De senaste omkring två hundra åren har varit ett enda stort undantag i en global världshistoria med Asien i centrum. I boken Sidenvägen: en ny världshistoria korrigerar Peter Frankopan bilden av västerlandet som civilisationens ständiga centrum. Problemet är bara att han i sin iver att balansera historieskrivningen faller i den ädle vilden-fällan.
Författaren Michael Wolff har utnyttjat Trumpstabens brist på erfarenhet och rutiner till att vandra runt i vita huset, samla på sig citat och skriva en enormt framgångsrik skandalbok om USA:s president. Resultatet, boken Fire and Fury, är som Donald Trump själv: Underhållande men alltför omdömeslös.
När John F Kennedy dog trädde hans lillebror Robert fram ur skuggorna. I en ny biografi beskrivs hans politiska gärning – mindre storslagen, men mer humanistisk, än storebroderns.
I den brytning mellan två tidsåldrar som utspelades kring förra sekelskiftet förvandlades delar av kulturlivet till en häxbrygd som svämmade över sina bräddar. För en generation bohemer, diktare och ideologer omdanades hela tillvaron till en teaterscen, med första världskriget och de påföljande revolutionerna som hävstång för förverkligandet av det egna konstverket. Den italienske diktaren, dandyn och krigshjälten Gabriele D’Annunzio drev denna roll till makaber fulländning.
Vad skall vi frukta mest, extremhögern eller jihadisterna? Den muslimska invandringsvågen ställer Europa inför val och beslut som får långtgående konsekvenser. I en ny bok skildras hur dagens europeiska politiker och debattörer famlar i historiens mörker för att finna argument för just sin linje i migrationsdebatten.
Johnny Bode, känd som sångare, bedragare, sinnessjukförklarad, festprisse, nazistkollaboratör och mytoman, har blivit föremål för en dokumentärfilm. Han var en antites till den svenska självbilden och levde länge utstött ur samhället. Samtidigt förtjänar även avvikare och utstötta att lyssnas på – särskilt när de är gudabenådade sångare, skriver Mattias Svensson.
I Finland blev Okänd soldat snabbt en publiksuccé. Aku Louhimies tolkar Väinö Linnas klassiska roman mästerligt. Den nakna och gripande skildringen av en finsk kulspruteplutons öden i Karelen under Fortsättningskriget lämnar ingen oberörd. Den styvmoderligt behandlade svenska versionen är tyvärr rejält rumphuggen men ändå mycket sevärd.
Star Trek har alltid varit en god skildrare av samtida frågor. Den nya serien Discovery har sina brister, men är träffande som allegori över Västs oförmåga att ta tag i uppenbara problem. Det är inte en slump att antagonisternas utseende har blivit mindre mänskligt, och att de organiserar sig på sätt som påminner just om Västs huvudfiender i dag.
Den islamistiska terror som de senaste åren drabbat Europa har slagit särskilt hårt mot Frankrike. Ska svaren på de allt blodigare terrorattackerna sökas i landets komplicerade historiska äventyr på andra sidan Medelhavet? Sveriges Radios Frankrikekorrespondent Alice Petrén gav sig ut på en resa i terrorns fotspår och upptäckte ett sår som inte tycks vilja läka.
Donald Trump uppfattas ofta som en anomali i den amerikanska kulturen, men han är mer förankrad i den än många vill tro. Trumpismen präglas av en överdriven retorik och entusiastisk publik som har många likheter med USA:s evangelikala tradition. Det gör att det mycket väl kan komma fler presidenter av samma sort i framtiden, skriver Janerik Larsson.
I föreställningen Muslim Ban tycks alla upplevelser silade genom universitetens postkoloniala teoribildningar. I föreläsningsform berättas att vi lever i en ”albakrati” där de vita har makten och kuvar de icke-vita. Dock besvaras inte frågan om varför icke-vita uppträder på en rasistisk regims nationalscen.
SVT:s satirgrupp Grotesco tog sig an flyktingkrisen och möttes av etablissemangets jubel. Men dess version av vad som hände hösten 2015 är falsk historieskrivning. Socialdemokraterna är inte ett principiellt flyktingmottagarparti som tvingades vända under galgen; de har alltid hållit den svenska modellen högre än den humanitära stormaktstanken.
Motståndet mot identitetspolitiken kommer inte bara från höger. I en ny bok riktar Per Molander svidande kritik inte bara mot upplysningsfilosofins förnuftstro, utan även mot dagens postmodernism, utifrån ett vänsterperspektiv. Uppfattningen att den fria tanken och den fria viljan utgör grunden för politiskt handlande finns fortfarande på båda sidorna av politiken.
I en ny film berättas historien om Tim Bergling, som under artistnamnet Avicii har tagit världen med storm. Samtidigt har han lidit av stress, ångest och utbrändhet. Filmen visar att framgångsrika artister är människor även de. De brottas med samma utmaningar som helt vanliga människor.
Holodomor – den av Stalin beordrade svältkatastrofen i Ukraina 1932–33 – berövade 3,9 miljoner ukrainare livet. Av dem var 3,5 miljoner bönder, i Europas bördigaste land. Bland kommunismens många förbrytelser mot mänskligheten sticker ändå svältdöden i Ukraina ut som en av de grymmare. Mårten Ericson har läst Anne Applebaums bok Red Famine.
Militären och statsmannen Gustaf Mannerheim har spelat en avgörande roll i Finlands historia. I år skulle han ha fyllt 150 år, och i en ny biografi tecknar historikern Henrik Meinander ett porträtt av en kompetent militär och geopolitisk balanskonstnär.
Just nu blir ungdomar äldre utan att riktigt växa upp; en sorts Peter Pan-generation som inte tar steget över i vuxenlivet. I en ny bok analyserar den amerikanske senatorn Ben Sasse vad det beror på, och hans problembeskrivning stämmer väl in på Sverige. Ålderssegregation, dålig impulskontroll och oförmåga till kritiskt tänkande riskerar att skada både vår konkurrenskraft och vår demokrati.
Årets ekonomipristagare, Richard H Thaler, är spännande. Tyvärr visar han även prov på viss naivitet. Att individer inte alltid agerar rationellt behöver inte innebära X – eller att staten bör försöka ”knuffa människor i rätt riktning”. Thalers slutsatser öppnar upp för statliga interventioner i människors privatliv, och Vetenskapsakademien verkar inte låtsas om det över huvud taget.
Blade Runner 2049 är ett mästerverk i sin egen rätt. I stället för att parasitera på föregångaren expanderar den frågeställningarna från originalet: Hur liten kan egentligen skillnaden mellan människor och replikanter vara utan att bli betydelselös? Är de människor – och måste de vara människor för att ha rättigheter?
I sin nya bok Gränser gör Torbjörn Elensky upp med Västvärldens självbild som boven i dramat. Våra invanda idéer om kultur, rasism och förtryck håller inte när man utforskar världen utanför. Men kanske finns det hopp om en förändrad uppfattning, skriver författaren och journalisten Bengt G Nilsson.