Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Johan Ingerö: USA:s migrationspolitik har havererat

I svenska medier får vi i bästa fall veta att Republikanerna blockerar stöd till Ukraina på grund av invandringen. Den djupare bilden av hur trasig USA:s migrationspolitik är förmedlas dock inte. Den som ser realiteten vid landets södra gräns har lättare att förstå den politiska laddningen, skriver Johan Ingerö.

En aktivist demonstrerar mot invandring vid ett kampanjmöte i Texas. Foto: Eric Gay/AP

På en punkt är USA:s republikaner och demokrater överens. Landets migrationspolitik är trasig. Och det är svårt att säga emot dem. Den illegala invandringen har fördubblats under Joe Bidens tid som president, men fenomenet är betydligt äldre än så. År 2020, när Biden tillträdde, beräknades antalet tillståndslösa migranter i USA ligga någonstans över tio miljoner, något under toppnoteringen från 2007 då siffran var 12,2 miljoner.

Men nu rör sig USA mot nya rekord. Debattens vågor går höga, medan reformtempot är mer eller mindre obefintligt. Så hur angår det oss? Har vi inte nog med Sveriges och Europas invandringsfrågor? Det spelar roll helt enkelt för att den amerikanska invandringen spiller över på landets Ukraina-politik och därmed på det transatlantiska samarbetet. 

Svenska medier har under vintern rapporterat att ”Republikanerna blockerar Joe Bidens försök att stödja Ukraina”. I bästa fall har de även nämnt att Republikanerna gör detta för att tvinga Biden att säkra gränsen mot Mexiko. Men de har praktiskt taget aldrig förmedlat någon djupare bild än så. Intresset för gränsen tycks ha försvunnit ungefär samtidigt som Donald Trump lämnade Vita huset.

I nuläget korsar cirka 10 000 människor gränsen från Mexiko in till USA – varje dag.

Så låt oss försöka bredda bilden. Den amerikanska gränsen mot Mexiko är 3 145 kilometer lång. I nuläget korsar cirka 10 000 människor gränsen – varje dag. Under Bidens tre år som president har drygt fem miljoner personer kommit in i landet utan tillstånd, varav knappt 200 000 har utvisats. Långt ifrån alla är mexikaner, eller ens från Sydamerika. Under 2023 identifierades bland andra drygt 24 000 kineser, drygt 15 000 turkar respektive mauretanier, drygt 10 000 uzbeker, drygt 7 000 ryssar och drygt 5 000 afghaner. Totalt handlar det om invandrare från ungefär 170 länder.

Samtidigt används gränsen i kommersiella syften av mexikanska brottssyndikat, dels för flyktingsmuggling, dels för att smuggla in fentanyl – en syntetisk opioid som i vissa former kan vara hundra gånger starkare än heroin och som anses driva ökningen av dödliga överdoser i USA. Därutöver har personer som förekommer på internationella terrorlistor siktats vid gränsen, liksom medlemmar av internationellt verksamma gäng såsom det fruktade Mara Salvatrucha.

Även anhängare av relativt generös invandringspolitik borde alltså kunna se att situationen är ohållbar. Och det krävs ingen särskilt skarpsynt betraktare för att inse varför Republikanerna inte kan acceptera stora satsningar på ett krig i Europa, om inte Bidens regering vidtar åtgärder för att säkra det egna landets gränser. Inte minst eftersom Joe Biden och Demokraterna gick till val 2020 på att kritisera Donald Trumps migrationspolitik och lova lättnader vid den mexikanska gränsen. 

De löftena har Biden dessutom hållit. Han skrotade i praktiken det förbud mot ”catch and release”, alltså att försätta gripna illegala invandrare på fri fot, som Trump drev. Och ett av hans första beslut som president var att avsluta ”Remain in Mexico”-politiken som krävde att asylsökande väntade i Mexiko medan deras ansökningar behandlades i USA.

New Yorks borgmästare Eric Adams, som hyllat invandring, säger nu att den illegala invandringen riskerar att förstöra staden.

Så åter igen, oavsett vilken syn man har på migration så går det inte att förneka att Demokraterna har mjukat upp migrationspolitiken och avstått från att använda lagstiftning som redan finns på plats. Det senaste året har dock många av dem bytt linje. New Yorks borgmästare Eric Adams, som hyllade invandring i sin valkampanj, säger nu att den illegala invandringen riskerar att förstöra staden. Samma tongångar kan höras från Chicago och många andra storstäder i traditionellt liberala delstater. Pressade av detta har nu Biden, vicepresidenten Kamala Harris och ministern för inrikes säkerhet Alejandro Mayorkas begärt förhandlingar med Republikanerna, som i sin tur har sagt att de är villiga att rösta fram ytterligare stöd till Ukraina så snart Vita huset skärper migrationspolitiken. Demokraterna har i sin tur kontrat med att Republikanerna inte vill lösa gränsfrågan nu, eftersom de vill använda den som vapen i höstens presidentval.

Båda sidor har en poäng. Alla tillgängliga mätningar visar att Republikanerna tjänar på att valrörelsen handlar om migration eftersom det är en fråga som kan få de kvarvarande rörliga väljarna att gå högerut. Demokraterna vet det. Men de vet också att deras valrörelse hänger på att den egna väljarbasen mobiliseras. Och där finns alltjämt en stor andel migrationsvänner. 

Det har skapat enorma låsningar inte bara i Washington, utan i allt fler delstater. Texas, som på grund av sitt geografiska läge tar emot en stor andel av den illegala invandringen, har nyligen infört lagar som gör det till ett delstatsbrott att korsa gränsen illegalt och ger delstatsdomare rätt att besluta om utvisning. Det innebär en konstitutionellt kastad handske som den federala regeringen inte har något annat val än att plocka upp.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

För en utomstående kan det låta enkelt: Demokraterna accepterar att olaglig migration i den här omfattningen är ohållbar och Republikanerna återgäldar dem genom att släppa fram nya stödpaket till Ukraina, om inte av humanitära skäl så för att hålla en fientlig stormakt på mattan.

Men politik är sällan lätt, särskilt inte under valår. Den amerikanska gränsen korsas av människor som söker arbete och bättre livsvillkor. Men även av terrorister och smugglare som för med sig både vapen och tunga droger. I det pågående mexikanska knarkkriget har bland andra nästan 13 000 kartellmedlemmar, över 4 000 mexikanska poliser och minst 400 soldater mist sina liv. Totalt handlar det om över 40 000 döda och mer än 60 000 saknade sedan 2006. Det är siffror som vi normalt förknippar med krig, inte med brottsbekämpning.

Så när Republikanerna kräver insatser för att skydda USA:s gräns i utbyte mot insatser för Ukraina så är det orimligt att beskriva det som att de enbart ”blockerar” Joe Biden. Landets migrationspolitik är mycket riktigt trasig, även om Sveriges medier lär bli de sista som medger det.