (2012), The Dark Knight (2008) samt Batman Begins (2005).

Filmen Batman Begins var en ny ingång i Batman-franchisen. Batman-serien var från början en seriestripp skapad av Bob Kane och Bill Finger. Efter Stålmannens popularitet fanns efterfrågan på nya superhjältar. Inspirerad av Fantomen-serien, skapad av Lee Falk, gjorde Kane och Finger en serie om en playboy som agerar samhällets beskyddare i hemlighet. Konceptet var inspirerat av tidigare hjälteserier som Zorro och Röda Nejlikan.

Batman-karaktären kan framhållas som särskilt komplex. Till skillnad från andra superhjältar har han inga unika krafter. Han är en människa, som med hjälp av personlig rikedom har råd att hålla sig exceptionellt vältränad och att införskaffa särdeles dyr utrustning. Han bor i en fiktiv stad där brottsligheten har tagit överhanden.

Ofta har Batman framställts som höger, och de senaste Batman-filmerna har gett upphov till en myriad blogginlägg och artiklar på det temat. Ibland har det varit riktat som en kritik från vänster, vilket är lätt att förstå. (Klart att högern gillar en multimiljonär som ägnar sig åt att misshandla brottslingar från underklassen! Det vore ju rimligare om han betalade mer i skatt så att det kan bli fler fritidsgårdar och så vidare.) Andra superhjältar, såsom Spindelmannen, kämpar för att få ihop pengar medan Bruce Wayne bor på en herrgård med en förmögenhet han ärvt. Batman har även använts som en maskot för alt-right-rörelsen (några av dess ledande företrädare skrev till och med en bok på det temat).

Men Batman-filmerna är inte höger i någon sådan bemärkelse. Om något förmedlar de en politisk filosofi i linje med den hos Edmund Burke.

Den mörke riddarens moral

Den mest politiska av de moderna Batman-filmerna är den andra i trilogin, The Dark Knight. Filmen fick kritik eftersom den sågs som ett försvar av George W. Bushs säkerhets- och utrikespolitik. Jokern är i praktiken en besinningslös terrorist som genom att sprida rädsla försöker skapa kaos. Batman svarar med att misshandla både Jokern och en maffiaboss för att få dem att avslöja uppgifter som kan rädda människoliv. Mot slutet av filmen har Batman upprättat ett system för att spåra alla samtal i Gotham genom avlyssning av alla telefoner och annan digital utrustning. Mot bakgrund av Guantanamo, de så kallade förstärkta förhörsmetoderna och Patriot Act är det lätt att dra en analogi till Bush-administrationens krig mot terrorismen. Särskilt då filmen släpptes år 2008, när debatten om kriget mot terrorismen rasat i flera år.

Visst går det att se filmen som ett försvar av kriget mot terrorism. På ett djupare plan är den dock en plädering för behovet av att handla moraliskt för att samhället inte ska slitas sönder. Poängen är inte att vissa människor är obotligt onda, utan att alla människor är felbara. Genom normer, sociala koder och en rättsstat begränsas det onda i människor, men för att det ska kunna upprätthållas krävs även att enskilda tar ett moraliskt ansvar.

Detta visas i hur filmen utmynnar i ett moraliskt beslut. Batman dödar aldrig andra, eftersom det vore fel. Men i kampen mot Jokern börjar han kompromissa mer och mer med sina principer, och tar till tortyrliknande metoder. Filmen leder fram till att Batman befinner sig ensam med Jokern på ett hustak. Jokern har lurat människor att fly från staden på färjor över floden. En av de två stora färjorna är fyllda med vanliga människor, en annan med kriminella som flyttas från Gothams fängelser. Båda färjorna har fått elen utslagen. Samtidigt har bomber apterats på båda. På båda färjorna finns kontrollen för att detonera bomberna på den andra färjan. Jokern ställer människorna på färjorna inför ett val. Antingen spränger de den andra färjan före midnatt, eller så spränger han båda färjorna.

Jokern ställer människor inför liknande val genom hela filmen. Handla omoraliskt eller genomlid konsekvenserna. Han hotar med att spränga ett sjukhus om inte en viss person dödas. När han har tillfångatagit tre gängkriminella ger han dem en avbruten biljardkö och säger att endast en av dem får överleva. Han drivs av en vilja att avslöja det onda hos alla, vilket han också påpekar själv. Syftet är att skapa kaos för att visa människans sanna natur.

