Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Essä

Trumpkopia utan expresidentens vansinne

En kandidat som har samma attraktionskraft som Trump, men är ”mer presidentlik, respektfull och kapabel att få saker gjorda”. Så kan Floridaguvernören Ron DeSantis beskrivas. Erik W. Larsson skriver om mannen som har goda chanser att bli USA:s nästa president.

Floridas guvernör Ron DeSantis som vill bli USA:s nästa president. Foto: AP Photo/Phil Sears

I början av oktober 2016 såg det mörkt ut för den dåvarande presidentkandidaten Donald Trump. Washington Post hade fått tag i ett gammalt videoklipp där Trump hävdade att berömda män som honom själv sällan behöver ödsla tid på att förföra kvinnor, utan helt sonika kan gripa tag i deras underliv. Med blott en månad kvar till valet väntade sig alla att Trump skulle lägga sig platt och be det amerikanska folket om ursäkt.

Donald Trump hade dock en bättre idé. Inför sin debatt mot Hillary Clinton kallade han till presskonferens tillsammans med tre kvinnor – Paula Jones, Kathleen Willey och Juanita Broaddrick – som hade anklagat Hillarys make Bill för sexuella övergrepp. Vänsterliberala journalister rasade mot Trumps upptåg, men allmänheten verkade ganska road. En god vän till mig – som aldrig i livet skulle rösta på en republikan – medgav en viss beundran för Trumps uppfriskande skamlöshet och chutzpah. Mediernas drev kom helt av sig när Trump vägrade följa deras manus, och istället skrev sitt eget.

Om politik bara hade handlat om medial krigföring så skulle Donald Trump ha varit USA:s främste president genom tiderna. Men i praktiken kräver ämbetet mer än så, och Trump visade sig snart vara föga lämpad för rollen som statschef. Hans intresse för sakfrågor var flyktigt, och han saknade tålamod och fokus. Han stötte bort bundsförvanter som justitieministern Jeff Sessions, och drog till sig motståndare som rådgivaren John Bolton. I slutändan blev Trump en enkel match för de ”federala träskvarelser” han hade svurit att bekämpa.

Lärdomen blev att republikanerna behöver en ledare som både kan fajtas med massmedia och förmår styra den politiska processen.

Lärdomen för republikanerna blev att partiet behöver en ledare som klarar fajten med massmedia, men också förmår styra den politiska processen. Var skulle partiet kunna hitta en sådan mäktig och fulländad hybrid? På 700 North Adams Street i staden Tallahassee, i USA:s sydöstra hörn. Där bor nämligen Ron DeSantis, guvernör i delstaten Florida och kanske USA:s näste president.

Ron DeSantis är inte lika färgstark som Donald Trump, men vissa likheter finns. Under sin tid vid makten har Joe Biden konsekvent vägrat att stävja flödet av illegala invandrare till sydliga delstater som Texas och Florida. Som en protest mot regeringen började DeSantis därför flyga upp invandrarna till ön Martha’s Vineyard i Massachusetts, där välbärgade demokrater har sina sommarbostäder. New York Times fördömde guvernörens tilltag, men Floridas väljare visade desto större uppskattning. I fjol omvaldes DeSantis med tjugo procents marginal – detta i en delstat som länge har betraktats som mycket jämn.

Ron DeSantis har redan börjat marknadsföra sig som en potentiell kandidat till 2024 års presidentval. Han har därför skrivit ett slags politisk självbiografi, med titeln The Courage to Be Free: Florida’s Blueprint for America’s Revival. Boken sammanfattar DeSantis uppväxt, karriär och politiska vision. Hans kampanjslogan är enkel och koncis: Make America Florida. DeSantis har gjort ett utmärkt jobb som guvernör, och vill upprepa sina framgångar på det nationella planet.

Ron DeSantis föddes 1978 och växte upp i en medelklassfamilj i Florida. Framgångar såväl i skolan som på basebollplanen gav honom möjlighet att gå på Yale University. Som student hade DeSantis ständigt ont om pengar och hankade sig fram som flyttkille, städare och bollkalle åt universitetets fotbollslag. Yale blev något av en kulturchock för den unge DeSantis. Rikemansungarna vars bollar han sprang efter delade inte de patriotiska värderingar som han själv tog för givna sedan barndomen. Harvard University, där DeSantis senare utbildade sig till jurist, var inte mycket bättre. Hans lärare visade minimal uppskattning för USA:s författning, och betraktade rättssystemet som ett medel för att driva en radikal, ideologisk agenda. Ivy League-universitetens indoktrinering bet dock inte på Ron DeSantis, vars förakt för ”liberala eliter” bara stärktes under hans år vid Yale och Harvard.

Efter examen sökte sig DeSantis till det militära, och tjänstgjorde som jurist och rådgivare inom flottan. I hans tjänst ingick en längre stationering i Irak, vars primitiva och hårresande rättsprocesser han fick beskåda på nära håll. DeSantis insåg tidigt att försök från USA:s sida att förvandla kulturellt främmande länder som Irak och Afghanistan till västerländska demokratier var dömda att misslyckas. Liksom Donald Trump har DeSantis anklagats för att torgföra ”isolationism”, men de synpunkter han framför i The Courage to Be Free är bara sunt förnuft. Om fler amerikanska politiker hade delat DeSantis sobra realism i utrikesfrågor så hade det besparat USA en hel del blod, svett och tårar.

