Fettkrisen kräver personligt ansvar
Varför behandlar vi inte övervikt som ett personligt ansvar?
Varför behandlar vi inte övervikt som ett personligt ansvar?
I en ny bok kopplas psykisk ohälsa till användningen av sociala medier.
Idrottsministern vill subventionera fotboll för medelklasskillar.
Marknadsekonomin gör oss varken olyckliga eller deprimerade.
Borde det offentliga finansiera de nya läkemedelsbehandlingarna mot övervikt?
Med alla tillgängliga medel försvarar Systembolaget sitt monopol.
Den svenska narkotikapolitikens konsekvenser påminner om den amerikanska förbudstiden.
Tillgång till AI-läkare, personlig hälsodata och ny forskning kommer att radikalt ändra förutsättningarna för svensk sjukvård.
Sverige har EU:s lägsta tobaksrelaterade dödlighet och EU:s lägsta andel rökare.
Systembolagets monopol motiveras med att det minskar alkoholkonsumtionen, men forskningsstödet för det är svagt. Monopolet ger politiker en känsla av att de har kontroll över alkoholkonsumtionen, men känslan är ogrundad, skriver nationalekonomen David Sundén.
Efter drygt en månad har rökförbudet redan hunnit göra människor arbetslösa, tvingat kaféer att stänga och gjort nattlivet farligare. Allt för att regeringen och riksdagen vill signalera att de inte gillar rökning. Skadan antitobakslobbyn och dess allierade i politiken gör är långt större än ”problemet” med rök på uteserveringar.
Att åka motorbåt är inte som att köra motorväg; att ändå samma promillegräns gäller i sjölivet som på vägarna är orimligt. Sjöfyllerilagens 0,2 promille finns inte där för folkhälsans skull, utan på grund av en politisk vilja att tvinga andra att leva efter ens egna önskemål.
DEBATT: Med det nya rökförbudet på uteserveringar har Sverige blivit lite mindre fritt. Trots att Sverige är ett land som länge präglats av förmynderi och gått i fel riktning vad gäller paternalism, finns dock ljuspunkter inom borgerligheten. Vid ett maktskifte borde avskaffandet av den nya tobakslagen vara en prioriterad fråga, skriver Albin Zettervall, vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet.
I dag förbjuds rökning i stora delar av det offentliga rummet. Cigaretter kan vara störande för alla, till och med orsaka andningsbesvär, samtidigt som de inte ens gynnar rökaren. Av dessa anledningar bör vi i konsekvensens namn ta det naturliga steget vidare och förbjuda pälsdjur i det offentliga rummet.
Det är mindre än en vecka kvar tills rökförbudet träder i kraft, men varken restauranger eller tillsynsmyndigheter vet ännu exakt vad det innebär. Folkhälsomyndigheten har visserligen fått åtta miljoner kronor för att informera om förbudet, men kommuner och polisen ger intryck av att ha en viss brist på resurser att lägga på att förhindra rökning.
Varje dag rullar lastbilar från svenska bryggerier ned till Tyskland. Några timmar senare transporteras samma alkohol tillbaka i privatbilar och bussar. Den allt större gränshandeln, som är en följd av monopol och höga punktskatter, har lett till såväl minskad kontroll och förlorade skatteintäkter som ökad brottslighet och onödiga utsläpp.
Norska Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug vill att människor ska få dricka, röka och äta hur mycket rött kött som de vill. Det gör henne mer liberal i folkhälsofrågor än något svenskt riksdagsparti. Borgerligheten borde se det som en kastad handske. Ska verkligen Fremskrittspartiet vara liberalare än M, KD, C och L?
Den moraliserande regleringsiver som tar sig uttryck i rökförbudet på uteserveringar har en lång historia i Sverige. Under 1900-talet var nykterhetsnämnderna och deras informatörer det mest långtgående experimentet – en social kontroll som ledde till stora intrång i den personliga integriteten och ett angiverisamhälle.
När det gäller förbud och regler mot alkohol, tobak och onyttig mat har Sverige blivit omsprunget av flera europeiska länder. I folkhälsopolitikens kapplöpning mot botten visar svenska politiker en oroväckande stark tävlingsinstinkt. Risken är att de nöjen som präglar dagens siste april-firande snart görs betydligt dyrare och svårare.
Den 83-procentiga ökningen av Norges sockerskatt är ett fiasko för alla inblandade, utom den svenska gränshandeln. Nu när alla våra grannländer på olika sätt har misslyckats med att tvinga sina medborgare att äta mindre socker, är det förmodligen bara en tidsfråga innan Sverige följer efter.