De utstötta vita männens hämnd
Den nya vågens rasism och extremnationalism uppstod inte av sig själv. De senaste terrorattentaten i bland annat norska Bærum och amerikanska El Paso är en motreaktion på en extrem tolkning av de progressiva idéer som kommit att få inflytande i västvärlden. Det går inte att bortse från att terroristerna tillhör den grupp som förlorar på dessa idéer.
Bærum, Norge. El Paso, Texas. Christchurch, Nya Zeeland. Charlottesville, Virginia. Västvärlden har återigen drabbats av en våg av terrorbrott.
Rasistiska och extremnationalistiska våldsdåd är ingenting nytt i sig. Den här gången är dock annorlunda; det rör det sig inte längre enbart om våldsbejakande organisationer. De nya terroristerna agerar på eget bevåg efter att ha genomgått en radikaliseringsprocess på obskyra internetforum. Där, inslutna i en ekokammare, utbyter de samhällsfientliga tankar och idéer som ett fåtal till slut väljer att realisera.
Det finns ett återkommande narrativ att rasismen och extremnationalismen ökar på grund av att en våldsam retorik normaliseras. Efter attackerna i El Paso och Bærum kopplade både Svenska Dagbladets och Aftonbladets ledarsidor terrordåden till en våldsbejakande retorik. Men är det verkligen vad exempelvis den amerikanske presidenten säger som lockar människor till de ljusskygga internetforum där terrorister och mördare har inspirerats att begå sina dåd? Eller är det snarare det faktum att vissa åsikter inte är särskilt välkomna i det offentliga rummet som gör att deras anhängare lockas till slutna ekokammare där de radikaliseras?
Det finns en anledning till varför en del unga män söker sig till dessa obehagliga forum på nätet. Den nya vågens rasism och extremnationalism uppstod inte ur ett vakuum. Den är en motreaktion, en vidrig och brutal men tyvärr inte helt oförutsägbar sådan, till de så kallade progressiva ideal som numera kommit att sätta sin prägel på det västerländska samhället. Intersektionell feminism. Öppna gränser. Klimatalarmism. En postmodern syn på etnicitet. Fenomen som inte bär skulden för den våg av våld som drabbat västvärlden, men som tyvärr utgör en del av förklaringen. I sina mer extrema former har de nämligen en gemensam nämnare: Boven i dramat, oavsett vilket problem det än tycks gälla, är vita män.
Rasism? Självfallet. Inskränkning av aborträtten? Absolut. Negligering av smältande polarisar? Utan tvivel. Arvsyndens osmickrande stämpel är omöjlig att tvätta av sig. Den som invänder mot problembeskrivningen riskerar dessutom att anklagas för rasism, nazism och fascism. För många är det oerhört frustrerande.
Den nya vågens rasism och extremnationalism uppstod inte ur ett vakuum.
De progressiva idealen har kommit att manifesteras överallt, inom politik, media, akademi och reklam. I ett alltmer polariserat samhälle noterar de exkluderade detta, och en del tolkar budskapet som att de inte är välkomna någonstans. I stället beger de sig till internetforum som 4chan och 8chan – ställen där de känner att de tas emot med öppna armar. Ekokammarens dörr sluts och radikaliseringen är ett faktum. Processen har beskrivits av bland annat Claire Fox, chef för tankesmedjan Institute of Ideas, som menar den radikala progressivismens krav på politisk korrekthet tvärtom driver personer med impopulära åsikter under jorden, där dessa åsikter inte bemöts av meningsmotståndare, utan drivs på av meningsfränder.
De allra flesta nöjer sig nämligen med att enbart diskutera. De allra flesta, oavsett kön och hudfärg, är normalt funtade individer som klarar av att utpekas som samhällsproblem av radikala progressiva utan att ta till våld. Men det räcker med att ett litet antal psykiskt instabila ensamvargar som samlas på ett internetforum för att utbyta tankar eller ventilera känslor, hamnar i en nedåtgående spiral av destruktiva och rentav samhällsfarliga idéer.
En terrorist bär själv den fulla bördan av ansvaret för sina handlingar, men är samtidigt i någon mån en produkt av det omgivande samhället. Han eller hon tar intryck av rådande idéer, normer eller konkreta händelser, och reagerar på dem. Den nya nationalistiska och rasistiska extremismen uppstod inte ur tomma intet. Den formades av förlorarna i den progressiva utopin, eller rättare sagt en liten, våldsbenägen, empatistörd del av dessa förlorare. Av individer som inte hittade en plats bland de nya idéerna och som nu kräver blodshämnd för den samhälleliga exkluderingen.
Skuldbördan för den senaste tidens terrordåd vilar inte någon annanstans än hos terroristerna. Det är dock viktigt att förstå varifrån den senaste tidens rasistiskt och nationalistiskt motiverade terrordåd kommer. Idéströmningar växelverkar. Den radikala progressivismen har bäddat för en motreaktion, och ingen kommer att ligga särskilt skönt framöver.