Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Josefin Wicklund: Onödiga regler gör Stockholm tråkigare

I Stockholm sätter inte fantasin gränserna, det är politiken som gör det. Genom att tillåta takeaway-öl och restauranger att ha öppet längre på kvällarna kan vår huvudstad bli mycket roligare att leva i, skriver Josefin Wicklund.

Restaurangnäringen borde få ta platsen som den förtjänar i vår huvudstad. Foto: Stefan Jerrevång/TT

Stockholm är på många sätt magiskt på sommaren. Uteserveringar, badplatser och utomhusaktiviteter finns i stadens alla hörn. Stockholm Street Food Festival i Zinkensdamm och Thaifestivalen i Kungsträdgården är bara två exempel på aktiviteter som inträffar i Stockholm under sommarmånaderna. Festivalerna är nav för mellanmänskliga möten och kulturella utbyten – något som såklart görs bäst över en bit mat.

På Thaifestivalen gick jag det här året bland marknadsstånden med grillspett, papayasallad och Singha-öl i händerna. Det till ljudet av en thailändsk liveartist som varvade thailändska hits med Carola-låtar. Det var mycket folk, unga som gamla. Det fick mig att tänka på matens funktion i en stad. Tusentals personer hade tagit sig till Kungsträdgården. De flesta för att äta och testa mat. Samma sak gjorde folk i Zinkensdamm helgen efter. Pad Thai slevades upp, skattekronor genererades, människor skrattade och delade fat.

En stad med en blomstrande besöksnäring skapar en klar konkurrensfördel.

Matutbudets bredd är en av de saker som kännetecknar en större stad. Kaféer med nischade koncept, restauranger med fusion från olika matkulturer och barer med spektakulära drinkar spelar en betydande roll för att göra en stad rolig att turista, och framförallt att bo i. En attraktiv stad med en blomstrande besöksnäring skapar en klar konkurrensfördel för att locka turister likaväl som nya talanger till staden. Stockholm har detta till viss del, men hålls tillbaka av krånglig byråkrati och onödiga regler. 

Väl på thaifestivalen i Kungsträdgården ville jag njuta av en dryck till mitt sticky rice och grillade fläskspett. Jag köpte därför en Singha-öl. Jag såg en perfekt bänk vid dammen i Kungsträdgården för att avnjuta min lilla måltid. När jag började gå dit blev jag stoppad av en vakt. Om jag har alkohol får jag inte gå utanför det inhägnade området, inte ens 10 meter, förklarades med en myndig stämma. Alla andra bord är fulla, så jag fick äta och dricka ståendes.

***

Detta är såklart en petitess. I sammanhanget var det en liten – om än irriterande – uppoffring att behöva stå upp inne i området. Men händelsen är ändå ett tydligt exempel på inställningen från politiken. Här har flera företag och eldsjälar gått ihop för att anordna en lyckad festival. De har gått upp tidigt, köpt råvaror, stått och lagat mat hela dagen för att kunna erbjuda besökare en trevlig upplevelse. Jag var nog inte den enda som valde bort ytterligare en öl på grund av det trånga utrymmet i delen som hade alkoholtillstånd.

Händelsen påminde mig om när jag var på en naturvinsfestival året innan. Flera vinmakare hade samlats på en innergård på Södermalm för att låta människor smaka på sina hantverk. Jag provade otroliga naturviner som jag gärna köpt med mig hem. På grund av Sveriges alkoholregler kunde jag ju givetvis inte. I stället behövde jag beställa på hemsidan där man behövde köpa ett minimum av fem flaskor. Krångligt och dyrt – jag lät bli.

Även detta är för mig som individ en petitess. Men föreställ dig de vinmakare som går miste om kunder. I det större perspektivet innebär detta att besöksnäringen hålls tillbaka.

***

Man måste inte dricka alkohol för att ha kul. Mer alkohol i en stad är såklart inte synonymt med en bättre stad. Däremot kan man inte komma undan att alkoholen är central för restaurangverksamheten. Det är där de inhämtar en av de största vinstmarginalerna. Och restaurangnäringen i sig är synonym med en rolig och attraktiv stad. Här halkar Stockholm efter.

Varje år släpper The Economist en ranking av städer baserat på livskvalitet. Rankingen baseras på parametrar som trygghet, sjukvård, utbildning, infrastruktur och kultur. I år kom Wien på första plats följt av Köpenhamn. I kontrast till vårt nordiska grannland toppade Stockholm, tillsammans med Edinburgh, i stället listan av städer som tappade flest antal poäng i livskvalitet. Vår huvudstad föll 23 placeringar på listan.

Man kan inte komma undan att alkoholen är central för restaurangverksamheten.

Den främsta förklaringen till det stora tappet anses vara koranbränningarna och oroligheterna kopplat till det, enligt The Economist. Det är en akut fråga för politiken att hantera, men inte desto mindre kan ett förbättrat kultur- och nöjesliv förbättra livskvaliteten i vår huvudstad. 

Att uteserveringar måste stänga redan klockan elva på kvällen och att de lokala bryggerierna inte får sälja öl direkt till sina besökare är ytterligare exempel på hur politiken motar besöksnäringen. Alla dessa regler innebär i förlängningen lägre omsättning för vår besöksnäring, missade arbetstillfällen och ja… en tråkigare stad. 

***

Stockholm och Sverige kan så mycket bättre. Vår huvudstad bleknar i jämförelse med Köpenhamn där en takeaway-öl inte stoppas av en vakt och där det går att köpa med sig en flaska från en vinbar. Där får restaurangnäringen blomstra och stadsborna njuta av allt det goda som den bär med sig. 

Besök- och restaurangnäringen borde få ta platsen som den förtjänar i en stad. Avreglera serveringstillståndet, tillåt längre öppettider och lämna rum åt fler kreativa lösningar. Varför inte utnyttja Stockholms vatten och tillåta foodboats med serveringstillstånd? Men i Stockholm är det inte fantasin som sätter gränserna – det är politiken som gör det.