Över en natt tvärvände den svenska journalistkåren och började intressera sig för klanstrukturer och klanernas makt i utanförskapsområdena. I ett samtal med Mats Olin, chef för Näringslivets Medieinstitut, reflekterar Per Brinkemo över likriktning i journalistkåren och hur det känns att gå från att anklagas för rasism till att hyllas som den ledande experten på klaner.
Att kulturkrockar blir så påtagliga mellan invandrare från klansamhällen och just socialtjänsten är inte konstigt. Att någon annan än släkten löser sociala problem anses djupt provocerande. Det är en uppfattning som börjar bli så förekommande i Sverige att den underminerar den svenska socialtjänstlagen.
I Sverige har vi just börjat få upp ögonen för klanbaserad kriminalitet. I Tyskland har den blivit ett enormt samhällsproblem, och politiker är självkritiska; de har låtit klanerna få fäste och agerat för sent. Kommer svenska politiker att göra detsamma?
Den svenska vänsterns oförmåga att förhålla sig till hedersförtryck beror på den intersektionella teorin har implementerats i Sverige på bred front på 2010-talet. Detta trots att det handlar om ett synsätt vars mest centrala företrädare konsekvent struntat i några av de mest utsatta i samhället: de som lever under hedersförtryck.
Att hedersbaserat förtryck motiveras med hänvisning till religiösa uttolkningar, innebär inte att hederskulturer nödvändigtvis har med religion att göra. Studerar man flera tusen år gammal dokumentation av arkaiska samhällsformer, framträder snarare bilden av att hederskulturer är intimt sammanlänkade med klanbaserade gemenskaper, skriver Johan Lundberg.
Politiker försöker lösa Sveriges integrationsproblem med ogenomtänkta, kortsiktiga beslut. Sedan måste lärare, poliser och sjukvårdspersonal ute i verkligheten försöka städa upp efter dem. Det är tack vare dem, inte tack vare politiken, som Sverige fortfarande faktiskt fungerar.
Ju noggrannare man studerar hedersförtryck, desto mörkare ser situationen ut. Journalisten Galaxia Wallins djupintervjuer med sju av hederskulturens offer i Sverige visar hur djupt rotat problemet är. Det minsta vi kan göra är att aldrig sopa problemen under mattan av rädsla för att verka främlingsfientlig.
Kulturella skillnader handlar inte bara om matvanor och oförarglig poesi, utan om olika uppfattningar för hur samhällets ramverk ska se ut. Per Brinkemo och Johan Lundberg, som givit ut en bok om klansamhället, anklagas för kulturrasism eftersom de uppmärksammar den sortens skillnader. Men att förneka att det finns skillnader mellan kulturer är en farlig återvändsgränd.
Kulturkrocken mellan ett klanbaserat samhälle och det statsindividualistiska Sverige säger något viktigt: klanerna kan inte samexistera med staten. De kan inte heller samexistera med yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter, skriver Abdi-Noor Mohamed, som lämnat Somalia för Sverige.
Efter att länge ha varit ett ämne man helst undvikit, har klanstrukturer blivit ett brännhett ämne. Men vad innebär de egentligen, och varför har både politiker och forskare så länge undvikit det? Johan Lundberg och Per Brinkemo, som nyligen släppte en antologi om fenomenet, reder ut begreppen.
Internationellt sett är kollektivism normen, och det är vi i Västvärlden som är avvikande med vår individualism. Det bör man ha i åtanke när man diskuterar etnisk röstning. När människor med bakgrund i klansamhällen driver personvalskampanjer kan det vara ett uttryck för en väg bort från klantänkandet, skriver Dan Korn.
I det svenska samhället har klanen som socialstruktur varit utdöd i ungefär ett halvt årtusende. I den nya antologin Klanen visar dock författarna att detta urtidsdjur i många delar av världen lever i högsta välmåga. Med ökad migration från sådana samhällen har klaner också återuppstått i Sverige. Men hur ska en social dinosaurie hanteras i en postmodern, liberal rättsstat?
Många invandrare slits mellan hoppet om ett nytt liv i det nya landet och kraven från det gamla hemlandet. Förr i tiden var flytt över kontinenter ett brott med det gamla livet. Nu är det ofta en fortsättning i gängse banor men med bättre livsvillkor, om än med nya bekymmer.
SEKULARISERADE SVENSKAR FÖRSTÅR VARKEN INVANDRARES RELIGIONER ELLER SIN EGEN. Världens mest sekulariserade folk har tappat förmågan att tolka religionens roll i samhället. Det är olyckligt då asylsökande kommer från djupt religiösa samhällen.
Sverige har varit särskilt illa rustat för att förstå vad hederskultur med dess yttringar är. Ett samhälle som drivit individualismen till sin spets tappar förmågan att förstå kollektivistiska strukturer.
KLANSAMHÄLLEN I SVERIGE. Svensk juridik är inget universellt fenomen. Andra samhällen har annan syn på rättvisa. Det är därför vi ser parallella domstolar i förorterna. Journalisten Per Brinkemo beskriver en verklighet som existerar parallellt med den svenska offentligheten.