Vi är alla förlorare när en våldsam nazistisk gruppering får alla medier och opinionsbildare att dansa efter deras pipa i samband med den planerade demonstrationen i Göteborg på lördag. Samtidigt planerar busslaster av organiserade vänsterextremister att återigen förvandla Göteborg till en krigszon.
Årets budgetproposition visar hur ideologi och affektion har fått ersätta rimligt resonerande. Finansplanen är i stort sett helt befriad från insikt i hur resurser uppstår i ekonomin och vilken roll offentliga ingrepp har i värdeskapandet. Medan problemen hopar sig – arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, resursbristen i statens kärnområden – låter socialdemokratin känslorna och maktviljan styra.
En beväpnad självförsvarsrörelse för HBTQ-personer drar till sig uppmärksamhet i USA. I Sverige är det däremot i praktiken aldrig tillåtet för en privatperson att bära vapen i självförsvarssyfte. Vi är hänvisade till en överansträngd ordningsmakt – trots att lagen egentligen ger oss rätt att bära vapen för självförsvar.
MEDIERNA HAR HJÄLPT DE POLITISKA PARTIERNA ATT TA STRUPGREPP PÅ KYRKAN. Medierna har spelat den ena sidan i händerna då de tonat ned den verkliga konfliktlinjen i kyrkovalet. Genom att sprida den falska problembeskrivningen att konflikten stod mellan S och SD bidrog tidningar och etermedier till de partipolitiska nomineringsgruppernas mobilisering.
I går presenterade stiftelsen Allbright sin årliga rapport där könsfördelningen i börsbolagen kartlagts. Som vanligt missar den huvudskälet till varför det inte sitter kvinnor på fler stolar: utbildningsglappet i den aktuella åldersgruppen. Allbrights opinionsbildning underminerar på sikt både äganderätten och likheten inför lagen.
Maria Ågren kom billigt undan för haveriet på Transportstyrelsen. Dan Eliasson lär knappast drabbas av svåra påföljder för den säkerhetsläcka han skapade hos polisen. Tjänstemän i Sverige hålls inte personligen ansvariga för vad de gör i tjänsten, vilket är både farligt och dyrt för folket. Vi behöver återinföra tjänstemannaansvaret – men riksdagen vägrar.
De rödgröna i Stockholm hyser inga varma känslor för människor som bor utanför tullarna. På något annat sätt kan den aggressiva trafikpolitiken inte tolkas. Samtidigt som finansborgarrådet stänger dörren för den helt nödvändiga östliga förbindelsen meddelar trafikborgarrådet att man avser ta bort ett körfält på Stadsgårdsleden. Trafikinfarkt är att vänta.
Rikspolischef Dan Eliasson har givit ett utländskt företag åtkomst till okrypterad, hemlig information av känslig karaktär. Det är i strid med Säkerhetsskyddsförordningen. Frågan är vad som kommer att ta längst tid för statsapparaten att lära sig – att hålla hemlig information hemlig, eller att Dan Eliasson inte är en lämplig myndighetschef?
Traditionellt har Moderaterna varit störst bland företagare, och Centerpartiet profilerar sig som småföretagarnas parti. Men Sverigedemokraterna lockar allt fler väljare, och de är beredda att faktiskt genomföra sin politik. De borgerliga partierna kan inte längre ta företagarnas röst för given – de kommer att behöva anstränga sig.
Liberalkonservatism innebär inte en kompromiss mellan två motstridiga ideologier, utan en helhetssyn på samhället där politikens roll enbart är att tillhandahålla ett ramverk medan fria medborgare forar samhällsutvecklingen. Det skiljer den från socialliberalismen som ser politiken som drivande i samhällsutvecklingen och inte drar sig för att reglera människors privatliv.
I en tid när public servicesystemet ifrågasätts av allt fler är programbolagens trovärdighetskapital viktigare än någonsin. Förra veckans genomklappning på Sveriges Radios Ekoredaktion visade en bredare allmänhet att rötan nått ända till public services flaggskepp. Samtidigt vill regeringen ta bort det sista elementet av frivillighet i finansieringsmodellen.
Lämningarna efter kustartilleriet påminner oss om att det fanns en tid då staten tog sina grundläggande uppgifter på allvar. Idag när Sverige saknar såväl fungerande försvar som polis kan det vara värt att påminna sig att statens roll inte är att vara samhällets kärna, utan dess hårda skal.
Regeringens förslag att flytta statliga myndigheters huvudkontor från Stockholm speglar en närmast kolonial syn på landsbygden. Det är samma synsätt som en gång i tiden skapade landsbygdens problem från första början. Bättre hade varit att krympa huvudkontoren och decentralisera myndigheternas verksamhet till regional. och lokalkontor, så att de kom närmare medborgarna på riktigt.
FN har antagit ett avtal om globalt kärnvapenförbud. Sveriges regering röstade ja, och Margot Wallström är positiv. Men en kärnvapenfri värld är inte längre möjlig, och den beska sanningen är att de sista som skulle ge upp sina kärnvapen är de som är sämst lämpade att ha dem från första början. Maktbalansen mellan kärnvapenmakterna är det närmaste vi kan komma en trygg värld.
Tunga moderata röster ropar efter Anna Kinberg Batras avgång. I själva verket är det inte partiledaren det är fel på, utan partiet. Hade Moderaterna bara haft en stabil ideologisk grund, och ägnat mandatperioden åt att bedriva oppositionspolitik, skulle väljarna ha stannat.
Bostadskön i Stockholm är nu så lång och långsam att miljonprogrammen vid Järvafältet kräver ett decenniums väntan. I brist på alternativ söker sig folk till den svarta marknaden. Det kan vara början till slutet för dagens förmedlingssystem.
Alliansen, som tidigare talade om att lägga ned Arbetsförmedlingen, föreslår nu ännu en "åtgärd" som myndigheten sannolikt måste administrera. Tanken är att gynna nyanlända med en ny anställningsform, men i praktiken blir det snarast en ny version av regeringens misslyckade traineejobb. Vad Sverige behöver är inte en utökad regeldjungel, utan en jämnare spelplan mellan arbetsmarknadens parter och en sänkt arbetsgivaravgift.
Det finns en riksdagsmajoritet för gårdsförsäljning, men den goda nyheten har en bitter bismak: Rädslan för att sätta sig emot Systembolaget finns kvar. Alliansen måste våga ifrågasätta alkoholpolitikens heliga ko.
Sedan allianspartierna aviserat att de avser väcka misstroendeförklaring mot tre av Stefan Löfvens ministrar är den akuta regeringskrisen ett faktum. Men it-skandalen på Transportstyrelsen handlar om något mer än enskilda ministrar, den är ett symptom på en kris inom både det partipolitiska systemet och inom offentlig förvaltning.
Ansvarsutkrävande när det gäller statsrådens tjänsteutövning är svagt utvecklat i den svenska politiska kulturen och i den svenska förvaltningsmodellen. Varje gång det inträffar en händelse som ligger något utanför det normal, visar systemet sin svaghet. Vi behöver stärka ansvarsutkrävandet i vårt politiska system.