Knypplingsbidragen är en relik från DDR-Sverige
Hemslöjdsprojekten skattebetalarna finansierar.
Hemslöjdsprojekten skattebetalarna finansierar.
Studieförbundet Ibn Rushd väcker känslor. Adam Danieli skriver om hur debaclet med det muslimska studieförbundet är en förlängning av den demokratisyn, korporativism och slappa hantering av kollektiva medel som Folkbildningsrådet…
Att vara kritisk mot kulturbidrag är inte att hata kultur, utan att tro på kulturens inneboende kraft och att den kan stå på egna ben. När kulturpolitiken kokas ner till…
Kulturminister Amanda Lind har lovar en halv miljard kronor i stöd till kultursektorn. Varför? Den är knappast mer utsatt än någon annan sektor i dessa tider. Pengarna blir främst en illustration av hur ofritt det “fria” svenska kulturlivet är.
Rättegången mot Ann-Sofie Hermansson utgör toppen på det isberg av kritik som riktas mot det fria ordet i Sverige. Men att få torgföra sina åsikter är inte detsamma som att beviljas offentligt stöd. Grundproblemet är den bidragsmaskin som det offentliga har byggt upp.
Vad Amanda Lind kommer att göra på kulturdepartementet vet vi mycket litet om. Hon har tidigare knappt uttalat sig i kulturpolitiska frågor. Däremot är det sannolikt ett misstag att låta Miljöpartiet behålla kulturdepartementet. Den gångna mandatperioden har lämnat mycket i övrigt att önska.
Konst för daggmaskar och skalbaggar. Det har den statliga myndigheten Kulturbryggan just beviljat en miljon av skattebetalarnas pengar till. Det är bara ett i raden av politiserade nonsensprojekt inom ramen för den statliga kulturbyråkratin. Både kulturlivet och skattebetalarna står som förlorare.
DEBATT. Kulturen är för viktig för att man ska låta den kidnappas av skrivbordsradikaler på Kulturdepartementet. Det är dags för de borgerliga partierna att ta kulturpolitiken på allvar och sluta reducera den till en renodlad anslagsfråga bland andra, skriver Fredrik Bergström.
I det fjärde avsnittet av Smedjanpodden diskuterar Lars Anders och Blanche Moderaternas nya valslogan, "Lika för alla" - är det ännu ett försök att triangulera Socialdemokraterna, eller i själva verket en återgång till klassisk borgerlig strävsamhetsmoral?
America Vera-Zavala fortsätter att omvandla Kungliga Dramatiska Teatern till ett forum för postkolonial seminarieverksamhet. I den nya föreställningen får publiken lära sig att om det inte vore för islamofobi, så skulle Tensta framstå som den vackraste orten på jorden.
I den svenska kulturpolitiken talar man gärna om armslängds avstånd mellan politiker och tjänstemän. I verkligheten handlar det snarast om armkrok. Den tydligaste företrädaren för detta symbiotiska förhållande är Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell, som i Svenska Dagbladet meddelat att han är beredd att driva vilken agenda som helst som politiken lägger i hans knä.
Pantrarna och Megafonen har beviljats över tre miljoner kronor i bidrag från Kulturrådet. Att den sortens organisationer, vars inställning till våld är välkänt, fortfarande finansieras med skattepengar är ovärdigt ett demokratiskt samhälle. Bidragsflödet måste få ett stopp.
Den befogade kritiken mot Svenska Akademiens agerande visavi den så kallade ”kulturprofilen” har efterhand ersatts av missunnsamhet och illa dold avundsjuka från delar av Kultursverige. Det påstås att det är Akademiens rikedomar och autonomi som är orsaken till de problem som kommit i dagen, men i själva verket skulle Sverige behöva fler institutioner som Akademien.
De som påstår att konstens syfte är att väcka diskussioner eller att provocera är sällan intresserade av att diskutera konst eller att bli provocerade själva. För dem är konsten i stället en statusmarkör som skiljer dem själva från den tarvliga allmänheten. Därför kan den som kritiserar exempelvis menskonst eller slokande flaggstänger avfärdas som konstfientlig, eftersom den brutit mot det verkliga tabut i konstvärlden: att inte rätta sig i ledet.
När statliga myndigheter årligen pumpar ut hundratals miljoner i vad man påstår vara stöd till civilsamhället skapar man i själva verket någonting helt annat. I stället för ett vitalt och spänstigt civilsamhälle som kan fungera som en motvikt till statens maktutövning, har vi fått ett träsk av bluffmakare och megafoner för överhetens ideologi.
I ett pressmeddelande på sin hemsida anklagar föreningen Rådet av Enade Kreoler skribenten Sofie Löwenmark för felaktigheter. Löwenmark reder ut begreppen.
Johan Lundberg har varit i Göteborg och sett den omdebatterade pjäsen ”Jihadisten”. Han fann en pjäs med ambitioner, men som reproducerar en vanlig, felaktig föreställning: Att extrema rörelser i första hand skulle vara en konsekvens av orättvisor i västvärlden.
Alice Bah Kuhnke fråntas ansvaret för arbetet mot våldsbejakande extremism, efter sina halsbrytande uttalanden om arbetet med hemvändande jihadister. Frågan är dock varför hon får behålla kulturministerposten.
Socialdemokraterna vann slaget om kulturpolitiken men förlorar kriget. Smedjan har varit på seminarium med Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening och lyssnat till en rörelse utan sjukdomsinsikt.