Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Populism

Trump bortom mediehysterin

Hur kunde Trump vinna presidentvalet 2016? Många togs på sängen av hans framgångar i det republikanska partiet, men vägen dit bereddes flera år tidigare. Boken American Carnage skildrar hur populistiska budskap kommit att spela en allt större roll bland republikaner.

David Goodhart: Brexit är bättre än alternativet

Det är inte Brexit vi borde oroa oss för, utan alternativet, menar journalisten och författaren David Goodhart. Värderingssprickan mellan vad han kallar anywheres och somewheres är orsaken till att britterna röstade för Brexit från första början, och den kommer att bli betydligt värre om inte det politiska etablissemanget för en gångs skull ger vika för resten av Storbritannien.

Overklighetens folk

Upprördheten över partiledares närvaro på Micael Bindefelds födelsedagskalas i Israel handlar mindre om mutmisstankar och jäv, och mer om ett brott mot en svensk politisk tradition. I Sverige förväntas den politiska eliten låtsas vara som folk är mest. När politiker ogenerat festar med kändiseliten raseras illusionen, och förtroendet.

En väckelserörelse för klimatpopulister

Greta Thunbergs klimatstrejk är en väldigt symbolisk ”åtgärd”, men egentligen ska den förstås som en väckelserörelse. De engagerade vill öppna makthavarnas ögon för alarmisternas världsbild. Hajpen kring Greta visar att klimatpopulister hyser precis samma längtan som högerpopulister efter en stark, enande ledare som pekar med hela handen.

”Vetenskapsbaserad politik” är en farlig ideologi

Krav på ”vetenskapsbaserad politik” politik blir allt vanligare, och udden riktas mot ideologisk och värderingsdriven politik. Det är ett problem. Även politik som vetenskapligt sett är genomförbar, kan vara etiskt fel. Genom att ducka för ideologiska invändningar försöker nu många politiker och tyckare etablera sina egna åsikter som fakta.

Borgerligheten borde inte låta sig utklassas av FrP

Norska Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug vill att människor ska få dricka, röka och äta hur mycket rött kött som de vill. Det gör henne mer liberal i folkhälsofrågor än något svenskt riksdagsparti. Borgerligheten borde se det som en kastad handske. Ska verkligen Fremskrittspartiet vara liberalare än M, KD, C och L?

Från en insider till en annan

Donald Trump, Emmanuel Macron och Jeremy Corbyn har alla tagit sig till toppolitiken från utsidan. Om dem och andra outsiders i politiken handlar BBC-journalisten Steve Richards nya bok. Richards menar att ansvaret för populisternas framgångar till stor del vilar på de traditionella höger- och vänsterpartierna.

Det politiska språket har blivit ett problem

Det har blivit så vanligt att politiker säger en sak och gör motsatsen att det politiska språket börjar framstå som ett skämt. Deras envisa vägran att kalla en spade en spade kommer inte att dämpa politikerföraktet eller den motvilja mot eliter som kommit att prägla opinionen.

De gula västarna kan bli Macrons räddning

Det var tänkt att de gula västarna – den ilskna franska gräsrotsrörelsen utan ledning eller telefonnummer – skulle störta president Emmanuel Macron. I stället kan de komma att göra honom till vinnare i EU-valet 26 maj.

Historiens slut var bara början

En bok om Östeuropa efter Berlinmurens fall har överraskande mycket att säga om USA efter Trumps valvinst. I en demokrati kan man inte förvänta sig att populister kommer att sakna inflytande.

Det våras för trettiotalet

Referenser till trettiotalet har haglat under de senaste årens politiska debatt. Trettiotalet används som fågelskrämma, men just därför beter sig politiker på ett sätt som gör att det börjar bli kusligt likt trettiotalet.

Rädslans politik

Rädsla leder inte bara till att dagens problem överdrivs, utan till att de förvärras. Den politiska rädslan är lika vanlig till vänster som till höger, och att bryta den negativa spiralen kräver mer självinsikt än vi hittills sett prov på.

Den socialdemokrati vi behöver

Sveriges systemkramande socialdemokrati saknar i allt väsentligt lösningar på den misstro, det utanförskap och den populism som alltmer präglar västvärlden. Den borde inspireras av den brittiska debatten, där mittenvänstern vågar tala om kärnfamiljer och nationell sammanhållning i stället för trötta talepunkter om att ”högern valt skattesänkningar i stället för investeringar i välfärden”.

37: Nyårsspecial

Mitt i alla nedslående spaningar inför 2019 och sammanfattningar av 2018 (otrygghet, identitetspolitik, förmynderi och så vidare) går det att identifiera några ljuspunkter.

Mittenpopulismens reträtt

I sitt tal till den franska nationen bad president Emmanuel Macron om ursäkt och tillstod att ilskan var ”djup och berättigad”. Presidenten som tidigare hyllades som motvikt mot populismen uppvisar själv populistiska drag och framgångssagan ser ut att vändas i sin motsats.

Så blir medelklassen populistisk

Att förlora sitt jobb är att förlora en del av sin identitet. Det teknikskifte som pågår just nu hotar medelklassens jobb på ett nytt sätt, och även om tidigare omställningar enbart har haft tillfälliga förlorare går oron och missnöjet inte att undvika. Och de som är bäst på att kanalisera dessa känslor är populisterna.

Att ta missnöjet på allvar – även när de missnöjda har fel

Populisterna måste mötas på sin egen planhalva, genom att också liberaler tar sig an och visar förståelse för oro och missnöje hos vanligt folk. Även när den innehåller sakfel. Det menar filosofen John Tomasi, som besökte Sverige i november i samband med Mont Pelerin-sällskapets årliga konferens, vars tema i år var populism.

1 2