Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Blanche Sande: Jubla inte över gårdsförsäljningen

Frihetliga individer gläds åt utfallet av riksdagens omröstning om gårdsförsäljning av öl och vin. De gläds förgäves. En symbolhandling från riksdagen – som knappast lär omsättas i verklighet av regeringen – gör nästan ingenting för att luckra upp Sveriges repressiva alkohollagstiftning.

Förra veckan röstade riksdagen om att tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker. Frihetligt sinnade personer har visat stor entusiasm, och Aftonbladet anlägger domedagsstämning om hur regeringen tvingas ”genomföra den nya fria alkoholpolitiken”, trots att regeringspartierna och Vänsterpartiet röstade nej till ”den fria spriten”.

Det hade varit underbart om regeringen tvingades genomföra en ny, fri alkoholpolitik. I själva verket har ingenting av vikt hänt över huvud taget.

Till att börja med är det inte någon fri alkoholpolitik. Riksdagen har helt enkelt röstat om att göra ett tillkännagivande, där den tillkännager åsikten att ”regeringen borde verka för att tillåta viss gårdsförsäljning under vissa omständigheter” – förutsatt att det inte konkurrerar med Systembolagets monopol. Det är dock inget regeringen behöver bry sig om över huvud taget. Förslaget ligger förmodligen redan i en rödgrön papperskorg i Rosenbad. Precis som i fallet med dansförbudet, är riksdagens omröstning inget annat än ett diskret ställningstagande. Framför allt med tanke på att politiker hellre talar om gårdsförsäljning som en landsbygds- och småföretagarfråga än en frihetsreform på alkoholområdet.

Men även om omröstningen skulle leda till någon faktisk politisk förändring, står det fortfarande att gårdsförsäljningen inte får konkurrera med Systembolaget. Det är svårt att se hur andra aktörer ska kunna etablera sig i skuggan av ett monopol utan att konkurrera med det.

Förslaget ligger förmodligen redan i en rödgrön papperskorg i Rosenbad.

Och även om gårdsförsäljning hade fått konkurrera med Systembolaget, vore det ett så litet steg på vägen mot en frihetlig alkohollagstiftning att man skulle behöva mikroskop för att se det. För den som gillar dyr (tack, alkoholskatten) hantverksöl och har tid och möjlighet att ta sig ut till ett mikrobryggeri vore det förstås väldigt trevligt att kunna köpa en back utan att behöva se insidan av Systembolaget. Den som helt enkelt vill dricka en kall Tuborg på balkongen en kväll skulle däremot inte få del av möjligheten.

Det finns fortfarande ett statligt monopol på alkoholförsäljning. Det har fortfarande orimliga öppettider och vägrar sälja alkoholhaltiga drycker vid rätt temperatur. Den som är 18 eller 19 (och inte har numret till den lokala langaren) måste fortfarande befinna sig i krogens eller nattklubbens trygga miljö för att få köpa alkohol. Regeringen behandlar fortfarande sina medborgare som opålitliga tonåringar.

Chansen att nästa regering, om det blir ett regeringsbyte, skulle visa prov på en annan attityd till medborgarna eller monopolverksamheter är dessutom närmast obefintlig. När alliansen hade egen majoritet lyfte den inte ett finger för att befria oss från Systembolaget, eller ens dess monopolställning.

Tills bolaget avskaffas på riktigt, genom en tvingande omröstning, finns ingen anledning att jubla. Vi lever fortfarande under västvärldens kanske mest repressiva alkohollagstiftning. Det enda tröstpriset för frihetsvänner är egentligen Aftonbladets ledarsidas förtvivlan. Och Bordershop.