När bilarna blir förarlösa behöver vi inte längre köra dem – men vi förlorar också kontrollen över dem. Det offentliga ser de förarlösa bilarna i ett positivt ljus, men mycket talar för att det är tryggare för individen att köra sin egen bil än att släppa ifrån sig ratten.
Förslaget om införande av så kallade miljözoner är inkonsekvent och drabbar dem med små marginaler. Det är de som inte haft råd att byta bil på tio år som kommer att drabbas hårdast, både genom att stängas ute från städerna och genom att förutsättningarna att byta till en nyare bil försämras då andrahandsvärdet på den nuvarande raderas.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
Möjligheten för vanligt folk att äga och köra en egen bil var en av det förra århundradets största frihetsreformer. Trots detta vill nu politiker och opinionsbildare i alla läger inskränka medborgarnas rörelsefrihet genom att med alla medel motverka privatbilismen. Men argumenten mot bilen är svaga och väger lätt jämfört med den frihet en egen bil medför för den enskilde. Det är hög tid för inte minst liberaler att sluta utmåla bilen som primärt ett problem, skriver Malin Lernfelt.
De rödgröna i Stockholm hyser inga varma känslor för människor som bor utanför tullarna. På något annat sätt kan den aggressiva trafikpolitiken inte tolkas. Samtidigt som finansborgarrådet stänger dörren för den helt nödvändiga östliga förbindelsen meddelar trafikborgarrådet att man avser ta bort ett körfält på Stadsgårdsleden. Trafikinfarkt är att vänta.
SÅ FÖRSTÖR MILJÖPARTIET STOCKHOLMSTRAFIKEN. Miljöpartiet bär ett tungt ansvar för den kaotiska trafiksituationen i huvudstaden. På grund av partiets obstruerande ligger Stockholms infrastruktur tjugo år efter befolkningsutvecklingen. Att låta Miljöpartiet styra över trafikfrågorna är således att sätta bocken som trädgårdsmästare. Mycket kommer att hinna bli värre innan partiet röstas bort.
Bilisterna har blivit en kassako som staten kan fortsätta att mjölka i det oändliga. Finansminister Magdalena Andersson har förstått fördelen med tysta majoriteter, ur politikernas perspektiv: de gör sällan sina röster hörda.