Corona-pandemin har uppenbarat ett antal oroande tendenser och tankemönster i svensk politik och samhällssyn. Det finns en uppenbar risk att de åtgärder som tas till för att mildra krisen blir både bestående och skadliga för samhällets och ekonomins fortsatta utveckling.
Coronaviruset illustrerar behovet av en stram finanspolitik. Om Sverige hade lånat i högkonjunktur och låtit statsskulden stiga skulle de åtgärder som nu presenteras vara mer kostsamma att genomföra.
De senaste åren har pessimismen blivit allt mer blockskiljande. Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas väljare är mer bekymrade över samhällsutvecklingen, än de som sympatiserar med JÖK-partierna. Och pessimismen tycks öka...
Den gångna helgen gick Södersjukhuset i Stockholm upp i stabsläge, och en anställd jämförde situationen med en krigszon. Den vanligaste förklaringen till kaoset är resursbrist, men roten till problemet sitter snarare i sjukvårdens organisation och arbetssätt.
I dag inleder Centerpartiet sina kommundagar i Uppsala. Partiet framstår i växande utsträckning som det liberala alternativet i svensk politik. Men vill man på allvar växa in i den rollen återstår emellertid några hinder.
Upprördheten över deckardrottningen Camilla Läckbergs nya klinik har präglat den gångna veckan. Karin Svanborg-Sjövall menar att vi ska vara glada över att det finns någon som vill investera i en sönderreglerad vårdsektor, efter Socialdemokraternas vinsthaveri.
Sverigedemokraterna gör anspråk på att vara ett konservativt parti. Under en lång tid har de försökt anamma gamla högersymboler för att bygga en legitimitet inom borgerligheten. Sverigedemokraterna är emellertid inte ideologiska arvtagare till den gamla högern, utan deras rötter finns bland dem som högern stötte bort.
Smedjans krönikör Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, har utsetts till Årets eldsjäl vid Svenska Jaktgalan. Han tror att hans artiklar i Smedjan om vapenlagstiftning kan ha bidragit till utmärkelsen.
Rånen mot barn och ungdomar som syftar till att skrämma och förnedra sliter sönder samhället. Vilka blir de politiska och sociala konsekvenserna när den generation som ständigt behöver se sig över axeln av rädsla för att få sina öron avskurna når rösträttsåldern?
Svenska politiker har misslyckats med att förklara omsvängningarna i sin invandringspolitik för väljarna. Det finns dock goda skäl att ha en begränsad invandring – både för ekonomins, brottsbekämpningens och samhällets sammanhållnings skull, skriver Europaparlamentarikern Tomas Tobé (M).
Moderaternas inställning till frågor som miljözoner, Nobelcenter och vapendirektivet visar en oförmåga att ta symbolfrågor på allvar. Men orsaken att de spelar så stor roll för människor är just att de symboliserar något större. Det är genom dem man visar vad man egentligen, bortom flosklerna, har för världsbild.
När liberaler och konservativa försöker att positionera sig emot varandra gör de det genom att inta socialdemokratiska ståndpunkter. Trots att det gamla arbetarpartiet är en spillra av sitt forna jag fortsätter de borgerliga att använda den socialdemokratiska ståndpunkten som måttstock. Den som intar en socialdemokratisk ståndpunkt anses helt enkelt lite finare än sin motpart.
För trettio år sedan genomfördes Århundradets skattereform. Marginalskatterna sänktes till femtio procent, och i några år fick svenskarna faktiskt ha ”hälften kvar”. Anders Johnson minns förhandlingarna som ledde fram till jättereformen – och hur nära det var att de misslyckades.
På samma sätt som det är naturligt för ungdomar från bruksorter att flytta till Stockholm bör Stockholmsungdomar ställa in sig på att flytta ut från stan, skriver Ingemar Bengtsson, universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Lunds universitet.
När den svenska statsmakten prioriterar säkerheten hos män som hotar vårt land och dess befolkning framför säkerheten hos det folk från vilken den offentliga maktutövningen sägs utgå är något fundamentalt fel. Regeringens oförmåga att hantera såväl inre som yttre säkerhetshot väcker frågan om den över huvud taget kan sitta kvar.
DEBATT: Efter fem år som arbetsmarknadsminister tar Ylva Johansson nu plats i EU-kommissionen. Som arbetsmarknadsminister har hon haft en central roll i regeringen med ansvar för ett viktigt område. När hon nu lämnar bör hon granskas för sina insatser, skriver Isak Kupersmidt och Caspian Rehbinder.
Det är inget konstigt att byta åsikt. Men att först svartmåla personer av en annan uppfattning, och sedan plötsligt själv byta uppfattning utan att någonsin motivera det eller be om ursäkt, är djupt ohederligt. Framför allt om man är förtroendevald.
Trots att Sverige inte drabbats av vare sig krig, en naturkatastrof eller en epidemi lamslås sjukvården i fem regioner av materielbrist. De ansvariga politikerna kan inte skylla ifrån sig på leverantören: det är regionerna själva som bär det yttersta ansvaret för krisen.
Med januariöverenskommelsen har Sverige fått en regering som inte vill, stödpartier som inte kan och en opposition som inte får. Krisen i Arbetsförmedlingen det tydligaste exemplet.
För tjugo år sedan var Ulf Kristersson en pådrivande kraft bakom strävandena att få de borgerliga partierna att närma sig varandra. I dag tror han fortfarande på ett gemensamt borgerligt projekt, de nuvarande samarbetssvårigheterna till trots. Tobias Samuelsson har träffat Moderatledaren för Smedjans räkning.