Vår förmåga att välja det rätta är avgörande för vilket samhälle vi får. Batman väljer att inte döda, och att inte hämnas

När Russell Kirk formulerade konservatismens tio principer var den första principen att det finns en bestående moralisk ordning. Att handla moraliskt är nödvändigt för att samhället inte ska rämna. Inget statsskick är hållbart om människor inte vägleds av en personlig moral. En sådan moral måste upprätthållas av normer. Utan dem finns ingen moral, eller förutsättningar för ett samhälle som håller ihop.

Det som räddar människorna på färjorna är i slutändan att de vägrar att döda. På de kriminellas färja tar en fånge kontrollen från en av vakterna, och kastar den överbord. På den andra färjan röstar alla för att detonera bomben för att rädda sitt eget skinn. Men i slutändan är det ingen som mäktar med att verkställa beslutet. Genom att handla rätt räddar de sig själva. Batman hindrar sedan Jokern från att själv spränga färjorna. Därefter räddar han Jokern från att falla mot en säker död, och räddar därmed sig själv från moraliskt förfall. Övervakningssystemet Batman skapat förgörs automatiskt när det har använts.

Det Jokern gör i filmen är att genom terror utmana samhällets motståndskraft. Men han besegras först genom att andra vägrar att fatta de omoraliska beslut han vill leda dem till. Harvey Dent, Gothams chefsåklagare som precis som Batman försöker stoppa brottsligheten, blir förtappad genom Jokerns ränker. Han börjar döda för att hämnas mordet på sin fästmö, som även varit Batmans flickvän. Människor kan korrumperas, men alla har ett aktivt val. Vi kan välja att göra gott, och vi kan välja att göra ont. Vår förmåga att välja det rätta är avgörande för vilket samhälle vi får. Batman väljer att inte döda, och att inte hämnas. Dent väljer det motsatta, och i slutet av filmen faller han mot sin död.

Konservatismen tar sin utgångspunkt i människans felbarhet. Alla människor är kapabla till ondska. Genom samhällets normer och sociala koder, och genom rättssystemet, kan deras värsta impulser tyglas. Jokern försöker i stället driva fram det värsta hos människor. Hans projekt är att sprida rädsla för att visa hur den mänskliga naturen egentligen är beskaffad. Det är först när människor handlar moraliskt som Jokern också besegras. Moralen blir därmed nödvändig för att samhället inte ska kollapsa.

Det bestående framför anarki

The Dark Knight Rises avslutade film-trilogin, och rykten om politisering omgav filmens release. Under 2011 ockuperades Wall Street i New York av den så kallade Occupy-rörelsen. Stora grupper av vänstersympatisörer campade mitt på det amerikanska bankväsendets bakgård. I den mån det fanns något syfte med campingen hos den heterogena skaran var det som en protest mot ekonomisk ojämlikhet. Vissa drog slutsatsen att de upproriska skurkarna som gick till angrepp på Gothams rika i filmen, också var tänkta att spegla Occupy-rörelsen. Analogin är dock tveksam, eftersom Occupy-rörelsen varken använde sig av våld eller förespråkade samhällsomstörtning i någon egentlig mening.

Occupy Wall Street, dag 14. Foto: David Shankbone – eget verk, CC BY 3.0

Det går dock att se The Dark Knight Rises som en kritik av revolutionär populism. Gotham framställs aldrig som perfekt. Ekonomiska och sociala skillnader gör det till ett delat samhälle. Den främste antagonisten i filmen, Bane, tar över Gotham med våld. Han mördar borgmästaren och upplöser polisen. Allt med populistiska budskap om att återföra makten till folket. Alternativet som Bane erbjuder genom att riva upp allt och försöka upprätta en utopi är ändå inte bättre. I Banes Gotham plundras privat egendom; allting är delat så att ingen har något. Kopplingen mellan frihet och egendom klargörs i en scen efter Banes maktövertagande, då en karaktär anmärker att ett visst hus var någons, men nu är det ingens. Överklassen ställs inför skenrättegångar, och förs sedan ut på den frysta floden där de tvingas gå ut tills isen brister.

Budskapet här är inte att omfördelningspolitik leder till samhällets förfall. Snarare är det en kritik riktad mot populistiska budskap. En revolution för att avsätta en vagt definierad överklass leder inte till ett bättre samhälle utan kan bara sluta i en anarki där enbart den starkes rätt gäller. Även det felbara och det otillräckliga kan därför vara värt att försvara.

