Sverige missbrukar EU i folkhälsofrågor
När Finland låter sina medborgare köpa starköl i mataffären springer Sverige med kritik till EU, av omsorg för den finska folkhälsan. Men den finska folkhälsan är finländarnas egen angelägenhet, och EU ska inte fungera som klagoforum för förbudsivrare.
Vårt östra grannland har bestämt sig för att unna sina medborgare friheten att köpa starköl i mataffären. Förutom att Alko – Finlands motsvarighet till Systembolaget – förlorar sitt monopol på drycker med upp till 5,5 volymprocent, utökas dess öppettider till nio på kvällen på vardagar, och krögare kan få tillstånd att sälja starköl och cider för konsumtion utanför krogen.
Från och med 1 mars kan alltså finländarna, och de svenskar som har turen att bo i närheten av Finland, köpa en öl till middagen utan att besöka Systembolaget. Det är bara att, med ett visst mått avundsjuka, gratulera dem.
Svenska staten är däremot ytterst obekväm med den finska frihetsreformen. Förra året skrev regeringen till EU och kritiserade den finska lagändringen, som anses utgöra en risk för den finska folkhälsan och den nordiska alkoholpolitiken. Norges hälsominister Bent Høie, främst känd för sitt uttalande att godis är terrorism, ställde sig bakom uttalandet.
Systembolaget följde upp med en egen kommentar. Där poängterar bolaget att Finlands agerande inte är i linje med de frihetsinskränkningar på alkoholområdet som just nu pågår i andra delar av unionen, och ventilerar sin oro över att Finland redan har den högsta alkoholkonsumtionen per person i Norden (något som med Systembolagets logik borde vara omöjligt, eftersom det ju är Danmark som har den friaste alkohollagstiftningen).
Det angår inte Sverige vad Finland har för alkohollagstiftning, lika lite som Polen bör ha synpunkter på svensk abortlagstiftning.
Att lämna kommentarer till andra länders lagstiftning är en del av EU:s informationsförfarande, som fungerar ungefär som en inomeuropeisk remissrunda. Tanken är att förfarandet ska trygga den fria rörligheten av varor. Till exempel tog Storbritannien och EU-kommissionen upp frågan om distansförsäljning i samband med Finlands nya alkohollag, eftersom utländska nätaffärer inte är tillåtna medan Alko får sälja alkoholhaltiga drycker via ombud.
Sverige, däremot, förhåller sig till EU:s informationsförfarande ungefär som skolgårdens skvallerbytta förhåller sig till rastvakten när någon åker pulka utan hjälm. Det angår inte Sverige vad Finland har för alkohollagstiftning, lika lite som Polen bör ha synpunkter på svensk abortlagstiftning eller Ungern har anledning att lägga sig i vår pressfrihet.
Problemet är större än enskilda informationsförfaranden. EU har i allt högre grad blivit ett forum för lobbyister – statliga och icke-statliga – att genomdriva den politik som det egna landets parlament eller väljare förkastar. Det är att använda unionen på fel sätt. Att missionera får svenska folkhälsopolitiker göra i andra forum, om de nu verkligen inte kan låta bli. EU är till för att upprätthålla en inre marknad.