Donald Trump uppfattas ofta som en anomali i den amerikanska kulturen, men han är mer förankrad i den än många vill tro. Trumpismen präglas av en överdriven retorik och entusiastisk publik som har många likheter med USA:s evangelikala tradition. Det gör att det mycket väl kan komma fler presidenter av samma sort i framtiden, skriver Janerik Larsson.
I föreställningen Muslim Ban tycks alla upplevelser silade genom universitetens postkoloniala teoribildningar. I föreläsningsform berättas att vi lever i en ”albakrati” där de vita har makten och kuvar de icke-vita. Dock besvaras inte frågan om varför icke-vita uppträder på en rasistisk regims nationalscen.
SVT:s satirgrupp Grotesco tog sig an flyktingkrisen och möttes av etablissemangets jubel. Men dess version av vad som hände hösten 2015 är falsk historieskrivning. Socialdemokraterna är inte ett principiellt flyktingmottagarparti som tvingades vända under galgen; de har alltid hållit den svenska modellen högre än den humanitära stormaktstanken.
Motståndet mot identitetspolitiken kommer inte bara från höger. I en ny bok riktar Per Molander svidande kritik inte bara mot upplysningsfilosofins förnuftstro, utan även mot dagens postmodernism, utifrån ett vänsterperspektiv. Uppfattningen att den fria tanken och den fria viljan utgör grunden för politiskt handlande finns fortfarande på båda sidorna av politiken.
USA:s kulturkrig utspelas i dag på digitala slagfält. Ett företag från Sverige har lyckats hamna mitt i striden och ger ammunition åt båda sidor. Finns det ett alternativ till polariseringen?
I en ny film berättas historien om Tim Bergling, som under artistnamnet Avicii har tagit världen med storm. Samtidigt har han lidit av stress, ångest och utbrändhet. Filmen visar att framgångsrika artister är människor även de. De brottas med samma utmaningar som helt vanliga människor.
Den iranska popen växte fram under 60- och 70-talen, delvis som en spegling av Pahlavidynastins statsideologi och dess försök att modernisera landet. Men populärkulturen förblev inte alltid statsideologin trogen, utan utmanade den. Dariush Eghbali, en av den tidens än i dag verksamma artister, som med sina samhällskritiska och socialt engagerade låtar blivit en frihetssymbol för det iranska folket under fyra decennier, gästade nyligen Stockholm.
Holodomor – den av Stalin beordrade svältkatastrofen i Ukraina 1932–33 – berövade 3,9 miljoner ukrainare livet. Av dem var 3,5 miljoner bönder, i Europas bördigaste land. Bland kommunismens många förbrytelser mot mänskligheten sticker ändå svältdöden i Ukraina ut som en av de grymmare. Mårten Ericson har läst Anne Applebaums bok Red Famine.
De som påstår att konstens syfte är att väcka diskussioner eller att provocera är sällan intresserade av att diskutera konst eller att bli provocerade själva. För dem är konsten i stället en statusmarkör som skiljer dem själva från den tarvliga allmänheten. Därför kan den som kritiserar exempelvis menskonst eller slokande flaggstänger avfärdas som konstfientlig, eftersom den brutit mot det verkliga tabut i konstvärlden: att inte rätta sig i ledet.
Militären och statsmannen Gustaf Mannerheim har spelat en avgörande roll i Finlands historia. I år skulle han ha fyllt 150 år, och i en ny biografi tecknar historikern Henrik Meinander ett porträtt av en kompetent militär och geopolitisk balanskonstnär.
Just nu blir ungdomar äldre utan att riktigt växa upp; en sorts Peter Pan-generation som inte tar steget över i vuxenlivet. I en ny bok analyserar den amerikanske senatorn Ben Sasse vad det beror på, och hans problembeskrivning stämmer väl in på Sverige. Ålderssegregation, dålig impulskontroll och oförmåga till kritiskt tänkande riskerar att skada både vår konkurrenskraft och vår demokrati.
Årets ekonomipristagare, Richard H Thaler, är spännande. Tyvärr visar han även prov på viss naivitet. Att individer inte alltid agerar rationellt behöver inte innebära X – eller att staten bör försöka ”knuffa människor i rätt riktning”. Thalers slutsatser öppnar upp för statliga interventioner i människors privatliv, och Vetenskapsakademien verkar inte låtsas om det över huvud taget.
Blade Runner 2049 är ett mästerverk i sin egen rätt. I stället för att parasitera på föregångaren expanderar den frågeställningarna från originalet: Hur liten kan egentligen skillnaden mellan människor och replikanter vara utan att bli betydelselös? Är de människor – och måste de vara människor för att ha rättigheter?
I sin nya bok Gränser gör Torbjörn Elensky upp med Västvärldens självbild som boven i dramat. Våra invanda idéer om kultur, rasism och förtryck håller inte när man utforskar världen utanför. Men kanske finns det hopp om en förändrad uppfattning, skriver författaren och journalisten Bengt G Nilsson.
Två slott som revs av DDR återuppbyggs i Berlin. Nybyggen i klassisk stil syns på flera ställen i staden. Och det är ingen slump att det är just Tyskland som håller på att göra upp med den modernistiska byggnadsstilen. Efter två totalitära regimer i följd vet tyskarna bättre än de flesta hur arkitektur påverkar människor. I Sverige har vi däremot långt kvar.
Filmen om Björn Borg och John McEnroe är snygg, utan att bli romantisk. Tvärtom möter vi en Borg plågad av förväntningar, jagad av kändisskap och utmanad av ständigt nya motståndare.
Carl Bildt är en av Sveriges mest framgångsrika politiker på den internationella arenan, och en som betytt mycket för såväl Sveriges EU-medlemskap och vår relation till USA. I en ny bok riktas uppmärksamheten i stället mot hans privata finanser och Twittervanor. Vill man förstå idépolitikern och statsmannen Bildt vinner man mer på att läsa hans egna anföranden i stället, skriver Zebulon Carlander.
Det finns fortfarande en snäv åsiktskorridor i narkotikadebatten. Mattias Svensson har läst en ny antologi som säger sig göra upp med ideologiska dogmer men i själva verket är full av trötta slagord och invanda vänsterföreställningar.
Samtidens vurm för förtätning utgår från en föreställning om att det skulle vara platsen i sig som är av betydelse, inte de egenskaper som finns kopplade till den befintliga bebyggelsen och verksamheten som bedrivs där. Ironiskt nog riskerar alltför okänslig förtätning att just de egenskaper som gör en plats attraktiv går förlorade. I stället för att bygga sönder populära stadsdelar bör vi ta fasta på vad som skapar attraktiva platser och bygga fler av samma slag.
Enligt humanistprofessorn Walter Scheidel finns det bara en faktor som genom historien förmått utjämna mänskliga samhällsklyftor: våld. Våldet är den enda kraft som förmår skapa social utjämning, och så fort våldet upphör påbörjas också en process mot ökad ojämlikhet.