Det mest kännetecknande för Ron DeSantis personliga resa är hans oerhörda energi och driv att göra något viktigt för sitt land. Efter att ha lämnat militären tog han ett vanligt jobb som jurist i Florida, men fann sig inte till rätta. Han skrev en bok om konservativa värderingar och ställde 2012 upp i ett kongressval, som han mot alla odds vann. DeSantis tog sitt nya jobb som politiker på synnerligen stort allvar. Han sov på sitt kontor i Washington och läste alla lagförslag han röstade om, vilket tydligen är ganska ovanligt. Som yngre ledamot i kongressen insåg DeSantis dock att hans inflytande var minimalt. Många avgörande beslut fattas av tjänstemän inom den federala byråkratin, utom räckhåll för den demokratiska processen. Viktiga frågor debatteras sällan öppet, utan bakas istället in i jättelika budgetpaket – så kallade omnibus bills – vars innehåll vanliga ledamöter sällan får tid eller möjlighet att granska. DeSantis citerar den före detta talmannen Nancy Pelosis ökända uttalande om just ett sådant budgetpaket: ”Vi måste klubba igenom förslaget för att få reda på vad som står i det”.

I Floridas guvernörsval år 2018 ställdes Ron DeSantis mot demokraten Andrew Gillum – en ung och karismatisk afroamerikan, av många då betraktad som Barack Obamas naturlige arvtagare. Valet blev oerhört jämnt, och DeSantis besegrade Gillum med knivskarp marginal. DeSantis hade tur, men det hade även Floridas befolkning. Några år efter valet påträffades den gifte familjefadern Gillum redlöst berusad på ett hotellrum i Miami Beach tillsammans med en manlig prostituerad och stora mängder amfetamin. Han har sedermera åtalats för flera bedrägerier och riskerar i skrivande stund ett långt fängelsestraff.

Som guvernör har Ron DeSantis ständigt varit nyhetsstoff. Under covid-epidemin verkade han för att hålla Floridas skolor öppna och motsatte sig Joe Bidens vaccinationsmandat. Liksom vår egen Anders Tegnell poängterade DeSantis vikten av att lämna folk i fred och låta samhället fungera som vanligt. På flera ställen i sin bok framhäver DeSantis just Sverige som ett föredöme på detta tema. DeSantis hantering av covid-epidemin fördömdes i vänsterliberala medier, men stärkte guvernörens ställning och Floridas image som USA:s friaste delstat.

DeSantis ägnar också ett långt kapitel åt sin uppmärksammade konflikt med Floridas största arbetsgivare Disney. Konflikten började när Floridas senat röstade igenom en lag som förbjöd undervisning om sexuell läggning och könsidentitet för barn under nio år. Disneykoncernen försökte pressa DeSantis att lägga in sitt veto mot lagen, vilket han vägrade att göra. Istället förde guvernören en framgångsrik kampanj för att avskaffa de särskilda privilegier som Disney länge hade åtnjutit i delstaten. DeSantis hyllade som en hjälte bland republikaner, medan Disneys aktiekurs sjönk som en sten. Kritiker anklagade guvernören för att ha startat ett ”kulturkrig” i Florida, men denna beteckning är missvisande. Lagen om barns sexualundervisning röstades igenom av Floridas folkvalda representanter, enligt konstens alla regler. DeSantis stora synd var att inte låta ett multinationellt företag diktera politiken i hans delstat. Att guvernören förväntades vika sig för Disneys krav säger något illavarslande om vart den amerikanska demokratin är på väg.


DeSantis hårdnackade motstånd mot mediejätten Disney vittnar om hans ryggrad, men också om hans politiska instinkter och närhet till väljarna. DeSantis förstod att kampanjen mot honom drevs av en liten – men målmedvetet ideologisk – minoritet inom företagets styrelse. Fotfolket i biljettkassorna var inte speciellt måna om att Floridas dagisbarn skulle få lära sig queerteori. Disneys politiska enighet var ett luftslott, som brakade samman så fort DeSantis blåste på det.

DeSantis likhet med Trump ligger honom inte nödvändigtvis i fatet.


Är Ron DeSantis en populist? I viss mån, ja. Vissa analytiker avfärdar därför guvernören som en blek kopia av Donald Trump, vars varumärke solkades ner rejält under hans tid vid makten. Men DeSantis likhet med Trump ligger honom inte nödvändigtvis i fatet. I en undersökning från år 2021 frågade sociologen Eric Kaufmann fyrahundra Trump-väljare hur de såg på det republikanska partiets framtid. Färre än en tredjedel såg fram emot att rösta på Trump i nästkommande presidentval. Majoriteten hoppades på en kandidat som delade Donald Trumps populistiska ståndpunkter, men som var “mer presidentlik, respektfull och kapabel att få saker gjorda”. En bättre beskrivning av Ron DeSantis kan man knappast tänka sig.

Om DeSantis oskadd lyckas ta sig förbi Trump i primärvalen så torde han ha goda chanser att bli USA:s näste president. Visst, guvernörens konservativa värderingar kommer nog att avskräcka en del väljare. Å andra sidan är Ron DeSantis ung, energisk och uppenbarligen kompetent. För femton år sedan valde många konservativa amerikaner att lägga sin röst på Barack Obama för att han föreföll besitta samma egenskaper. Med Ron DeSantis i Vita huset skulle USA kunna stoltsera med en statschef som vare sig är korrumperad, vansinnig eller kognitivt nedsatt. Detta låter kanske inte som någon stor grej, men för amerikanerna vore det en välkommen omväxling.