Vad är det som gör att rekordmånga unga människor från en speciell plats reser till Syrien och Irak för att ansluta sig till IS? Karin Stensdotter har läst en bok om kommunen Trappes utanför Paris som delvis besvarar frågan – kanske också när det gäller Sverige.
Sverige har omfattande problem med integrationen av nyanlända invandrare. Samtidigt som utanförskapsområdena blir fler växer sig parallella samhällsstrukturer starkare. Den norske statsvetaren och författaren Asle Toje har besökt Göteborg för att ta reda på vad detta beror på.
Många av Sveriges ökända parallellsamhällen var en gång helt vanliga miljonprogramområden. Tillsammans med socialantropologen Aje Carlbom besöker Smedjan Rosengård i Malmö för att reda ut hur den negativa spiralen av etnisk segregation, religiös extremism och parallella samhällsstrukturer omvandlar bostadsområden till parallellsamhällen.
Är förbud mot slöja i skolan ett integrationsverktyg eller ett integrationsproblem? I Frankrike finns ett sådant förbud, som framför allt lär oss att det centrala är att sådana beslut är förankrade – både hos majoritetsbefolkningen och hos den majoritet muslimer som vill delta i det svenska samhället.
Liberalernas val mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag är framför allt ett val om invandrings- och integrationsfrågan. Sverige behöver ett liberalt parti som tar sig an integrationen utan naivitet, och strävar efter att sprida frihetliga värderingar till alla delar av samhället. Därför behöver Liberalerna Sabuni, skriver Carl-Vincent Reimers.
Midsommar brukar hyllas som den ”riktiga” svenska högtidsdagen, men underskatta inte nationaldagen. Firandet av de svenska institutionerna – demokratin, grundlagarna, kungahuset, vår gemensamma kultur och historia – är, framför allt i kombination med de nya medborgarskapsceremonierna, ett värdefullt sätt att fylla det svenska medborgarskapet med innehåll.
Att införa slöjförbud i skolan riskerar att få helt andra konsekvenser än de önskade. Försöken att bekämpa hederskultur behöver bygga på en bättre förståelse av problematiken. En flicka som tvingas bära huvudduk kommer inte att bli mer positivt inställd till majoritetssamhället om skolan försöker tvinga henne att ta av den, skriver Hamid Zafar och Eli Göndör.
Integration är inte en dubbelriktad process där det svenska samhället ska anpassa sig till dem som invandrat i samma grad som de ska anpassa sig till Sverige. Eric Kaufmanns bok Whiteshift visar alternativen till en fungerande integration, och de är inte lockande, skriver Markus Uvell.
Ju noggrannare man studerar hedersförtryck, desto mörkare ser situationen ut. Journalisten Galaxia Wallins djupintervjuer med sju av hederskulturens offer i Sverige visar hur djupt rotat problemet är. Det minsta vi kan göra är att aldrig sopa problemen under mattan av rädsla för att verka främlingsfientlig.
Det är möjligt att komma till Sverige utan jobb och med obefintliga kunskaper i svenska och arbeta från dag ett. Men om fler ska lyckas med det behöver vi mer, inte mindre, av gig-ekonomi och tillfälliga anställningar.
Eli Göndör menar att Ann Heberlein och andra kritiker av den muslimska huvudduken för ett förenklat resonemang. Ann Heberlein svarar att hon litar mer på kvinnors berättelser om hur de upplevt en uppväxt med hijab, än på en manlig islamologs teoretiska resonemang. Eli Göndör svarar direkt.
Kulturella skillnader handlar inte bara om matvanor och oförarglig poesi, utan om olika uppfattningar för hur samhällets ramverk ska se ut. Per Brinkemo och Johan Lundberg, som givit ut en bok om klansamhället, anklagas för kulturrasism eftersom de uppmärksammar den sortens skillnader. Men att förneka att det finns skillnader mellan kulturer är en farlig återvändsgränd.
En kvinna som behövde ta av sig slöjan före högskoleprovet för att visa att hon inte hade hörsnäckor – en fuskmetod som har förekommit organiserat i högskoleprovet – anser att hon blivit exkluderad från samhället. I själva verket har hon, genom att följa samma regler som alla andra, blivit inkluderad. Tvärtom hade det varit exkluderande att inte kontrollera henne.
Kan man vara svensk och muslim? I en ny antologi berättar 18 muslimer och svenska medborgare om hur de ser på sin identitet och vad islam respektive Sverige betyder för dem. Att låta olika muslimer tala för sig själva är ett välkommet brott mot tendensen att vissa högröstade element gör sig till representanter för hela gruppen, skriver Dan Sylvebo i sin recension av Muslimer i Sverige (Timbro, 2018).
I essäsamlingen Muslimer i Sverige resonerar 18 svenska muslimer kring sin identitet. En av dem är Ann-Sofie Henriksson Hatmi, som menar att det inte finns någon motsättning mellan att vara svensk och att vara muslim. Det här är en bearbetad version av hennes essä.
Den identitetspolitiska vänstern och de våldsbejakande salafisterna delar mycket tankegods: ”vi och dem”-retoriken, offermentaliteten och en negativ inställning till västvärlden. Bland unga muslimer i Sverige spelar vänsterretoriken salafisterna i händerna. Ska muslimer i Sverige kunna konfrontera de radikala elementen inom islam måste praktiserande muslimer ta ställning, skriver Hamid Zafar, rektor i Biskopsgården.
En frihetlig tankesmedja behöver inte bara intressera sig för arbetsmarknad, skatter, välfärd, kulturpolitik och ekonomi. I dagens Sverige finns andra frågor som kan ha stor inverkan på individens frihet och möjligheter, däribland religion och klan. Därför kretsar delar av Timbros aktuella bokutgivning nu kring mötet mellan en religiös identitet och ett sekulärt samhälle, och kulturkrocken mellan klan och stat.
Kulturkrocken mellan ett klanbaserat samhälle och det statsindividualistiska Sverige säger något viktigt: klanerna kan inte samexistera med staten. De kan inte heller samexistera med yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter, skriver Abdi-Noor Mohamed, som lämnat Somalia för Sverige.
Efter att länge ha varit ett ämne man helst undvikit, har klanstrukturer blivit ett brännhett ämne. Men vad innebär de egentligen, och varför har både politiker och forskare så länge undvikit det? Johan Lundberg och Per Brinkemo, som nyligen släppte en antologi om fenomenet, reder ut begreppen.
Internationellt sett är kollektivism normen, och det är vi i Västvärlden som är avvikande med vår individualism. Det bör man ha i åtanke när man diskuterar etnisk röstning. När människor med bakgrund i klansamhällen driver personvalskampanjer kan det vara ett uttryck för en väg bort från klantänkandet, skriver Dan Korn.