Sverige befinner sig i en förvaltningskris. Migrationschocken har gjort det uppenbart att den svenska välfärdsstaten har svällt över sina bräddar. Politikerna kan inte längre ha kontroll över alla regleringar. Det enda sättet att hantera krisen är för välfärdsstaten att backa, och för allmänheten att acceptera ett mindre reglerat – och mindre förutsägbart – liv, skriver Jakob Heidbrink.
I Sverige lever många mellan två samhällen: det sekulärt individualistiska och det klanbaserade. Ska det svenska majoritetssamhället kunna locka dem att välja bort klan och hederskultur, måste vi erbjuda dem två saker: trygghet och en ny gemenskap. Ett skyddat boende räcker inte. De måste kunna lita på våldsmonopolets skydd, och kunna bygga upp ett nytt liv med nya sociala sammanhang.
Facket har makt över vem som får arbetstillstånd i Sverige, samtidigt som alla fackförbund har ett intresse av att minska konkurrensen för de egna medlemmarna. Fredrik Hultman har intervjuat advokaten Arvid Danielsson, som ser hur förbunden missbrukar sin makt över vem som ska få stanna i Sverige.
Vad skall vi frukta mest, extremhögern eller jihadisterna? Den muslimska invandringsvågen ställer Europa inför val och beslut som får långtgående konsekvenser. I en ny bok skildras hur dagens europeiska politiker och debattörer famlar i historiens mörker för att finna argument för just sin linje i migrationsdebatten.
SVT:s satirgrupp Grotesco tog sig an flyktingkrisen och möttes av etablissemangets jubel. Men dess version av vad som hände hösten 2015 är falsk historieskrivning. Socialdemokraterna är inte ett principiellt flyktingmottagarparti som tvingades vända under galgen; de har alltid hållit den svenska modellen högre än den humanitära stormaktstanken.
Regeringen gör reklam utomlands för Sveriges generösa bidragssystem. Det säger en hel del om Sverige, men också om synen på människor som flyttar hit. Sverige borde inte vara ett land dit man kommer för att leva på bidrag, utan ett land dit man kommer för att göra karriär, starta företag och bygga något eget.
Rasism, det vill säga en motvilja mot folk med avvikande utseenden, blir allt ovanligare. Men i stället har Europas länder fått en allt större motvilja mot islam och muslimer. Det bådar inte gott för framtiden, men det finns förslag på lösningar. De ställer krav både på majoritetsbefolkningarna och på muslimerna.
För att kunna vara en förebild krävs en stark självkänsla, en trygghet i identiteten. Under de senaste sjuttio åren har dock en systematisk nedmontering av den svenska identiteten ägt rum via skolan. Historieundervisningen har utarmats. Minsta ord som tyder på en glädje över svenskhet angrips med statliga medel.
Det finns ingen quick fix på integrationsproblemen. Men det innebär inte att det inte finns saker att göra. Till att börja med måste arbetsmarknadspolitiken förändras i grunden.
I sin nya bok Den banala godheten skriver Ann Heberlein att det svenska samhället präglas en naiv och ofta missriktad vilja att göra gott. Men är verkligen viljan att framstå som god alltid drivkraften, eller handlar det om vanlig svensk konflikträdsla? Mattias Svensson recenserar.
De som säger att integration inte bara handlar om jobb har naturligtvis rätt. Men samtidigt visar forskning att arbetsplatsen är den viktigaste förmedlaren av värdlandets kultur. De som tonar ner arbetets roll i integrationen riskerar därför göra sig själva en björntjänst.
Liksom Australien eller USA är Argentina ett land byggt på invandring. När jag kontaktar ambassaden i Stockholm för att höra hur det fungerar med uppehållstillstånd om man, som svensk medborgare, vill stanna längre än de tre visumfria månaderna säger den vänlige ambassadtjänstemannen. ”Oroa dig inte, du kan lösa allt därifrån. Vi gillar när det kommer folk som vill bo i Argentina. Vi är så isolerade där nere.”
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 4. Att erkänna förekomsten av kulturkrockar, men inte nämna något om vad krockarna bottnar i, och inte heller värdera de olika synsätten i förhållande till olika normer, är ohållbart och ohederligt. Vi måste medge att västvärlden vunnit fler segrar när det kommer till våra fri- och rättigheter, jämställdhet och allas lika värde och låta dessa fri- och rättigheter gå i arv i de fall det behövs.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 3. ”Att prata svenska” refererar vanligtvis till att prata det svenska språket, att behärska dess grammatik och göra sig förstådd på svenska. Många glömmer att nyanlända och ensamkommande även har nytta av, eller rättare sagt ett behov av, ”att prata svenska” i en vidare bemärkelse, skriver Anosh Ghasri.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 2. När verkligheten gör sig påmind räcker det inte med aldrig så många öppnade hjärtan och obebodda fält och skogar. Många av dem som i dag menar att vi kan ta emot fler människor inser sannolikt inte de långsiktiga konsekvenserna av den politik de förespråkar.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 1. 2015 blev början på ett drastiskt skifte i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Efter att länge ha präglats av känslor och en aktivistisk anda satte de ökade flyktingströmmarna systemet i gungning. Människor av kött och blod fick betala priset för olika aktörers lomhördhet inför verklighetens signaler.
Många invandrare slits mellan hoppet om ett nytt liv i det nya landet och kraven från det gamla hemlandet. Förr i tiden var flytt över kontinenter ett brott med det gamla livet. Nu är det ofta en fortsättning i gängse banor men med bättre livsvillkor, om än med nya bekymmer.
SEKULARISERADE SVENSKAR FÖRSTÅR VARKEN INVANDRARES RELIGIONER ELLER SIN EGEN. Världens mest sekulariserade folk har tappat förmågan att tolka religionens roll i samhället. Det är olyckligt då asylsökande kommer från djupt religiösa samhällen.
Sverige har varit särskilt illa rustat för att förstå vad hederskultur med dess yttringar är. Ett samhälle som drivit individualismen till sin spets tappar förmågan att förstå kollektivistiska strukturer.
KLANSAMHÄLLEN I SVERIGE. Svensk juridik är inget universellt fenomen. Andra samhällen har annan syn på rättvisa. Det är därför vi ser parallella domstolar i förorterna. Journalisten Per Brinkemo beskriver en verklighet som existerar parallellt med den svenska offentligheten.