Liberalerna må ett vara sjunkande skepp, med allt större splittringar och allt färre väljare, men det finns fortfarande hopp för partiet. Då måste Liberalerna dock släppa idén att politik är en kamp mellan gott och ont, ta sig an segregationen på allvar, och blir tråkigare.
DEBATT: Centerpartiet och Liberalerna har nu överlåtit regeringsmakten till två partier som har en statisk syn på ekonomi, är förtjusta i regleringar och statlig kontroll och som för en utrikespolitik förankrad i 1970-talets socialdemokratiska världssyn. Politiken i ett modernt samhälle består av mer än 73 punkter, skriver Gunnar Hökmark (M) europaparlamentariker.
På kort sikt ser det ut att finnas mycket positivt i den uppgörelse som slutits mellan C, L, S och MP. På längre sikt spelar dock partierna ett högt spel. Isoleringsstrategin är inte hållbar, skriver Karin Svanborg-Sjövall.
Att Centerpartiet och Liberalerna är beredda att gå över till det socialdemokratiska blocket är ingen överraskning. Däremot är det ett stort svek – inte främst mot Alliansen, inte ens främst mot de egna väljarna, utan mot partimedlemmarna, och den ideologi och de värderingar som fortfarande många av dem tror på och står för.
En intensiv diskussion pågår nu om vilken roll Liberalerna ska spela: en del av ett liberalt ”block” eller ett stödparti till Socialdemokraterna. En läsning av Liberalernas och Socialdemokraternas respektive partiprogram visar att det senare alternativet inte skulle fungera i praktiken ens om det vore en bra idé i teorin.
Jan Björklunds image som principfast partiledare som inte ger efter för pressen är falsk. I själva verket är han en maktspelare som byter ståndpunkt när det gynnar hans karriär – exempelvis i frågor som invandring och Sverigedemokraterna. Nu står hans egna incitament i direkt motsats till vad som vore bra för hans parti.
Liberalerna och Centerpartiet har valt Socialdemokraterna över Moderaterna. Det är egentligen ingen större överraskning; ur ett historiskt perspektiv var de socialliberalas allians med de mer frihetliga partierna inte mer än en parentes. Det är viktigt att minnas att valet aldrig stod mellan S och SD, utan mellan socialdemokrati och liberalkonservatism.
Efter en mandatperiods konsekvent vägran att bedriva borgerlig politik, men med ivriga löften om att göra det i framtiden, är det nu upp till bevis för de borgerliga partierna. Menade ni det när ni lovade att försöka bilda regering efter valet, eller behöver era väljare i fyra år till leva med vetskapen att de passivt givit sitt stöd åt en S-regering?
Efter valet återstår bara dåliga alternativ, men bara Alliansen håller samman lär Sverige inte kollapsa än på ett tag. Svårigheten blir, för både M och S, att förhålla sig till Sverigedemokraterna och deras hot om att fälla budgetar till höger och vänster.
Efter Sverigedemokraternas förnyade krav på att Sverige ska lämna EU har Liberalerna lagt om sin valrörelse för att fokusera mer på EU-frågor. Men Sveriges EU-medlemskap behöver fler och bättre försvarare än Liberalerna.