Statsministern förstår inte parlamentarisk demokrati
Statsminister Stefan Löfven må sakna politisk erfarenhet, men det ursäktar inte hans påståenden att parlamentarism innebär att alla partier är skyldiga att genomföra regeringens politik, eller att riksdagen måste ha förtroende för regeringen. Riksdagen är överställd regeringen på alla sätt och vis.
Ryt till mot politisk konst
Umeås Metoopuma är inget undantag – det offentliga har ingen rätt att försöka uppfostra invånarna för politikernas höga nöjes skull. Det spelar ingen roll om det sker med pekpinnar, avgifter eller konstverk. Offentligfinansierad politisk konst är ett otyg.
Automatisera bort förvaltningens aktivister
Att tjänstemännen blir allt färre medan aktivisterna tar allt större plats är ett demokratiskt problem. Tekniken erbjuder dock en möjlig lösning. Automatiseringen av offentlig sektor kan användas till att avväpna aktivisterna och återupprätta tjänstemannaidealet.
Bara robotar delar lika
Av allt som har hittats på för att jävlas med familjer är det allra värsta förmodligen tanken att man ska dela föräldraledighet och hushållsarbete lika. Att dela lika har inget att göra med att leva ett gott liv utan är enbart ägnat att göra familjer till statistiska redskap. Ändå skäms många som inte lyckas.
Den frivilliga tanklöshetens tyranni
Majoritetsstyre är ett uselt sätt att organisera samhället bortom statens snäva ramar. Det argumenterar Kevin D Williamson för i sin nya bok. Den tänkande individen är grundbulten i ett fungerande samhälle – och ju snabbare pöbelväldet växer, desto mindre blir utrymmet för självständigt tänkande.
Hyllad av fel skäl
Johannes Anyurus hyllade bok ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” är värd alla priser och goda recensioner, men inte alltid av de skäl som anges. Medan den rasistiska framtidsdystopin är svår att ta på allvar, är Anyurus skildring av den avhumaiserande processen att skiljas från sitt eget land, och av den skönhet som ryms i människans goda val, mästerlig.
Star Trek speglar samtiden
Star Trek har alltid varit en god skildrare av samtida frågor. Den nya serien Discovery har sina brister, men är träffande som allegori över Västs oförmåga att ta tag i uppenbara problem. Det är inte en slump att antagonisternas utseende har blivit mindre mänskligt, och att de organiserar sig på sätt som påminner just om Västs huvudfiender i dag.
Jakten på mänsklighetens gränser fortsätter att imponera
Blade Runner 2049 är ett mästerverk i sin egen rätt. I stället för att parasitera på föregångaren expanderar den frågeställningarna från originalet: Hur liten kan egentligen skillnaden mellan människor och replikanter vara utan att bli betydelselös? Är de människor – och måste de vara människor för att ha rättigheter?