Ta Nehisi-Coates har anmärkt i The Atlantic att det är mer likt en brittisk konservatism än en amerikansk. Batman-filmerna är inte ett försvar för de superkapitalister som återfinns i Ayn Rands Och världen skälvde, utan ett försvar för försiktighet. Revolutioner bygger på illusioner om att använda våld för att uppnå ett högre ideal. Edmund Burkes kritik av franska revolutionen var just att den byggde på felaktiga föreställningar om Frankrike och orealistiska antaganden om vad ett samhälle är. Det är lätt att dra en parallell mellan anarkin i Gotham och anarkin efter den franska revolutionen. Skenrättegångarna mot de rika är inte långtifrån massavrättningarna under det skräckvälde som följde den franska revolutionen.

Hoppet till människan – trots hennes felbarhet – gör även det bristfälliga värt att försvara

Den första filmen i Batman-trilogin, Batman Begins, har ett snarlikt tema. Den skildrar hur arvtagaren till ett företagsimperium, Bruce Wayne, drivs av hat mot mannen som mördade hans föräldrar. Under filmen genomgår Wayne en förvandling. Från att initialt drivas av hat, bestämmer han sig för att göra gott. Han antas till den mystiska gruppen Skuggornas liga, ledda av Ra’s al Ghul, men vägrar att döda och förkastar gruppen. I filmens slutskede avslöjas att samma grupp har planerat att förstöra Gotham för att staden är moraliskt korrupt. Bane och Ra’s al Ghuls dotter är de främsta antagonisterna i Dark Knight Rises, som hoppas förverkliga det som Skuggornas liga misslyckats med.

Skillnaden mellan Skuggornas liga och Batman handlar inte om ändamål, utan om medel. Skuggornas liga ser det korrupta i Gotham och vill därför rasera det; Batman ser det korrupta i Gotham och vill genom sina handlingar rädda staden. Båda vill förhindra Gotham från ett förfall, men medan Skuggornas liga vill förstöra staden vill Batman försöka rädda den. Batman räddar inte Gotham för att det är perfekt, utanför att det kan förbättras. Hoppet till människan – trots hennes felbarhet – gör även det bristfälliga värt att försvara. Medan Skuggornas liga i någon mening är pessimistiska revolutionärer, som försöker att rensa ut det som de anser har förtappats.

Jokern och sammanhållningen

I fjol hade den fristående filmen Joker premiär. Filmen handlar om hur Jokern blir den han är. Det är berättelsen om hur den främsta antagonisten stöts ut ur samhället och drivs till att göra ont. Som film är den betydligt mer våldsam och rå än Batman-trilogin.

Jokerns ondska förklaras som ett sökande av bekräftelse som aldrig besvaras. Genom hela filmen behandlas han illa av sin omgivning. Han misshandlas. Han stöts bort av dem som inte förstår hans psykiska besvär. Till slut slår han tillbaka genom att mörda några unga, välbeställda män som trakasserar en ung kvinna. Och då får han bekräftelse. Frustrerade människor går ut på gatorna i protest mot sociala skillnader och av ren ilska riktad mot Gothams överklass, med Joker-masker.

Under hela filmen framställs Gotham återigen som en stad som slits isär av sociala skillnader. Klyftorna mellan rika och fattiga ökar. Det psykologiska stöd Jokern får av kommunen dras in på grund av nedskärningar. Bruce Waynes pappa bemöter situationen med oförståelse samtidigt som han förbereder en kandidatur till borgmästare.

Sociala hierarkier är ofrånkomliga, men utan gemensamma institutioner för att ge stöd till de utsatta förlorar det offentliga sin legitimitet.

Det är lätt att läsa av filmen som ett försvar för en välfärdsstat, och en kritik av högerpolitik. Och visst sätter filmen fingret på ett genuint problem. Det är uppenbart att Jokern lider av psykisk sjukdom. Han blev misshandlad som barn, och under hela filmen genomlider han upprepade psykoser som spelas upp som om de var verklighet. Först under andra halvan av filmen visas för filmpubliken att flera scener bara spelats upp i hans huvud.

