
Islamisterna deltar i de kränktas tyranni
Att känna sig kränkt har blivit en sätt att tysta meningsmotståndare i samhällsdebatten och i den akademiska världen i både Europa och USA.
Att känna sig kränkt har blivit en sätt att tysta meningsmotståndare i samhällsdebatten och i den akademiska världen i både Europa och USA.
SVT:s Kalifat skildrar hur ett par tonårstjejer i en Stockholmsförort radikaliseras. Bengt Ohlsson ser en oroande TV-serie som får hans egna övertygelser om att konsten ska vara fredad från moralpoliser att börja vackla.
I dag friades Ann-Sofie Hermansson i det uppmärksammade mål där hon åtalats för grovt förtal av två företrädare för Muslimska Mänskliga Rättighets Kommittén. Tingsrättens dom är en saklig redogörelse för…
För två veckor sedan inleddes rättegången mot Ann-Sofie Hermansson, tidigare kommunstyrelseordförande i Göteborg. Hermansson har stämts för grovt förtal efter att ha beskrivit två kvinnor, aktiva i Muslimska mänskliga rättighetskommittén, som ”extrema”. Johan Lundberg, som har varit expertvittne, beskriver en rättegång som inte borde platsa i en demokrati.
När den svenska statsmakten prioriterar säkerheten hos män som hotar vårt land och dess befolkning framför säkerheten hos det folk från vilken den offentliga maktutövningen sägs utgå är något fundamentalt fel. Regeringens oförmåga att hantera såväl inre som yttre säkerhetshot väcker frågan om den över huvud taget kan sitta kvar.
Att hedersbaserat förtryck motiveras med hänvisning till religiösa uttolkningar, innebär inte att hederskulturer nödvändigtvis har med religion att göra. Studerar man flera tusen år gammal dokumentation av arkaiska samhällsformer, framträder snarare bilden av att hederskulturer är intimt sammanlänkade med klanbaserade gemenskaper, skriver Johan Lundberg.
Vad är det som gör att rekordmånga unga människor från en speciell plats reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS? Karin Stensdotter har läst en bok om kommunen Trappes utanför Paris som delvis besvarar frågan – kanske också när det gäller Sverige.
Många av Sveriges ökända parallellsamhällen var en gång helt vanliga miljonprogramområden. Tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom besöker Smedjan Rosengård i Malmö för att reda ut hur den negativa spiralen av etnisk segregation, religiös extremism och parallella samhällsstrukturer omvandlar bostadsområden till parallellsamhällen.
Eli Göndör menar att Ann Heberlein och andra kritiker av den muslimska huvudduken för ett förenklat resonemang. Ann Heberlein svarar att hon litar mer på kvinnors berättelser om hur de upplevt en uppväxt med hijab, än på en manlig islamologs teoretiska resonemang. Eli Göndör svarar direkt.
Man kan inte samtidigt upprätthålla normer för vilka åsikter som är acceptabla att yttra, och driva en normkritisk agenda. I sin ovilja att göra det första har SSU och socialdemokratin hoppats att den som yttrar sig nedsättande om exempelvis HBTQ-personer eller judar av sig själv ska anpassa sig till majoriteten och byta åsikt. Men så fungerar det inte.
Stackars Dagens Nyheters ledarredaktion. Samma vecka som de äntligen bekänt politisk färg och kommit ut som socialdemokrater, efter att ha mumlat i skägget hela valrörelsen, så har Kvällsposten den dåliga smaken att dra fram en massa komprometterande uppgifter om SSU i allmänhetens ljus.
SSU i Skåne har tagits över av en aggressiv falang som bland annat sprider homofoba åsikter. Det sätter fingret på ett problem med den postkoloniala, intersektionella vänstern: Om man uppfattar vissa grupper som offer för ett kolonialt arv, blir det i sin tur problematiskt att som representant för majoritetssamhället rikta kritik mot dem. Det ger upphov till en undfallenhet som kan orsaka stora problem för socialdemokratin.
Under förberedelsearbetet med ett antal seminarier om salafism och Muslimska brödraskapet, som arrangerats av Uppsala universitet, har forskare hoppat av efter att mailkonversationer avslöjat att arrangörerna har strävat efter att likställa forskare med politiska aktivister. Hur hade reaktionerna blivit om man hade bjudit in aktiva fascister för att kommentera forskningsrön om fascism, och likställt dem med forskare, frågar sig Johan Lundberg.
Sverige har hundratals utanförskapsområden, omfattande problem i skolsystemet, en polisiär oförmåga att lösa mängdbrott och bidragssystem som försörjer radikala islamistgrupper. Men att åtgärda allt detta är betydligt svårare än att angripa några dussin konfessionella skolor. Så politikerna väljer att angripa några dussin konfessionella skolor.
Fredrik Evers briljerar i dramatiseringen av Michel Houellebecqs roman Underkastelse på Göteborgs stadsteater. Det är en skildring av ett Frankrike som styrs av ett islamistiskt parti, i vad som av författaren beskrivs som Europas självmord. Johan Lundberg har sett pjäsen och tvivlar på att den hade satts upp, eller att boken ens givits ut, om den skrivits av en svensk författare.
Hundratals personer står på ett torg och skanderar att de ska mörda judar. Ett tjugotal maskerade män attackerar en synagoga med brandbomber och judarna därinne tvingas ta skydd i källaren i fruktan för sina liv. De statliga medierna sprider desinformation om ”judelobbyn” som påverkar världspolitiken. Tyskland 1938? Nej, Sverige 2017.
Den islamistiska terror som de senaste åren drabbat Europa har slagit särskilt hårt mot Frankrike. Ska svaren på de allt blodigare terrorattackerna sökas i landets komplicerade historiska äventyr på andra sidan Medelhavet? Sveriges Radios Frankrikekorrespondent Alice Petrén gav sig ut på en resa i terrorns fotspår och upptäckte ett sår som inte tycks vilja läka.
I föreställningen Muslim Ban tycks alla upplevelser silade genom universitetens postkoloniala teoribildningar. I föreläsningsform berättas att vi lever i en ”albakrati” där de vita har makten och kuvar de icke-vita. Dock besvaras inte frågan om varför icke-vita uppträder på en rasistisk regims nationalscen.
Om en månad har en föreställning om islamofobi premiär på Dramaten. En av personerna föreställningen är uppbyggd kring är Amanj Aziz, en extremist som flera gånger har spridit och försvarat homofoba, antisemitiska och kvinnoföraktande budskap. Att låta honom komma till tals som representant för muslimer är att göra vanliga muslimer en otjänst, och spela extremnationalister rakt i händerna, skriver Sofie Löwenmark.
Johan Lundberg har varit i Göteborg och sett den omdebatterade pjäsen ”Jihadisten”. Han fann en pjäs med ambitioner, men som reproducerar en vanlig, felaktig föreställning: Att extrema rörelser i första hand skulle vara en konsekvens av orättvisor i västvärlden.