Mänskligheten flyttar till stan. Om några decennier väntas 70 procent av jordens befolkning vara stadsbor. Stadstillväxten är en mänsklig och ekonomisk succé. Stadsbor över hela världen är rikare, mår bättre och har högre utbildning jämfört med landsbygdsbefolkningen. Att lämna byn och flytta till staden är det bästa investeringsbeslut man kan göra.

Hur städerna organiserar sina flöden av energi, transporter, vatten och avlopp är den enskilt viktigaste klimat- och miljöfrågan. Täta städer är ekonomiskt starka, effektiva och miljövänliga – eller kan göras miljövänliga. Glesa städer är motsatsen. Orsaken till att USA:s utsläpp och energianvändning per invånare är så stor beror på den amerikanska stadens glesa karaktär. Den har byggts för bilen och den har kört in i en återvändsgränd.

Även när den amerikanska bilflottan är elektrifierad – vilket kommer att ta tid – är den glesa staden ineffektiv och energislukande. Om de asiatiska 10-miljonerstäderna utvecklas som de amerikanska motorvägsstäderna kommer de globala miljömålen bli en utopi. Om världens städer i stället byggs täta är utsikterna mycket bättre.

Utvecklingen i västvärldens täta städer handlar i dag i hög grad om att trycka undan bilens dominans för att ge plats till framförallt gångtrafikanter. New York, London, Paris och Stockholm är i dag helt andra städer jämfört med för 20 år sedan. Gator som tidigare var trafikleder är i dag platser för uteserveringar, promenader, cyklister och rekreation.

Gator som tidigare var trafikleder är i dag platser för uteserveringar, cyklister och rekreation.

Utvecklingen drivs av fyra faktorer. Den tydligaste är ekonomisk. Städer som minskar bilens närvaro har högre ekonomisk tillväxt och stigande fastighetsvärden. Gångtrafikanter köper fint kaffe på morgonen och vin på eftermiddagarna, lunch och middag på restaurangerna, de besöker gallerier, handlar kläder och nya mobiltelefoner varur de beställer böcker och möbler. Bilisten spenderar inte en dollar fram till det ögonblick hon parkerar, stiger ur bilen och förvandlas till gångtrafikant. Det är mycket bättre att hon är gångtrafikant från början. Hon tar då mindre plats men har samma plånbok.

***

Täta städer med gångavstånd och effektiv kollektivtrafik lockar till sig företag, kapital och arbetskraft och skapar ett roligt och vitalt näringsliv. Folk vill inte arbeta i ett kontor på en parkeringsplats utmed en motorväg då en sådan miljö är tråkig.

Den andra drivkraften är hälsotrenden och att folk vill ta ansvar för sin hälsa. London är kanske det tydligaste exemplet på en stor stad som uttalat har kopplat samman gång- och cykelpolitiken med folkhälsopolitik. Målet är att alla ska kunna gå eller cykla till sina arbeten eller kollektivtrafikstationer och att pendlingen ska vara säker och punktlig. En stadsbefolkning som rör sig i sin vardag mår bättre och kostar mindre i sjukvård. På individplanet upplever de flesta att dagen får en bättre start med en promenad jämfört med en biltresa, vilket är ett starkt skäl till att bo i stan. Många upplever också en ökad frihet. Gångtrafikanten har få eller inga regler att förhålla sig till. Man kan gå hur man vill och stanna var man vill, till exempel för att titta på sjöfåglarna som flockas i Stockholms ström.

Den tredje drivkraften är strävan efter en bättre miljö. Dålig luft är stadens klassiska och stora kvarvarande lokala miljöproblem. Tuffa utsläppskrav och åtgärder som minskad eller förbjuden vedeldning har förbättrat luftkvaliteten men att minska biltrafiken på en gata spelar stor roll för alla som bor eller arbetar där. Elbilen löser delvis problemet, men även en bil som drivs av el skapar och drar upp vägdamm. Och den tar lika mycket plats som utsläppsbilar.

Den fjärde är social. Bilfria stadsmiljöer är roliga. De lockar till möten, idéutveckling, promenader, restaurang- och nöjen. Föräldrar kan ha sina barn där. Alla charmiga europeiska stadskvarter är bilfria eller har låg närvaro av bil. 

Borgerligheten kan med fog tillföra en femte drivkraft. Den bilfria stad som växer fram nu är en borgerlig stad. Den är en stad för livet självt – för familjeliv, kultur, handel, restauranger, unga och gamla. Socialisterna ser staden som en plats för produktion. Borgerligheten bör se staden som en plats för människan och för hennes frihet.