Mot den bakgrunden är det lätt att se filmen som mer tematiskt vänsterorienterad, vilket vissa också har gjort. Det är dock inte nödvändigtvis socialism att förespråka ett grundläggande skyddsnät. Människor är inte perfekta, och det finns ingen poäng i att låtsats som det. Problemet med ideologier är att de ofta bygger på abstraktioner, där ingen hänsyn tas till människors komplexitet. Människor kan vara sjuka, frågan är hur det ska hanteras.

Filosofen Roger Scruton anmärkte i How to be a Conservative att välfärdsstaten är nödvändig för att hålla ihop ett modernt samhälle. Inte för att åstadkomma ett strikt jämlikhetsideal, utan för att ett samhälle måste ges legitimitet. Sociala hierarkier är ofrånkomliga, men utan gemensamma institutioner för att ge stöd till de utsatta förlorar det offentliga sin legitimitet. Det syns i filmen när tusentals går man ur huse i protest mot de sociala skillnaderna. Problemet är inte nödvändigtvis skillnaderna ur sig, utan att samhället förlorat sin legitimitet. När konservativa som Rudolf Kjellén eller Teodor Holmberg förespråkade ett folkhem anknöt de till en variant av en sådan idé, om än i en mer extrem version (vilket jag tidigare beskrivit i en essä om arvet från radikalkonservatismen).

Höger, vänster eller ingetdera

Den huvudsakliga inspirationen för de moderna Batman-filmerna, särskilt The Dark Knight Rises, är Charles Dickens klassiska verk A tale of Two Cities. Christopher Nolan verkar, trots allt, inte ha haft något direkt politiskt syfte med filmerna. Det är något vanskligt att då tolka dem genom ett politiskt raster, men samtidigt är det svårt att bortse från den ideologiska dimensionen.

Ett av temana för Dickens bok är hur sociala orättvisor riskerar att slita sönder samhället. Den var skriven i en tid då industrialiseringen ledde till att vissa grupper snabbt blev särskilt välbeställda kapitalägare. För den framväxande arbetarklassen var villkoren odrägliga. Dåliga löner, osäkra arbetsplatser och trångboddhet rådde i spåren av att fler flyttade in till underdimensionerade städer. Boken utspelar sig dock sent 1700-tal i Frankrike och Storbritannien, och berör revolutionen. Den ska delvis ha inspirerats av boken The French Revolution – a history av den konservativa historikern Thomas Carlyle. Det är möjligt att överlappningen med Burke inte är en slump.

För att förstå politiska ideologier är det viktigt att förstå i vilken tid de uppkommit. Alaisdair MacIntyre anmärkte i boken Beyond Virtue att filosofins – och i förlängningen politiska ideologiers – problem är att de hämtar principer ur tankar och resonemang som är tidsbundna. John Lockes liberalism är ett resultat av England på 1700-talet. Karl Marx filosofi bygger på en analys och kritik av 1800-talets klassamhällen. De kan inte läsas utanför den kontexten, och i den mån de har något värde, måste principer abstraheras ur dem med hänsyn till kontexten.

Batman-filmerna blir – avsiktligt eller oavsiktligt – en plädering för en konservatism som ofta glöms bort

Vad som sysselsatt politiska filosofer i olika tider präglar alltså deras slutsatser. De brittiska politiker som verkade i Edmund Burkes anda bekymrade sig för samma problem som Batman-filmerna berör. I Dickens hemland, Storbritannien, var det inte socialister som genomförde de första sociala reformerna, utan konservativa. Den brittiske premiärministern Benjamin Disraeli tillträdde under sent 1800-tal med en social reformagenda riktad mot att utjämna sociala skillnader.

Disraelis konservatism har beskrivits som one nation-conservatism, även om han själv inte använde begreppet. Nationen måste fogas samman genom att de sämst ställda får stöd. Legitimiteten hos staten ligger i att den ser till allas behov. Det kan vara så enkelt som att Batmans överlappning med konservatismen beror på att inspirationskällan lyfter samma problembild som sysselsatte brittiska konservativa på 1800-talet.

Batman-filmerna blir – avsiktligt eller oavsiktligt – en plädering för en konservatism som ofta glöms bort. Det är en kritik mot revolutioner och ett försvar av enskilda människors moraliska plikt, inte en plädering för fascism eller kapitalism. I den mån filmerna har ett politiskt budskap, är det att den som vill röra om i grytan och vända samhället upp och ner är fel ute.

Läs fler texter av Fredrik Hultman