Utblick Krönika
I Bordeaux står bilen inte längre i centrum
Många städer världen över försöker omvandla centrala stadsmiljöer, som präglats av efterkrigstidens stadsideal med biltrafik och buller, till attraktiva miljöer som ger utrymme för det mer småskaliga goda livet. Björn Hasselgren strosar på gatorna i Bordeaux och hittar inspiration för svenska politiker.
Frankrikes sjätte största stad Bordeaux är kanske mest känt för sin position som huvudstad i ett av Europas viktigaste vindistrikt. Och det är en helt rättvis beskrivning. Vinregionen som omger staden har ett fantastiskt utbud av vinproducenter med flera av de mest namnkunniga varumärkena.
Men numera är det kanske för något helt annat som man bör uppmärksamma Bordeaux; nämligen den mycket framgångsrika och framsynta omvandling av stadens centrala delar som gjorts sedan mitten av 1990-talet. Från en rätt så sliten och smutsig stadskärna med mycket biltrafik, har nu staden ett helt annat ansikte att visa upp.
Från en rätt så sliten och smutsig stadskärna med mycket biltrafik, har nu staden ett helt annat ansikte att visa upp.
Denna omvandling har till stora delar skett under ledning av en av Frankrikes ledande liberalkonservativa politiker, Alain Juppé, som varit borgmästare under cirka 20 år av den tid förvandlingen har skett. Juppé har också i perioder verkat både som premiärminister och minister för olika fackdepartement, men också hamnat i fokus för rättsprocesser kring missbruk av offentliga medel, men återkommit till politiken. Bordeaux har alltså haft goda förbindelser också med Paris.
De centrala delarna av Bordeaux, ett område som begränsas av floden Garonne i öst/sydöst, omfattar en relativt enhetlig kulturarvsskyddad bebyggelse med sitt ursprung i huvudsakligen 1700 – 1800-talen. Staden berömmer sig för att vara något av ett centrum för flera av upplysningstidens filosofer, bland andra Montesquieu som föddes inte långt därifrån. Det skyddade området är ca 1800 hektar stort och omfattar närmare 350 byggnader. Att jämföra med till exempel. Gamla Stan i Stockholm med en yta på 36 hektar. Bordeaux citykärna är således stor, har tveklöst en enastående kvalitet och fick också år 2007 utmärkelsen som ett av FN:s Världsarv.
***
Det är slående vilken förändring staden har gått igenom när man jämför ”nu” och ”då” sittande vid ett cafébord vid ett av innerstadens många torg. Som här vid ett av torgen som vetter mot en av de gamla stadsportarna Porte Cailhau vid Gironde-stranden, ungefär som Järntorget i Gamla Stan i läget. Torget dominerades fram till för 15-20 år sedan av en trist bilparkering, men är nu en levande miljö där gående och cyklande dominerar. Bilarna har till stor del förflyttats utanför de centrala delarna, eller ner i garage under jord. Miljön är tyst, stilla och ren. Ett nät av spårvagnar trafikerar staden och har bidragit till begränsad biltrafik.
Det är ett helt system av lagar som skyddar och reglerar stadens miljöer och byggnader som har introducerats under de senaste årtiondena. Ett av de områden man engagerat sig i är att öppna för boende och verksamheter som inte enbart är turistorienterade. För visst är staden en turistmagnet. Om man lyckats eller inte är svårt att bedöma, men helt klart är det ett mer varierat gatuliv i Bordeaux än vad man upplever exempelvis på Västerlångatan i Gamla Stan, som en debatt pågått om under senare tid, just när det gäller turismen.
Självklart följer debatter och kritik på en reformering av en stad som i Bordeaux. Det är inte en idyll utan en pågående demokratisk prövning, som så ofta i Frankrike. De förbättrade järnvägsförbindelserna till Paris med TGV har gjort Bordeaux till en attraktiv alternativ boendestad för många i Paris.
Inflyttade parisbor som tar över från lokalbefolkningen, med högre köpkraft och gentrifiering som följd, har lett till protester. Plakat med texten Parisien rentre chez toi (Parisbor – åk hem) har förekommit i stan och ett konto på X med drygt 12 000 följare Front de Libération Bordeluche häcklar parisbor i allmänhet som kommer till stan. Bostadsmarknaden uppges ha gått starkt med ökande priser, vilket bland annat gjort det svårare för studenter att hitta boende. Allt är dock relativt. Frankrike har trots allt en någorlunda fungerande hyresmarknad för lägenheter, till skillnad från i Sverige.
Bordeaux är en av de städer i Europa som lyckats med en omfattande stadsomvandling och bevarande av ett kulturarv i världsklass. Omdaningen med minskad biltrafik, spårvagnstrafik och gångtrafik i centrum har gett en attraktivitet som lett till en nystart för denna historiskt enastående stad. Utan tvekan ger förändringen upphov till nya utmaningar.
Att det går att skapa bättre stadsmiljöer genom ett långsiktigt stadsmiljöarbete är dock uppenbart. Stockholm och flera andra svenska städer kan lära av Frankrike. Den begränsade skalan, som speglar idealen med femtonminutersstaden, går väl ihop med en modern, liberal, borgerlig livsstil. Här finns ett spelrum i politiken att ta fatt i för framtidssyftande liberala politiker, även i Sverige. Kanske är det en väg framåt för famlande borgerliga stadshuspolitiker i Stockholm.