***

De politiska mandat som fångar och driver utvecklingen i städer som Stockholm, München, London och Köpenhamn kan komma från höger men oftast inte. I München, Europas mest borgerliga stad, är De Gröna största parti. Marknadsliberala partier förväxlar gärna bilfrihet med vänster och kollektivtrafik med kollektivism. Det är ett misstag.

Låt oss för säkerhets skull utgå från Strandvägen i Stockholm, en gata som ingen kan beskriva som vänster. När massbilismen bröt igenom på 1950-talet tänkte man sig att det öst-västliga fordonsflödet skulle gå från Drottningholmsvägen via Fridhemsplan, över Kungsholmen till Klarabergsgatan, ner till Hamngatan och ut på Strandvägen bort till Gärdet. Planen förverkligades i hög grad men Strandvägen lyckades ändå hålla på sin integritet som europeisk boulevard. Den blev under några decennier en fyrfilig motorled med p-platser utmed kajen men behöll sin allé och sin övertygelse om att vara något annat. I dag är Strandvägen något annat. Bilarna och några p-platser finns kvar men kajen är ett brett och populärt promenadstråk med restauranger och uteserveringar. Den har två breda cykelvägar, en i mitten och en utmed kajen och en spårväg till Djurgården. Fördelningen mellan bil, cykel, gång och räls är helt klart till bilens nackdel men den ska inte förväxlas med vänster. Fördelningen gör Strandvägen till en trevlig plats och ett föredöme för andra boulevarder som Sveavägen, en ständigt misslyckad gata på grund av sin tunga biltrafik.

Två borgerligt styrda kommuner som har förstått sin samtid är Lomma och Helsingborg. De har inte bara turen att ligga i Skåne utan också att styras av gröna moderater som rullar ut cykelvägar, gånggator och lägger räls. Lomma var tidigare en självklar bilpendlarkommun men gör nu snabbt och övertygande om sig till en del av Malmös och Lunds cyklande och rälsburna kultur och därmed till en av Sveriges absolut mest populära kommuner.

Med täta städer följer två andra policyområden som marknadsorienterade partier måste äga.

Täta städer bygger gärna räls mellan sig. Den europeiska utvecklingen med snabba järnvägar mellan alla större städer hänger ihop med succén för den täta staden. Tåg i och mellan städer är det enda trafikslag som kan transportera en storstadsbefolkning på en minimal yta. Om alla människor som varje dag använder Stockholms tunnelbana skulle sätta sig i en bil skulle kön bli 200 mil lång.

Om alla människor som varje dag använder Stockholms tunnelbana skulle sätta sig i en bil skulle kön bli 200 mil lång.

Räls bygger också täta städer. Räls och tågstationer är beständiga och gör att fastighetsbolag våga investera. I politisk mening bygger räls borgerliga städer, vilket borgerligheten i Sverige just nu inte begriper. Det är också ett misstag, som kommer att rättas till, bland annat med hjälp av de kloka skånemoderaterna som ser vad som händer i Danmark. Mycket målmedvetet lägger danskarna nu rak och ny räls och gör Köpenhamn och Kastrup till Nordens centrum. Det borde Stockholm också se.

Det andra policyområdet som följer är begränsningar och förbud för att förbättra stadsluften. Frekvensen av miljözoner och nollzoner i Europa sammanfaller med antalet gågator och cykelbanor. Orsaken är lika enkel som att sätta den ena foten före den andra. Om en större del av stadsbefolkningen går och cyklar minskar toleransen för utsläppsbilar på gatan. Att köra en sådan i stan betraktas alltmer som att röka inomhus. Även liberaler måste kunna ta ansvar för allmänningar som luften vi andas. Att etablera äganderätt för luft löser inget då luften rör sig. Den kallas då vind.

Att bygga täta städer med effektiva transporter och stort utrymme för gång och cykel är en rolig och optimistisk miljöpolitik. Den har mycket stor betydelse lokalt och globalt. Ett nätverk av täta energieffektiva städer med höga miljökrav är en hållbar civilisation. Den är också en civilisation som liknar den vi minns som europeisk där man tar en kaffe på torget och solen faller snett på taket om kvällen. Här ligger den gröna högerns framtid.

Omslagsbilden föreställer Rörstrandsgatan i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson/TT