Politiker försöker lösa Sveriges integrationsproblem med ogenomtänkta, kortsiktiga beslut. Sedan måste lärare, poliser och sjukvårdspersonal ute i verkligheten försöka städa upp efter dem. Det är tack vare dem, inte tack vare politiken, som Sverige fortfarande faktiskt fungerar.
Samtal på nätet bör följa samma regler som samtal i verkliga livet. Problemet är bara att de som möts på sociala medier kommer från miljöer där man tilltalar varandra på helt olika sätt. Därför behöver man försöka vara förstående snarare än att leta efter fel – något som såväl gäller journalister som politiker.
Dysfunktionella familjerelationer där föräldrarna betalar för sina vuxna, självförsörjande barn är tydligen inte ovanliga. Sådana förhållanden påminner om dynamiken mellan stat och individ. Den som betalar kan också ta sig rätten att bestämma.
Den nya vågens rasism och extremnationalism uppstod inte av sig själv. De senaste terrorattentaten i bland annat norska Bærum och amerikanska El Paso är en motreaktion på en extrem tolkning av de progressiva idéer som kommit att få inflytande i västvärlden. Det går inte att bortse från att terroristerna tillhör den grupp som förlorar på dessa idéer.
I en värld som antas bestå av somewheres och anywheres riktas ett förnyat intresse mot idéer om nationell gemenskap. Men bevare oss väl för Folkhemmet 2.0. Det är en tankefigur som stärker den politiska elitens makt, och det är knappast en utveckling som gynnar vare sig kosmopoliter eller lokalpatrioter.
Kunskaps- och bildningsnivån i samhället står inte och faller med folkbiblioteken. Där intresset finns organiserar sig människor självmant för att uppnå sina mål. Kanske hade landets bibliotek, och folkbildningen i sig, rentav tjänat på ett minskat offentligt uppdrag.
Psykologiska mekanismer gör politiker mer benägna att anpassa sig efter andra politiker än efter sina väljare, och enskilda aktivister kan styra hela organisationer i sin egen riktning. Ska vi kunna motverka det krävs goda institutioner.
Först ansågs det vara ett problem att svenska näringslivstoppar läste för lite. När det sedan visade sig att de i själva verket läste mer än genomsnittet ansågs det vara ett tecken på ett orättvist klassamhälle. Kanske är det så att de som stör sig på både bildade och obildade direktörer stör sig mer på direktörer än på något annat.
Sportskytte är en sport där man måste kämpa för sin rätt att få utöva den. Politikernas okunskap och Polismyndighetens aktivism hotar det svenska sportskyttet, helt i onödan. I vilken annan sport måste utövarna lägga mer energi på att försvara sporten än att träna och tävla?
Hertigen och hertiginnans av Sussex ställningstaganden för veganism, klimatångest och progressiva politiker visar att vänsterns problemformuleringar har letat sig ända in i det brittiska kungahuset. Finns det över huvud taget några institutioner kvar som inte har kommit att anamma den moderna vänsterns världsbild?
När universitet och högskolor anpassar sig efter de mest högljudda och lättkränkta studenterna hotas både demokratin och den akademiska friheten. En ny dansk bok ger skrämmande exempel på hur aktivism i metoorörelsens spår ledde till kafkaartade processer mot lärare, efter ogrundade anklagelser från anonyma studentaktivister.
Trots att den progressiva agendan endast omfattas av en liten men högröstad grupp i samhället verkar många företag tro att det är viktigare att tillfredsställa denna än sina kunder. Det är hög tid att företagen börjar bry sig mindre om mediedrev och mer om kundunderlaget.
Överexploatering ställer till stora problem för populära turistmål, men de åtgärder som nu sätts in mot massturism i Europa och runt om i världen svarar inte bara mot lokalbefolkningens önskemål. Efterfrågan på ”ansvarsfull turism” visar att exklusivitet är ett starkt säljargument.
Det dödliga våldet i förorterna fortsätter att normaliseras. Polisen klarar inte av att bekämpa de kriminella gängen, vars viktigaste verksamhet är narkotikahandel. Det är dags för Sverige att tillämpa den enda långsiktiga lösningen på problemet – legalisering av cannabis.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
Efter åratal av åsiktskorridorer, intersektionell genuspolitik, rasifieringsdebatter, trendiga och räddhågsna friskrivningar och icke-tyckanden i svensk politik så är det inte utan att man längtar efter en glad liberal. Och då menar jag inte en uppsluppen folkpartist, om nu någon sett en sådan, utan en framtidsoptimistisk marknadsliberal.
Ett av de tröttsammaste greppen i debatten är att missförstå andra med flit, till exempel genom att välja att tolka någon bokstavligt, trots att man förstår vad personen menar egentligen. Det råkade liberala kommunalrådet Mohamad Hassan i Uppsala ut för, sedan han twittrat om att ”alla” har råd med en segelbåt.
Vapenlicenshantering eller inspektioner av idrottsanläggningar, som båda sköts undermåligt, är inte en del av polisens kärnverksamhet. Myndigheten skall givetvis ha full fokus på att bekämpa brott. Det är dags för våra politiker att renodla Polismyndighetens uppdrag.
På ett halvår har 136 bärare av exklusiva märkesklockor rånats bara i Stockholm. Samtidigt uppmanar Polisen barn att inte gå ensamma till fotbollsträningen för att slippa bli rånade på dyra jackor. Tips och råd som förut var avsedda för resor i fjärran länder är plötsligt relevanta även på hemmaplan.
När den nya sexualbrottslagstiftninngen trädde i kraft 1 juli 2018 hurrade många, men missade vad den verkliga revolutionen var. Det är inte samtyckesrekvisitet som har gett störst effekt, och det är viktigt att vi förstår varför – och vad som är utmaningen framöver.