FMSF: Regeringen sätter orättvisa (S)pelregler
DEBATT. Den S-ledda regeringen reglerar spelbranschen hårt, men Socialdemokraterna tjänar själva stora summor på sin egen spelverksamhet – som praktiskt nog har undantag från reglerna. Det är inte lämpligt att politiska partier utformar lagstiftning efter sina egna ekonomiska intressen, skriver Adam Danieli och Sten Storgärds, FMSF.
Förra veckan redovisade Kammarkollegiet sammanställningen av de politiska partiernas finansiering under 2018. För första gången någonsin redovisades siffror från samtliga sidoorganisationer, och en siffra stack tydligt ut: spelintäkterna. Socialdemokratin redovisade förra året sammanlagda intäkter på 200 miljoner kronor från sitt spelorgan, A-lotterierna. Detta motsvarar mer än alla andra riksdagspartiers intäkter – tillsammans. Enbart ungdomsförbundet SSU räknade hem 150 spelmiljoner, mer än 30 000 kronor per medlem i förbundet. Dessa inkomster har möjliggjorts genom Socialdemokraternas eget dobbel med lagstiftningen.
Huvudregeln i svensk spellagstiftning är sedan länge tydlig. Allmän lotteriverksamhet är förbjuden, och när den nya spellagen trädde i kraft 1 januari var Socialdemokraterna tydliga med att svensk lagstiftning inte skulle ändras på den punkten. Samtidigt gick de till hårt angrepp mot spelmarknadens aktörer för att inte ta sitt ansvar. Detta trots att socialdemokratin finansierar sin egen verksamhet med just lotteriverksamhet. Hyckleriet är uppenbart. Det ledande regeringspartiet påstår sig utforma lagstiftningen efter allmänna principer, men har givit sig självt praktiska kryphål.
Socialdemokraterna riggat spelet med tre undantag. För det första har allmännyttiga ideella föreningar, exempelvis politiska partier och religiösa samfund, undantag från förbudet mot lotterier. Varför just denna typ av organisationer är särskilt lämpad att bedriva sådan verksamhet är svårt att motivera, men det skapar en skyddad verkstad för exempelvis A-lotterierna. Konkurrensen från andra aktörer är utraderad.
Socialdemokratin finansierar sin egen verksamhet med just lotteriverksamhet. Hyckleriet är uppenbart.
För det andra är just denna typ av spel skattebefriad, till skillnad från andra aktörer och spelformer som beskattas med en 18-procentig spelskatt. Om motivet till en extra skatt, som regeringen hävdar, är att samhällets kostnader för spel ska täckas – varför undkommer då exempelvis partier denna skatt?
Inte nog med detta. Rikstäckande ideella föreningar har dessutom ett undantag från det generella kreditförbudet. Socialdemokraterna får alltså – helt i strid med de etiska riktlinjer man satt upp för andra aktörer – sälja lotter på faktura. Det är inte svårt att förstå varför lån till spel skadar de mest utsatta i samhället, och i regeringens egen utredning som föregick den nya spellagen konstateras att dessa kreditköp är särskilt riskfyllda. Detta förfarande hade med all säkerhet varit förbjudet, om det inte hade varit för de pengar det ger partiet som utformat lagen.
Samma år som Socialdemokraterna velat reglera spelandet tydligare, får vi det svart på vitt att deras organisation är beroende av spelintäkter – och indirekt av en gynnsam lagstiftning. Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har hållit i frågan, och har knappast varit ovetande om hur hans eget parti står och faller med A-lotteriernas pengar. Han har också gått fram med en lag som oblygt garanterar den framtida finansieringen av den egna verksamheten. Att ge det egna politiska partiet fördelar i lagstiftningsarbetet är fullkomligt oacceptabelt och gränsar till maktmissbruk. Socialdemokraterna bör fråga sig om spelvinster är något ett politiskt parti bör stå och falla med, och partiet måste sluta utforma lagstiftning efter vad som spelar dem själva i händerna.