Utblick Krönika
Det är dags för Biden att tänka på pensionen
De många frågetecknen kring presidentens kognitiva hälsa gör att det framstår som allt mer osäkert om Joe Biden verkligen kommer att vara Demokraternas presidentkandidat i november. Om Biden drar sig tillbaka skulle valrörelsen få en helt annan dynamik än den som de flesta föreställt sig, konstaterar Janerik Larsson.
Den 18 december 2007 redovisade Gallup en nationell opinionsundersökning inför presidentvalet i november året därpå. Den är en bra utgångspunkt om man funderar över hur det kommer att se ut den 5 november i år då USA åter går till presidentval.
Så här skrev Gallup i sitt pressmeddelande: Clinton behåller stor ledning över Obama nationellt – leder över Obama med 18 procentenheter i senaste mätningen.
Och så här inleddes texten som publicerades i USA Today som beställt undersökningen:
Trots omfattande nyhetsbevakning av Illinois-senatorn Barack Obamas förbättrade position i Iowa och New Hampshire nyligen, har det skett små förändringar i positioneringen av de demokratiska presidentkandidaterna på nationell nivå. New York-senatorn Hillary Clinton fortsätter att ha en betydande ledning i den grupp demokrater som kämpar om att vinna partiets nominering till presidentvalet 2008. Obama är fortfarande en solid tvåa, som han har varit hela året.
Sedan kom Barack Obamas seger i Iowa och han fortsatte sedan vägen mot seger i presidentvalet, trots att ytterst få politiska kommentatorer när han lanserade sin kandidatur ansett att denna nyblivne senator skulle ha minsta chans mot den tidigare presidenthustrun.
Kommer det på valdagen i november vara den sittande presidenten Joe Biden som tävlar om fyra år till i Vita huset eller kommer valsegern gå till hans företrädare Donald Trump? Den frågan ställer både USA och världen dag.
Eller kommer något oväntat att inträffa? Är det ens möjligt att varken Biden eller Trump kommer att vara de kandidater amerikanerna har att välja mellan?
Svaret är ja. Inget är säkert förrän vi kommit en bit in på hösten.
En faktor som finns i marginalen, även om den inte diskuteras så ofta, är kampanjorganisationen ”No Labels” som siktar på att lansera kandidater för president och vicepresident som kommer från vardera parti – alltså en mittenstrategi som syftar till att bromsa polariseringen och skapa det politiska lugn många amerikaner vill se. Hur No Labels kommer att agera är idag okänt.
Donald Trump legala problem är däremot välkända och hur de kommer att utvecklas är omöjligt att förutsäga idag, men de kan påverka hur valbar han är i november.
Hur svårt det är att bedöma läget och framtiden illustreras av den särskilda åklagarens granskning av Joe Bidens hantering av de hemligstämplade dokument som fanns i hans bostad.
Kommer Demokraterna, frågade sig den Trumpkritiska ledarsidan i Wall Street Journal, att fortsätta ignorera de växande riskerna med presidentens mentala svagheter?
Den fem timmar långa intervjun med Biden avslöjade vad många amerikaner har misstänkt.
Demokraterna har försäkrat sig om att president Joe Bidens kognitiva försämring inte utgör något hinder för hans omval, men kanske kommer den här veckan att bli en vändpunkt. Den särskilde åklagaren Robert Hurs rapport om presidentens oförmåga att minnas grundläggande fakta i sitt liv och Bidens allt fler offentliga misstag är tillräckliga skäl för att uppmana honom att dra sig ur kampen om fyra år till i Vita huset.
Hurs redogörelse för den fem timmar långa intervjun med Biden avslöjade vad många amerikaner har misstänkt baserat på Bidens offentligt uttalade felaktigheter och vacklande fysiska närvaro. Han kunde inte minnas vilka år han var vicepresident eller ens när hans son Beau dog.
Till bilden hör att även Donald Trump återkommande i sina tal blandar ihop namn och årtal. Kanske inte så märkligt med tanke på att de båda är runt 80 år gamla.
Bidens offentliga framträdanden är vanligtvis manusbundna. När de inte är det händer det att Biden förväxlar en Mitterrand med en Macron, eller en Kohl med en Merkel.
Väljarna kan se detta, vilket är anledningen till att även de flesta demokrater säger till opinionsundersökare att de tvivlar på att Biden är redo för ytterligare en mandatperiod. En majoritet av amerikanerna i den senaste Harvard-CAPS-Harris-undersökningen säger att en röst på Biden i år egentligen är en röst på president Kamala Harris, eftersom Biden inte kommer att klara av att sitta kvar i ytterligare fyra år.
Detta är, menar inte bara Wall Streets Journals ledarsida, politiskt farligt för demokraterna, men det är också en allvarlig risk för landet. Världen är så farlig som den inte har varit sedan 1930-talet, och USA:s motståndare är på frammarsch. Detta skulle vara en utmaning för en ung, kraftfull ledare. Det är farligt för en president som kommer att vara 82 år gammal innan en andra presidentinstallation den 20 januari 2025 och som redan visar synliga tecken på sviktande minne och koncentrationsförmåga.
Joe Biden blir Demokraternas kandidat först på partiets konvent i Chicago i augusti. Det finns inte tillräckligt med tid för andra kandidater att komma med på tillräckligt många primärvalsedlar. Men om Biden skulle tillkännage sin pensionering efter en mandatperiod och låta sina delegater rösta efter eget samvete, skulle det bli ett helt öppet lopp inför nomineringen.
Vicepresidenten Kamala Harris skulle sannolikt ställa upp. Andra kandidater som guvernörerna Gavin Newsom från Kalifornien och Gretchen Whitmer från Michigan skulle kunna ställa upp. De skulle inte tävla i en nationell primärvalskampanj utan om rösterna från 3 934 kongressdelegater.
Vänstern inom Demokraterna skulle försöka nominera en av sina egna, men de flesta demokratiska delegater förstår makt tillräckligt väl för att ställa sig bakom en kandidat som kan vinna. Det är exempelvis möjligt att delegaterna skulle kunna samlas bakom Pennsylvanias guvernör Josh Shapiro.
Republikanerna skulle få en betydligt svårare utmaning än att besegra en gammal man med ett förtroende på 40 procent.
Men det viktiga är att Republikanerna skulle få en betydligt svårare utmaning än att besegra en gammal man med ett förtroende på 40 procent, påpekade WSJ i en ledare som jag tycker väl tecknar bilden av vad som nu ligger framför oss – både för de amerikanska väljarna, men också för resten av västvärlden som ju onekligen ser med stor skepsis på Donald Trump inte minst på grund av hans handels- och säkerhetspolitik.
Världen skulle onekligen te sig tryggare med den president som intar mer realistiska ståndpunkter i centrala, globala frågor än vad både Biden och Trump gör idag.
Att USA idag i så hög grad vänt sig inåt är i sig oroväckande.