Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjan

Nu får danska akademien sin metoo-strid

I centrum för konflikten står litteraturforskaren Marianne Stidsen. Andra ledamöter har avgått eller krävt hennes avgång. Johan Lundberg beskriver hur anpasslighet och normativ konsensuskultur driver fram krav på uteslutning av dem som intar för etablissemanget obekväma ståndpunkter.

När tolerans blir nolltolerans

När universitet och högskolor anpassar sig efter de mest högljudda och lättkränkta studenterna hotas både demokratin och den akademiska friheten. En ny dansk bok ger skrämmande exempel på hur aktivism i metoorörelsens spår ledde till kafkaartade processer mot lärare, efter ogrundade anklagelser från anonyma studentaktivister.

Tacka inte samtyckesivrarna för fler fällande domar

När den nya sexualbrottslagstiftninngen trädde i kraft 1 juli 2018 hurrade många, men missade vad den verkliga revolutionen var. Det är inte samtyckesrekvisitet som har gett störst effekt, och det är viktigt att vi förstår varför – och vad som är utmaningen framöver.

Metoo-rörelsens ändamål helgar inte medlen

Den nya sajten Gardet framstår som en feministisk korsning av Flashback, Avpixlat och Lexbase. Om farhågorna besannas blir det intressant att se om Gardet, som verkar i Metoo-rörelsens anda, kommer att mätas med samma måttstock som dess motsvarigheter inom alternativhögern.

I kulturvärlden kan förövaren gömma sig i kollektivet

Kvinnomisshandelsfallet på Dramaten är inte första gången kultursfären har en överseende attityd mot förövare – tills fallet uppmärksammas. Den sortens inställning är extra vanlig i branscher där föreställningar om patriarkala strukturer är extra vanliga. När skulden läggs på hela kollektivet, kan den enskilde förövaren gömma sig i mängden.

De digitala bokbålens tid

Det går inte att bedöma kulturella verk utifrån upphovsmännens privatmoral. Det går inte att rensa bland konstnärliga verk baserat på den moraliska vandeln hos dem som skapat dem. Varje försök att formulera en generell princip för sådana utrensningar kommer att urarta i godtycke och pöbelvälde.

Metoo-miljonerna är plakatpolitik

Svenska myndigheter fick 60 miljoner kronor att spendera på Metoo-satsningar. Hälften har de inte ens lyckats göra av med; hälften har gått till personalkonferenser, informationsbroschyrer och att åka på datorspelsmässa. Problem försvinner dock inte bara för att man häller pengar över dem, och skattebetalarna har bättre saker att lägga sina pengar på än regeringens plakatpolitik.

Objektet ”Kulturprofilen” och medieetiken

Flera stora redaktioner har valt att inte namnge Kulturprofilen, som står åtalad för två våldtäkter. Anonymieringen sägs ha medieetiska skäl, men samtidigt innebär den ett objektifierande som gör det möjligt för nyhetsredaktioner att skapa distans till en individ de själva haft kopplingar till.

10: Barnvaktsstaten, SD, EU:s nya länkförbud och #metoo i medierna

Barnvaktsstaten, SD, EU:s nya länkförbud och #metoo i medierna. I tionde avsnittet tar sig Smedjans redaktörer Blanche Jarn och Lars Anders Johansson an förbudsivern bland Europaparlamentets partier. Utgångspunkten är årets utgåva av The Nanny State Index som jämför paternalistisk politik i olika länder.

#Metoo i eftertankens kranka blekhet

ETT PUBLICISTISKT HAVERI. Kvällspressens hyckleri i samband med höstens #metoo-kampanj ledde till oräkneliga förstörda karriärer och åtminstone ett självmord. Detta trots att ingen dömts för något av det som de anklagades för av nätmobben och hängdes ut för i media. Nu kommer vidräkningen, då tio av publiceringarna fälls i pressens opinionsnämnd.

Världen går inte under för att man skämtar om #Metoo

På ett studentflak hängde några studenter en banderoll som driver med #Metoo-kampanjen, och såväl kvällstidningarna som rektorn reagerade som om himlen rasat ned över dem. Sverige skulle må bra av en lite mer avslappnad attityd till skämt.

Metoo och den skeva ansvarsfördelningen

Enligt kampanjer som #allamän är män ansvariga för inte bara sina egna utan även andras handlingar. Samtidigt ger delar av metoo-rörelsen, och regeringens förslag till samtyckeslagstiftning, intrycket att kvinnor inte ens har ett ansvar att säga nej i en trygg situation. Det är en obalans som måste ifrågasättas. Varför anses män vara mer kapabla att ta ansvar, för sig själva och andra, än kvinnor?

Handlar #metoo verkligen om integritet?

Metoo-kampanjen har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för individuell upprättelse och positiv normförskjutning. Det bästa som nu kan hända är att fler kvinnor gör upp med den skamkultur som gör att de inte tror sig ha rätt att säga ifrån eller behöver ge efter för tjat. En underordning kräver inte bara ett överordnat subjekt, utan att ett underordnat subjekt accepterar sin roll. Därför måste ledande feminister sluta reducera kvinnor till hjälplösa offer.