Bekämpa brott hellre än rökning
I takt med att tobakspolitiken blir alltmer repressiv ökar andelen illegala cigaretter på den svenska marknaden. Samtidigt som staten försöker bekämpa brottslighet göder den de kriminella nätverken genom att hålla skatterna uppe. Vad är egentligen viktigast att bekämpa, brottslighet eller rökning?
Andelen illegala cigaretter i Sverige ökar. Genom att samla in och analysera tomma paket och cigarettfimpar har Svenska Tobaksleverantörsföreningen kommit fram till att 15,6 procent av de cigaretter som röks i Sverige inte är beskattade i Sverige. En del har folk tagit med sig hem fullt lagligt från utlandsresor, men majoriteten är endera insmugglade eller piratkopierade.
Det är ett trendbrott. Tidigare år har siffran legat mellan 12 och 13 procent. Det är dock inte konstigt att allt färre väljer cigaretter som är beskattade i Sverige; skatten är nämligen skyhög. Köper man ett paket cigaretter för 60 kronor går mindre än 16 kronor till tillverkare, distributör och försäljare. Resten hamnar i finansministerns fickor. Det finns helt enkelt starka incitament att köpa smuggelcigaretter – och därmed starka incitament att smuggla cigaretter.
Delvis är tobaksskatten sätt för staten att komma över medborgarnas pengar. Den chockhöjning som genomfördes år 1997 motiverades just med att staten ville dryga ut budgeten, även om en bidragande faktor också var att frihandelsunionen EU krävde skattehöjningar. Framför allt är punktskatter dock ren moralism; staten vill få människor att agera i linje med dess egna önskemål, i det här fallet att röka mindre. Konsekvensen blir att de i stället väljer att röka andra cigaretter. Det borde inte komma som en överraskning. Skattehöjningen 1997 följdes av en så allvarlig ökning av gränshandel och smuggling att skatten redan året därpå sänktes kraftigt. Som det stod i budgetpropositionen:
Det höga svenska priset har i kombination med oklarheter i tullens och skattemyndighetens möjlighet att kontrollera att skatten blir betald gjort att en omfattande kriminalitet avseende illegal hantering av tobaksprodukter har uppstått. De högre priserna i förhållande till grannländer som Danmark och Finland har också skapat incitament till ökad gränshandel genom ökad privat införsel.
I dag är tobaksskatten långt högre än år 1997, och kriminella gäng skrattar måhända inte hela vägen till banken, men åtminstone till pengatvätten. Handeln med illegal tobak i Sverige beräknas omsätta dubbelt så mycket, konservativt räknat, som handeln med cannabis.
Det är särskilt allvarligt eftersom ligorna i allmänhet inte nöjer sig med att smuggla cigaretter, utan även ägnar sig åt betydligt värre verksamheter. Tidigare i år slog flera hundra poliser koordinerade av Europol till mot en liga som var utbredd i fem länder och vid sidan av cigarettsmugglingen även ägnade sig åt narkotika och beställningsmord. Den tidigare chefen för rikskriminalens narkotikarotel Walter Kegö sade sig 2015 vara säker på att pengar från smuggelcigaretter i Sverige bidrar till att finansiera IS.
Det finns två tänkbara förklaringar till att staten trots detta fortsätter höja tobaksskatten. Endera är ansvariga politiker och tjänstemän helt oförmögna att förstå hur människor reagerar på skatter, trots att kunskapen uppenbarligen fanns där på 90-talet. Eller så är det viktigare för staten att (försöka) bekämpa rökning än att bekämpa brottslighet. Inget av alternativen är särskilt tilltalande.