Samtal på nätet bör följa samma regler som samtal i verkliga livet. Problemet är bara att de som möts på sociala medier kommer från miljöer där man tilltalar varandra på helt olika sätt. Därför behöver man försöka vara förstående snarare än att leta efter fel – något som såväl gäller journalister som politiker.
En av konservatismens bärande idéer är att lyssna på den som har erfarenhet. M-veteranen Lars Tobissons nya bok visar på många möjligheter att lära av historien, och sätter den kortsiktiga, självupptagna moderna svenska politiken i ett mindre smickrande perspektiv.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 2. Moderaterna vill skilja på marknad, stat och samhälle. Problemet är att de verkar i ett land där stat och samhälle räknas som en och samma sak. Denna förödande begreppsglidning får den enkla skattesänkarsjälen att ständigt skava mot verkligheten.
Det är på högerkanten som den politiska kampen avgörs. Socialdemokraterna vann regeringsmakten men förlorade kampen om väljarna. Med en allt större grupp väljare som definierar sig själv som höger och minst fyra partier som gör anspråk på högerpositionen i svensk politik hårdnar kampen om högerväljarna.
Moderaterna i Stockholm röstade i helgen för att driva frågan om att avskaffa de statliga medieföretagen. Den moderata omsvängningen i public servicefrågan innebär att vi förhoppningsvis kommer att få en intressantare och mer ideologisk mediedebatt de kommande åren.
Efterfrågan på liberalkonservativa idéer och politiska förslag tycks högre än på mycket länge. Ändå har det historiskt liberalkonservativa partiet framför andra i Sverige, Moderaterna, inte gynnats av utvecklingen. Kommer Moderaternas ideologiska återställare att räcka för att vinna tillbaka de liberalkonservativa väljarna?
Moderaterna har trovärdighetsproblem. Det gamla högerpartiet har misslyckats med att surfa på den högeropinion som vunnit allt mer mark på senare år. Från att ha varit det ledande borgerliga partiet och det självklara högeralternativet står M utan självklar roll i det nya politiska landskapet och helt utan egna profilfrågor.
Varför behövde egentligen Anna Kinberg Batra avgå? Det som gör hennes nya memoar läsvärd är tyvärr inte svaret på den frågan. Inifrån är en fängslande personlig berättelse om de 997 dagarna Kinberg Batra var partiledare och en intressant inblick i livet som topp-politiker, men den är också ett försvarstal. Ett försök till upprättelse helt byggt på pathos som faller på avsaknaden av substans.
Värnskatten är oförsvarbar både i etiska och ekonomiska termer, men medan Socialdemokraterna var beredda att förhandla bort värnskatten helt vill Moderaterna bara trappa av den. När till och med Socialdemokraterna med sin fientliga inställning till höginkomsttagare är beredda att göra sig av med den, är det en skam att Moderaterna inte bjuder över dem.
För bara ett år sedan var Moderaternas liberalkonservatism uträknad av många. De hade fel. Tvärtom blev partiets valresultat något bättre än snittet de tre senaste decennierna. Men huvuduppgiften kvarstår: att gjuta fundamentet till ett nytt samhällskontrakt, samtidigt som man gör vad man kan för att ta över Rosenbad tillsammans med de övriga Allianspartierna.