Hugo Burén: Hur mycket Eurovision tål Malmö?

I Malmö stad ska 200 miljoner sparas in på skolan och förskolan under 2023. Det i en kommun som redan idag har en lägre skolpeng än exempelvis Stockholm och Göteborg. 

Men, kanske du tänker, är inte det samma kommun som ska anordna Eurovision Song Contest nästa år?

Ja, visst är det så. 

Hur stor prislappen för Eurovision Song Contest kommer att bli är i dagsläget okänt. När evenemanget var i Stockholm 2016 gick prislappen på 100 miljoner för kommunens skattebetalare, när det var i Malmö för 10 år sedan gick kalaset på nästan 30 miljoner kronor. 

Mot de satsade 100- respektive 30 miljonerna hävdade de båda arrangörskommunerna i efterhand att projektet hade gett en rejäl avkastning. Från Stockholms stads sida menade man att över 260 miljoner hade genererats till stadens besöksnäring, i Malmö var den siffran på 185 miljoner. 

Kommunala satsningar på kommunikation är inte någon bristvara i Malmö.

Men att några hundra miljoner genereras innebär inte att direkta intäkter till kommunen uppstår. De skatteintäkter som kommunen får del av, som en följd av den ökade omsättningen bland stadens ölhak, är troligtvis en blygsam del jämfört med de satsade kronorna. Istället går det närmast att se som en subvention till en specifik bransch. Marknadsföringsfördelarna, motiven att “sätta kommunen på kartan”, är inte heller något som här och nu, kommer kommunens skolor till gagn. 

Att Eurovision Song Contest bland annat motiveras med det mediala värde det innebär för kommunen är även det värt att ifrågasätta. Kommunikationssatsningar i Malmö, är inte precis en bristvara. 

Häromåret betalade man exempelvis en extern kommunikationsbyrå nästan en halv miljon för att ta fram en ljudidentitet för staden. Enligt egen utsago kan ljudet förklaras med ord såsom välkomnande, rörelse, spirande och stolthet – vad nu det innebär. Ungefär ett år efter lanseringen, hade ljudidentiteten bara använts en gång, då under socialchefsdagarna i staden. 

Förra sommaren började plötsligt Malmös soptunnor ge ifrån sig fraser såsom ”Åh, precis där”, ”Ah, det där var galet skönt”, och ”Lite mer till vänster nästa gång” när man slängde skräp i dem. Utöver soptunnorna regisserade man även ett ljuddrama vid namn “Nattbada”, och även en telefonlinje upprättades. Allt för att få befolkningen att slänga skräpet på rätt ställen. 

År 2018 genomfördes satsningen makeitMalmö, där fick 49 influencers betalt av Malmö stad för att turista i Malmö. Ambitionen var att deras turistande skulle läggas upp på sociala medier och därmed sälja in staden till följarna. 

Joacim Olsson, dåvarande VD på Skattebetalarnas förening skrev 2016 en debattartikel där han lyfte Malmö stads utgifter under Almedalsveckan på över en miljon, samtidigt som kommunen hade ekonomiska problem och planerade att höja skatten. 

Malmö stad producerar dessutom en podcast om hållbar utveckling. Under ledning av stadskontorets hållbarhetsavdelning förs fördjupande samtal om hållbar utveckling. Varför de podcasts som redan finns på internet om ämnet inte räcker, är oklart. 

Samtidigt som det går att avfärda mina exempel som små bagateller kan det vara värt att komma ihåg att bakom varje harmlös satsning finns ett beslut, planeringstid och människor som ska genomföra projekten. 

***

Utöver de illustrativa exemplena finns en strukturell, kostnadsdränerande, utveckling att peka på. Här i Smedjan konstaterades det för några år sedan att det fanns 170 kommunikatörer i Malmö stad, det om man räknar in kommunala jobb som är närbesläktade såsom pressekreterare och webbredaktörer. Med samma beräkningsmetoder hade Stockholm stad 200 kommunikatörer, det i en långt större kommun. I samma veva efterlyste man dessutom en ytterligare kommunikatörstjänst, då med uppgift att kommunicera och uppmärksamma de kommunala badhusen. 

Samtidigt som den utvecklingen pågår köps externa kommunikationstjänster in till kommunen, detta för omkring 30 miljoner kronor årligen. 

Kommunikation är trots allt inte en del av det kommunala kärnuppdraget. När nedskärningar nu är att vänta i skolan och förskolan kan det vara lägligt att fråga sig om ytterligare fokus på kommunal profilering, positiv exponering och att sätta kommunen på kartan, verkligen är vad man bör syssla med. 

Varken stönande soptunnor eller stora musiktävlingar hjälper de skolor som får se sina resurser krympa.