Stoppa Eneroths färjesocialism
Regeringen överväger ett förstatligande av Gotlandstrafiken. Det kommer varken att stärka konkurrensen eller bidra till att pressa kostnaderna.
Regeringen överväger ett förstatligande av Gotlandstrafiken. Det kommer varken att stärka konkurrensen eller bidra till att pressa kostnaderna.
Den elitistiska och nedlåtande retoriken från stora delar av miljörörelsen i kombination med en politik som slår nedåt, riskerar att alienera stora delar av befolkningen från miljödebatten. Att vara emot auktoritära och kollektivistiska lösningar är inte att vara emot miljön. Miljöfrågorna behöver frihetliga svar, och de gröna behöver tona ned klassföraktet.
Självkörande fordon kommer att innebära en revolution för den individuella friheten i paritet med när privatbilismen slog igenom. Det menar Stefan Fölster och argumenterar för att både personer som i dag är förhindrade att själva köra bil och många av dagens bilförare kommer att gynnas av den nya tidens frihetsmaskiner. Dessutom är det samhällsekonomiskt lönsamt.
Trots att Miljöpartiet backade kraftigt i opinionen framstår det som valets stora vinnare i Stockholm. Trots att Moderaterna under valrörelsen tydligt underströk hur destruktiv Miljöpartiets trafikpolitik är, har de förhandlat bort trafikfrågorna till MP. Daniel Helldén kommer nu att kunna fortsätta försämra framkomligheten i Stockholm, den här gången med de borgerligas goda minne. Frågan är om väljarna förlåter det.
Dagens bilfientliga ideologi är lika feltänkt som den modernistiska stadsplaneringens bilvurm. Bilfientlighet kommer inte att skapa täta, urbana stadskärnor. Tvärtom undergräver den centrumhandeln och göder framväxten av köplador vid motorvägarna. Det är knappast det resultat som bilmotståndarna tänkte sig.
Tågtrafiken bär inte sina egna kostnader, och de stora tågprojekt som planeras är samhällsekonomiskt olönsamma. Ändå fortsätter politiker prioritera tåget framför den mycket mer lönsamma, och på många sätt mer effektiva, bilismen. Sverige investerar för mycket i järnvägssatsningar som varken hjälper miljön eller Sveriges ekonomi.
Det finns inget motsatsförhållande mellan täta, attraktiva städer och bilism. Tvärtom talar det mesta för att bilen är framtidens transportmedel. Dagens bilfientliga trafikplanering håller på att förvandla stadskärnorna till sovstäder medan handeln flyttar ut till köplador i förorten. Men det går att planera på ett sätt som förenar den täta stadens fördelar med människors behov och önskemål om mobilitet.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
De rödgröna i Stockholm hyser inga varma känslor för människor som bor utanför tullarna. På något annat sätt kan den aggressiva trafikpolitiken inte tolkas. Samtidigt som finansborgarrådet stänger dörren för den helt nödvändiga östliga förbindelsen meddelar trafikborgarrådet att man avser ta bort ett körfält på Stadsgårdsleden. Trafikinfarkt är att vänta.
SÅ FÖRSTÖR MILJÖPARTIET STOCKHOLMSTRAFIKEN. Miljöpartiet bär ett tungt ansvar för den kaotiska trafiksituationen i huvudstaden. På grund av partiets obstruerande ligger Stockholms infrastruktur tjugo år efter befolkningsutvecklingen. Att låta Miljöpartiet styra över trafikfrågorna är således att sätta bocken som trädgårdsmästare. Mycket kommer att hinna bli värre innan partiet röstas bort.