Den kinesiska staten arbetar aktivt för att etablera landet som en global stormakt, genom investeringar i andra länder. Men svenska politiker är blåögda inför innebörden av kinesiska uppköp och den kinesiska regimens grymhet. Det är skrämmande, menar Margareta Barabash, Tankesmedjan Frivärld.
Väst vinner inte längre krig. I boken Goliath förklarar Sean McFate varför och hur det kan ändras. Det är smutsigt. Men om nu porrfilmer på tv får terroristerna att sluta strida, kanske det är vad väst ska sända till en del hopplösa oroshärdar i stället för ännu fler stridsflygplan.
Samma liberala högmod som har alienerat så stora väljargrupper i västvärlden, har legat bakom många västländers naiva nedmontering av försvaret. Det prekära säkerhetsläget är en konsekvens av föreställningen att vi befinner oss i en närmast lagbunden utveckling mot en liberal framtidsvärld, skriver Robert Dalsjö, forskningsledare vid FOI.
DEBATT. Socialdemokraterna väljer att utforma sin försvarspolitik tillsammans med partier som vill nedmontera Sveriges försvar, som ser Nato som ett större hot än Ryssland, och som ofta möter Putins aggressiva politik med axelryckningar. Det är skamligt att Socialdemokraterna ger ytterkantspartier inflytande över vårt försvar och säkerhet.
Försvarsmaktens senaste kampanj sprider föreställningen att försvaret har i uppdrag att spegla samhället. Det är en djupt problematisk utgångspunkt för myndigheten som egentligen borde fokusera på att försvara samhället.
Svensk frihet och demokrati förtjänar ett starkt försvar. Då räcker varken den nuvarande försvarsbudgeten eller de två procent av BNP som de borgerliga partierna föreslagit. Fyra procent av BNP borde gå till försvaret – till en början, skriver Catarina Kärkkäinen och Sten Storgärds, FMSF.
På internationella kvinnodagen valde Försvarsmakten att följa strömmen och ta ställning mot den höga andelen män i militären. Försvaret ser även över sina fysiska krav i syfte att öka andelen kvinnor som gör värnplikt. Den sortens kvoteringsfeminism är det sista försvaret behöver.
I nionde avsnittet av Smedjanpodden tar sig Smedjans redaktörer an den årliga svenskhetsdebatten. Perioden mellan nationaldagen och midsommarafton präglas traditionsenligt av infekterade diskussioner om vem som är svensk och inte.
I händelse av krig förväntas svenskar bjuda motstånd till sista blodsdroppen. Faktum är att svenska staten inte ens kan kapitulera. Varje meddelande av sådan karaktär är nämligen att betrakta som falsk, enligt statens egen information till medborgarna. Detta oerhörda budskap har nyligen nått de flesta svenska hem i en liten informationsbroschyr.
Snart inleds den ryska militärövningen Zapad-17. Ryssland övar anfallskrig västerut, och även om hotet om en invasion inte är omedelbart säger övningen mycket om maktbalansen i Östersjöområdet. Sverige har visserligen börjat höja sin försvarsförmåga, men om potentiella motståndare har utvecklats ännu snabbare innebär det att ens egen förmåga i praktiken har sjunkit.
Lämningarna efter kustartilleriet påminner oss om att det fanns en tid då staten tog sina grundläggande uppgifter på allvar. Idag när Sverige saknar såväl fungerande försvar som polis kan det vara värt att påminna sig att statens roll inte är att vara samhällets kärna, utan dess hårda skal.
FN har antagit ett avtal om globalt kärnvapenförbud. Sveriges regering röstade ja, och Margot Wallström är positiv. Men en kärnvapenfri värld är inte längre möjlig, och den beska sanningen är att de sista som skulle ge upp sina kärnvapen är de som är sämst lämpade att ha dem från första början. Maktbalansen mellan kärnvapenmakterna är det närmaste vi kan komma en trygg värld.
De svenska försvarsdebattörernas uppslutning bakom försvarsminister Peter Hultqvist är det hårdaste underbetyg den borgerliga försvarspolitiken skulle kunna få. Nu är det upp till bevis för borgerligheten, annars har den frånhändat sig en av sina mest traditionella profilfrågor, och det i en tid då säkerhetspolitiken är viktigare än på länge.
I det digitala samhället sätter vi alltför stor tillit till möjligheten att hitta information om vad vi behöver göra på nätet. Problemet är att digitala system är känsliga för angrepp, och slås de ut vet vanliga medborgare inte tillräckligt mycket om hur man ska agera. Samhällets beredskap är inte bara för låg, den bygger på godtrogenhet.
Försvarsmakten anser sig ha för få kvinnor i sin organisation. För få kvinnor för vadå, exakt? När det gäller att försvara den svenska gränsen är det viktiga utbildning och utrustning, inte könstillhörighet. Kanske är utspelet tänkt att plocka PR-poäng, men få kommer att byta åsikt om försvaret för att fler rekryter har hästsvans under M90-kepsen.
När värnpliktsdebatten förs på ett teoretiskt plan av alla inblandade sidor är det lätt att glömma bort vad frågan egentligen handlar om: hur skall vi som samhälle förbereda oss på att möta ett väpnat angrepp från främmande makt? Den dagen skiten träffar fläkten kommer ingen undan, värnpliktsförsvar eller ej.