Alkoholskatt för finansministerns skull

Vi vet alla att vi i Sverige betalar väldigt höga priser för alkohol. På Systembolaget är över hälften av priset skatt: 20 procent moms och 32 procent punktskatt. Köper man sprit hamnar tre fjärdedelar av pengarna i statens ficka. Bara på själva alkoholskatten tjänade staten förra året 14,4 miljarder kronor.

Dessa ofrivilliga bidrag till statskassan är tänkta att vara i folkhälsans namn. Logiken är att det dyra priset ska avstyra alkoholkonsumtion. Den senaste skattehöjningen, som genomfördes i början av 2017, motiverades exempelvis med främjandet av folkhälsan. Längst ned stod det också en kort kommentar om att skattehöjningen även förväntas öka skatteintäkterna med 390 miljoner kronor.

Frågan är om det egentligen inte är pengarna som lockar mest.

Idén att man kan styra beteenden genom att öka och minska priset på saker bygger nämligen på en missuppfattning om hur vanliga människor fungerar. Lika lite som en person som får en stor löneförhöjning reagerar med att börja dricka mer bara för att hon har mer i plånboken, skulle vi lägga alla extra slantar vi skulle få behålla om alkoholskatten försvann på öl. Man skär inte ned på en specifik vara bara för att just den blir dyrare. Det är lika absurt som att tänka sig att folk på landsbygden skulle avstå från varannan bilresa om bensinskatten fördubblade bensinpriset – de flesta skulle skära ned minst lika mycket i andra delar av sin hushållsbudget.

Den enda tydliga vinnaren är, när allt kommer omkring, finansministern.

Skulle punktskatten på alkohol försvinna skulle priserna på Systembolaget i genomsnitt kapas med en tredjedel. Dock skulle folk i allmänhet knappast öka sin alkoholkonsumtion med 50 procent bara för det. För de allra flesta är det viktiga att konsumera vad man anser är en lagom mängd alkohol, snarare än att lägga en viss summa pengar på alkohol.

Mycket riktigt visar statistik från EU:s medlemsländer att det inte finns något samband mellan restriktiv lagstiftning på alkoholområdet och lägre alkoholkonsumtion per capita. Inte heller verkar det den restriktiva lagstiftningen ha någon inverkan på så kallad binge-drinking, att dricka stora mängder alkohol vid ett och samma tillfälle.

Vinsterna på folkhälsoområdet är med andra ord allt annat än uppenbara. Däremot är vinsten för staten i mångmiljardklassen. Det väcker frågan: Är det verkligen omsorg om vår hälsa som egentligen driver våra politiker att beröva oss stora summor om året som straff för vår alkoholkonsumtion? Den enda tydliga vinnaren är, när allt kommer omkring, finansministern.