När skolmatsalen blir ett skyddsrum
Det har blivit en självklarhet att öva inför skjutningar på skoltid.
Det har blivit en självklarhet att öva inför skjutningar på skoltid.
En av liberalismens baksidor är dess oförmåga att förstå den sortens drivkrafter som får en del människor att vara beredda att dö för religionen eller nationen. Denna oförmåga förklarar somliga liberalers upprörda reaktioner när ”Sveriges Steve Bannon” Malcom Kyeyune påpekar att vissa människor faktiskt lockas av blodig kamp.
Den humanistiska välviljan är en ändlig resurs, och efter flera år av etniskt, ressentimentsdrivet våld har den tagit slut. Det stora nationella traumat är dock inte våldet, utan insikten att den humanitära stormakten var en illusion. Läs Malcom Kyeyunes vision för var Sverige befinner sig år 2050.
Läget i Sverige har äntligen stabiliserat sig efter våldsamheter, statsministermord och inbördeskrig. En tankesamtyckeslag har hunnit både införas och avskaffas. Läs Erik Hörstadius vision för var Sverige befinner sig år 2050.
Rånen mot barn och ungdomar som syftar till att skrämma och förnedra sliter sönder samhället. Vilka blir de politiska och sociala konsekvenserna när den generation som ständigt behöver se sig över axeln av rädsla för att få sina öron avskurna når rösträttsåldern?
Den senaste tiden har ett antal uppmärksammade våldsdåd inte bara drabbat unga, utan utförts av unga. Samtidigt bygger det svenska systemet på föreställningen att om barn begår allvarliga brott är det ”samhällets” fel och barnet egentligen själv ett offer. Den naiviteten måste makthavare och tjänstemän skaka av sig.
Staten har i praktiken förlorat sitt våldsmonopol. Den levererar inte heller den trygghet och de sociala skyddsnät som medborgarna betalat för. Den som vill vara säker i sitt bostadsområde eller få den vård hon behöver måste ta hand om det själv – men riskerar att straffas för det.
Historien om den amerikanske rapstjärnan ASAP Rocky och dennes slagsmål med två unga män på gatan i centrala Stockholm har växt bortom alla rimliga proportioner. Förenta staternas president twittrar att han är besviken på den svenske statsministern, och den svenska polisen har tydligen till synes oändliga utredningsresurser för våldsbrott.
När den amerikanske rapparen ASAP Rocky misshandlade två ynglingar som trakasserade dem på öppen gata i Stockholm var det många som tyckte att det rörde sig om ett välförtjänt kok stryk. Den svenska staten verkar dock mer intresserad av att skydda sitt monopol på våld, än att freda människor från trakasserier på gator och torg. Nu riskerar rapparen att dömas till fängelse.
Den organiserade brottsligheten sprider sig, men när polisen listar de utsatta områdena blir flera lokalpolitiker mer upprörda över den ”negativa stämpeln” än de verkar vara över själva utsattheten. Så länge stämpeln betraktas som ett problem i sig, inte en varningsklocka, ser det inte ljust ut för brottsbekämpningen.
Enligt en ny undersökning har tryggheten i bostadsområdet blivit högsta prioritet när svenskar letar ny bostad. Faktorer som närhet till kollektivtrafik och samhällsservice får stå tillbaka när otryggheten i samhället ökar och möjligheten att låta sina barn växa upp i ett tryggt område allt mer blir en klassfråga.
Efter den brutala terrorattacken på Nya Zeeland passar en svensk vänsterpartist på att anklaga svenska högerprofiler för att möjliggöra våldet. Den sortens påståenden bygger på en relativisering av våld som i bästa fall är osmaklig, i värsta fall direkt skadlig.
I Danmark är det nu lagligt att inneha pepparsprej – något som i Sverige kräver vapenlicens. Vi borde följa det danska exemplet. Att möjliggöra självförsvar för vanliga människor borde ligga i allas intresse.
Under vissa villkor är det rätt att skjuta presidenter och poliser, ljuga för väljare och nästla sig in i statsapparaten för att sabotera dess verksamhet. En ny bok lär oss att det ibland är rätt att göra motstånd när stat och lagar oss förtrycka.
Efter bombattrappen som placerades ut vid Nationella sekretariatet för genusforskning veckan före jul har flera debattörer dragit en rak linje till kritiska debatter om genusvetenskap. Det är en förenklad syn på hur ord och handling hänger ihop. Det är våldsverkaren som bär ansvaret, inte den som deltar i en fri debatt, skriver Magnus P Ängsal, forskare vid Göteborgs universitet.
När medelklassen börjar frukta för sin egen säkerhet riskerar vi en utveckling mot ett allt repressivare samhälle. För den som varken vill leva i ett laglöst land där kriminella sätter dagordningen eller i en polisstat är det angeläget att nästa regering prioriterar brottsbekämpningen. Då måste också både myndigheter och media sluta skyla över utvecklingen.
En ny internationell undersökning visar att USA uppfattas som världens tionde mest farliga länder för kvinnor. Vad gäller sexuellt våld delar USA tredjeplatsen med Syrien. Orsaken till den skeva bilden av verkligheten verkar vara #Metoo-rörelsen.
När politiker föreslår förbud mot skottsäkra västar vill de hellre tysta varningsklockorna än lyssna på dem. Det verkliga problemet är skjutningarna, och så länge de äger rum måste människor få skydda sig.
Enligt World Watch List lider 215 miljoner kristna under allvarlig, mycket allvarlig eller extrem förföljelse, från allt från hindunationalister i Indien till islamister i Mellanöstern. Granskar man FN:s arbete mot förföljelse av kristna, lämnar det dock mycket övrigt att önska. Världssamfundet måste ta ett större ansvar för utsatta kristna.
Samtidigt som det grövre våldet eskalerar och sprider sig från utanförskapsområden till medelklassens kvarter prioriterar polisen lättuppklarade brott som narkotikabrott och trafikbrott. Trots att rikspolischefen talar om en ljusning pekar statistiken åt andra hållet. När poliser lämnar yrket på löpande band börjar medborgarna organisera sin egen säkerhet.