Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Sande: Sverige är möjligheternas land på helt fel sätt

Regeringen gör reklam utomlands för Sveriges generösa bidragssystem. Det säger en hel del om Sverige, men också om synen på människor som flyttar hit. Sverige borde inte vara ett land dit man kommer för att leva på bidrag, utan ett land dit man kommer för att göra karriär, starta företag och bygga något eget.

– Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin.

Det sade Håkan Juholt, den före detta S-ledaren som nu är Sveriges ambassadör på Island, till en SvD-journalist. Han gjorde också klart att han inte tänker besöka Sverige över huvud taget under sin tid som ambassadör.

Uttalandet verkar inte vara något större problem för regeringen. Det är lite överraskande. I vintras kände statsministern sig tvungen att uttala sig när en författare uttryckte missnöje med svensk politik i tjeckisk webb-tv. Sverigebilden kunde ju ta skada.

Samtidigt skulle det inte skada för regeringen att fundera över vilken Sverigebild den själv förmedlar utomlands. På hemsidan Sweden.se, som bland annat drivs av utrikesdepartementet och Svenska Institutet, kan till exempel den som funderar på att flytta till hit läsa om hur bra Sverige är för barnfamiljer.

Budskapet är alltså ungefär: Välkommen till världens mest jämställda land, här kan du få mer bidrag än någon annanstans.

Det handlar förstås inte om kurser i bilförlossning, höggravida kvinnor som skickas kors och tvärs över landet på grund av överbelastade förlossningskliniker, eller den svenska skolans undermåliga kvalitet. Återigen: helt fel Sverigebild. Däremot passar man på att nämna att skolan är ”gratis” – den höga skatten har visst råkat falla bort ur beräkningarna – och att föräldrar dessutom erhåller graviditetspenning, en ”väldigt lång” betald föräldraledighet, barnbidrag och pengar för att stanna hemma med ett sjukt barn. ”Ja, Sverige har både lattemorsor och lattefarsor”, proklamerar Sweden.se stolt.

Budskapet är alltså ungefär: Välkommen till världens mest jämställda land, här kan du få mer bidrag än någon annanstans.

Egentligen säger Sweden.se:s översikt över vårt familjevänliga bidragssystem inte särskilt mycket om jämställdheten. Visst, Sverige öser pengar över jämställdhetsfrågor och får beröm i The Global Gender Gap Report. Samtidigt har landet betydligt lägre andel kvinnor på chefspositioner än många andra länder med  betydligt mindre jämställdhetsfokus. Andelen högsta chefer är så låg som 10,6 procent i den privata sektorn.

I boken The Nordic Gender Equality Paradox kopplar forskaren Nima Sanandaji samman den låga andelen kvinnor på toppositioner med just den enorma välfärdsstat som Sverige marknadsför sig med. Höga skatter och höga bidrag samverkar för att få kvinnor att prioritera ned karriären. Det blir billigt att ta paus från karriären och stanna hemma, men desto dyrare att hyra barnvakt och hemhjälp.

Sverige är bättre på att försörja människor än på att ge dem en chans att försörja sig själva.

Diskrepansen mellan politikens intentioner och dess resultat är dock inte det enda som skaver med reklamen för Sverige. Genom att marknadsföra möjligheten att leva gott på andras bekostnad, i stället för exempelvis möjligheten att göra karriär, skickar Sweden.se ett budskap som kanske är lite för ärligt: Sverige är ett bättre land för den som vill bli försörjd, än för den som vill försörja sig själv. Det märks i alla möjliga delar av samhället. Arbetsmarknaden med sina höga trösklar är riggad till svaga gruppers nackdel. Bostadsmarknaden är omöjlig för den som varken har råd att köpa eller ett decenniums kötid bakom sig. Svensk skola är inte mycket att hänga i julgranen. Höga skatter och mäktiga fackförbund håller småföretag nere.

Kanske säger Sweden.se också något om hur det offentliga Sverige ser på de människor som flyttar hit. Invandringsdebatten har hela tiden handlat om hur många personer vi har råd att ge det ena och det andra, inte om vilka möjligheter de har att skapa sig något eget.

Ett sådant budskap riskerar att locka personer som uppskattar generösa bidragssystem, snarare än personer som uppskattar jobb- och karriärmöjligheter, till Sverige.

Samtidigt stämmer det ju. Sverige är bättre på att försörja människor än på att ge dem en chans att försörja sig själva. Bilden av Sverige som landet där man får bidrag, inte som landet där man lyckas på egen hand, är kanske inte så positiv som Sweden.se:s administratörer tänker sig. Däremot ger den dessvärre en ganska rättvisande Sverigebild.