Medborgarlön är ett kontroversiellt ämne som delar alla politiska läger. När SVT sänder en dokumentär om fenomenet, framstår det däremot som att alla är överens: Medborgarlön är den enda lösningen. Inte en enda kritisk person får komma till tals, men vänsterekonomen Piketty refereras däremot flitigt. Återigen står SVT för ett tendentiöst haveri.
Liberala partier har haft ett bra år i Europa men i Sverige riskerar Liberalerna att ramla ur riksdagen. Ska man överleva måste man välja väg, och börja slåss med de andra borgerliga partierna, skriver Andreas Johansson Heinö.
Det senaste decenniet har sannolikt varit det tyngsta i EU:s historia. Finanskris, vacklande ekonomisk utveckling, grekiskt drama, ungersk och polsk illiberalism, rekordstora framgångar för EU-fientliga partier, Brexit. Men den som tror att fördjupningen av det europeiska samarbetet därmed kommer bromsa in har fel. Enligt klassisk integrationsteori tas de stora sprången just i kristider. Den nya politiska energi som nu emanerar från Paris och Berlin efter den brittiska folkomröstningen tyder på att historien är på väg att upprepa sig.
Genom att bunta ihop skatteplanering med skattefusk, får Magdalena Andersson det att låta som att det är skurkaktigt att inte betala för hög skatt i onödan. Om länder som Malta är skatteparadis, framstår Sverige i jämförelse som ett skattehelvete.
Den bostadspolitik som regeringen upprätthåller har gjort hyresrätter till en sällsynt lyxvara, medan bostadsrätter tar år att spara ihop till. För många är det enda alternativet att köpa ett hyreskontrakt svart. Nu vill regeringen införa fängelsestraff på det – samtidigt som den inte ger folk något annat val. Det är politik när den är som allra mest oetisk.
Den svenska skolan misslyckas på nästan alla fronter. Men på ett område visar Sverige sig ligga på topp: elevernas värderingar, demokratikunskaper och samhällsengagemang. Problemet är bara att skolan inte ska vara en uppfostringsanstalt. Den borde sköta sin uppgift och lära folk att skriva och räkna i stället.
Att vilja behålla sina pengar är inte konstigt. Att upprätthålla ett system där människor tjänar på att skatteplanera är däremot djupt omoraliskt, skriver Siri Steijer.
40 procent av kurslitteraturen vid Lunds universitets statsvetenskapliga institution måste vara skriven av kvinnor. Därmed signalerar universitetet att en författares kön är viktigare än vad han eller hon faktiskt skriver. Är det någonstans där en sådan människosyn verkligen gör skada, så är det vid universiteten.
Varje skolbarn måste vara ett mål i sig själv, inte ett redskap för att hantera politiska misslyckanden. När regeringen vill inskränka det fria skolvalet som en desperat integrationspolitisk åtgärd speglar det en människosyn där medborgarna existerar för staten och inte tvärtom.
Tiggeriförbud blir en allt populärare idé. I praktiken vore det dock bara trubbig symbolpolitik. De verkliga problemen är den människohandel och de tältläger som associeras med tiggeriet, och de åtgärdar vi inte med ett förbud mot att be om pengar. Vad som behövs är avhysningar och hårdare tag mot trafficking.
Kvällspressens förtroendekapital är kört i botten. Krishanteringen efter våldtäktsanklagelserna mot en känd Aftonbladetmedarbetare har förvärrat situationen ytterligare. Om kvällspressen skall återfå någon form av trovärdighet måste de göra upp med kåranda och dubbla måttstockar. Lars Anders Johansson svarar Expressens kulturchef Karin Olsson.
Staten är i dag pådrivare av urbaniseringen i Sverige. Genom en politik som enbart utgår från storstädernas perspektiv dräneras landsbygden på liv och förutsättningar, samtidigt som överhettade storstadsområden dignar under trycket. Genom huvudlösa centraliseringsbeslut och missriktade infrastruktursatsningar driver staten en politik som destruktiv för både landsbygden och städerna.
Den som anat att det finns ett skråtänkande i Stockholms medieelit har nu fått vatten på sin kvarn. När en egen medarbetare på Aftonbladet anklagas för sexuella övergrepp gäller helt andra publicistiska principer än de som tillämpades i liknande fall bara för några veckor sedan.
Stockholm är Sveriges populäraste plats att bo på. Ändå hade staden, med dagens byggregler, aldrig fått byggas i dag. Tillsammans lämnar strandskydd, bullerregler och handikappanpassningar inget utrymme för den sortens städer som människor faktiskt uppskattar.
Regeringens infrastrukturpolitik utgår från storstädernas perspektiv och önskemål. De planerade snabbtågen mellan Stockholm och Göteborg och den statligt subventionerade flygplatsen i Sälen är bara några exempel på hur politiker i Stockholm prioriterar sina egna intressen och lämnar resten av landet att förtvina.
Svenska staten beskattar i princip allt som rör sig – och mer därtill. Förmånsbeskattning, som drabbar privatpersoner som genom sitt företag eller sin arbetsgivare har tillgång till exempelvis bil, båt eller gratis parkeringsplats, är i praktiken en skatt på hypotetiska förmåner. Man behöver inte ens utnyttja förmånen; att möjligheten finns räcker. Det är ett absurt hinder för de företag som vill göra sina anställdas liv lite enklare och bekvämare.
Årsdagen av löntagarfondsmarschen 1983 är en nyttig påminnelse om att marknadsekonomin inte kan tas för given. Tacksamheten gentemot dem som nedkämpade fondsocialismen bör dock blandas med eftertanke kring på vilka arenor friheten står på spel i dag.
Snart sagt varje vecka sedan Socialdemokraterna återkom till makten i regeringen och i Stockholms Stad har olika företagarfientliga initiativ lanserats. Undersökningen av företagsklimatet i landets kommuner som kom i veckan ger nu ett kvitto på att politiken betalar sig. Stockholm gör en rejäl genomklappning i undersökningen och faller från plats 22 till 123 av landets kommuner, när företagen får säga sitt.
I sitt första tal som partiledare lovade Ulf Kristersson inte bara resultat av reformer, utan också mer av ideologi och värderingar. Han talade om de gamla ledarna och inspiratörerna, och det är exakt vad Moderaterna behöver i dag: ett steg tillbaka till de historiska moderata idéer som gjort Sverige till ett bättre land att leva i, skriver Siri Steijer.
När Emmanuel Macron valdes till Frankrikes president fanns varningstecken. Ett tal i tisdags visade att hans vänsterlutande och EU-federalistiska linje har blivit ännu tydligare. Ändå är hans liberala fans snarast obekymrade. När Macron svänger bort från den frihetliga linjen verkar Europas liberaler vara beredda att svänga efter.