Wokeismen är som en modern religion

Inom kyrkoåret pågår just nu fastan. Under denna tid uppmanas kristna i hela världen att avhålla sig från mat och tänka på Jesu lidande, död och uppståndelse samt på vad detta betyder för livet som en kristen lärjunge. Och nyligen började även den muslimska fastemånaden ramadan.

Sida vid sida med dessa tusenåriga traditioner, pågår en annan mer modern och sekulär variant av fromhetsövningar bland individer, organisationer och företag. Syftet må se likartat ut, men har sina egna riter och bekännelser för att gestalta ett rättfärdigt leverne – inklusive omvändelse från sina egna missgärningar.

Inom den så kallade woke-trenden som sveper in över stora delar av akademin, näringslivet och civilsamhället handlar det om att erkänna sina privilegier (vit skuld, cis-heteronormativitet), sona inte bara de egna synderna, utan även föregångares överträdelser (kolonialism, slaveri), samt hålla sig på den rätta, smala vägen (progressiva ideal i frågor som rör exempelvis kön, sexualitet, ras och miljö).

Även statyer utav frihetskämpar vandaliserades och förstördes.

Efter George Floyds död den 25 maj 2020, då en polis i över åtta minuter tryckte sitt knä mot Floyds hals, vilket med rätta väckte avsky och krav på polisreformer, ställde aktivister ultimatum om att ”defund the police”. Så besmittat av rasismen – USA:s ”original sin” – var statens våldsmonopol. Inte nog med det, statyer av inte bara äldre tiders slavhandlare, utan även frihetskämpar vandaliserades och förstördes.

Bland annat anklagades Winston Churchill för att vara rasist och hans staty vandaliserades i London. I Philadelphia attackerades statyn av Matthias Baldwin, en välkänd kristen abolitionist. Synden – den institutionella rasismen – genomsyrade allt, till och med hudfärgen hos vita. In trädde därför vår tids bildstormare för en ny reformation i en närmast revolutionär anda. Historien skulle också tvättas ren. Filmer och böcker som innehöll misshagliga åsikter skulle censureras. Till och med i Sverige ändrades gatunamn, serietidningar och tv-serier för att spegla de rätta värderingarna. 

I samma anda anklagades författaren JK Rowling för transfobi då hon kritiserade avkönade omskrivningar som ”människor som menstruerar” och liknande. Vissa bokhandlare har följdriktigt valt att bannlysa hennes böcker för att skapa ett ”tryggt rum”. Ironiskt nog skedde samma sak för ett par decennier sedan då skolor i Texas förbjöd Harry Potter-böckerna – men då handlade det om att böckerna innehöll ”mysticism och hedendom”.

Dagens ”sensitivity readers”, känslighetsläsare, som blivit än mer i ropet när Ian Flemings böcker om James Bond och Roald Dahls barnböcker skrivs om för att inte innehålla stötande och kontroversiella ord (som till exempel ”fet”), bär på många sätt drag av inkvisitionen i sin jakt efter kätterska tankar och läror. Saliga äro helt enkelt de rättrogna, ty de har rätt värdegrund.

Nyligen anordnade Ax:son-Johnsonstiftelsen ett heldagsseminarium på temat Woke med inbjudna amerikanska, brittiska och svenska talare. James Pattersson, verksam vid det katolska Ave Maria University i Florida, menade att wokeness har blivit en form av civilreligion, ett sammanhållande kitt i samhället. Men även om den bär likheter med kristendomen, skiljer den ut sig genom sin lutning åt gnosticismen där intersektionella identiteter är källan till det gudomliga. De rättrogna har fått en särskild uppenbarelse, vaknat, som i sin tur kräver hängivenhet – att man överlåter sig åt de specifika regler som präglar den gruppen.

Traditioner och normer som kan härledas till Västvärlden ses som synonymt med ondska.

Traditioner och normer som på något sätt kan härledas till Västvärlden eller organiserad religion ses som synonymt med ondska. Samtidigt utgår man ironiskt nog från teorier som utvecklats vid västerländska universitet. Dock krävs botgöring, om än inte i säck och aska utan med anammandet av en politiskt korrekt syn på representation (kvotering av minoriteter som upplever sig förfördelade framför meritokrati), jämlikhet baserat på utfall (för att kompensera historiska orättvisor) och språkbruk (för att både använda korrekt kodade ord och undvika mikroaggressioner). I grova drag handlar det om trohetseder till progressiva ideal i frågor som rör kön, sexualitet, ras och miljö som ses som obesmittade. Inte sällan är de dock präglade av inkonsekventa budskap.

Till exempel som när Klarna för ett par år sedan marknadsförde sin produkt – betaltjänster – med budskapet: ”We believe that rules are meant to be broken. So we’re rebelling. And we encourage you to do the same.” (”Vi tror att regler är menade att bli brutna. Därför gör vi uppror. Och vi uppmuntrar dig att göra samma sak”). Vän av ordning undrar om Klarnas uppmaning att bryta regler även gäller deras betalvillkor. Eller är det en norm som ska undantas?

Inför det amerikanska presidentvalet nästa år har republikanerna börjat se kritik av woke-trenden som en valvinnande strategi. Således tog Aktuellt nyligen temperaturen i delstaten Florida där en av de tänkbara presidentkandidaterna, guvernören Ron DeSantis, för ”krig mot vad han kallar för ’woke-politik’” bland annat i skolorna. Även om det givetvis går att ha kritiska synpunkter på en del av de lagförslag som har lagts fram av guvernören, lämnar de politiska motståndarna mycket att önska.

Ta till exempel staden San Francisco som ses som woke-rörelsens främsta skyltfönster. I spåren av protesterna efter George Floyds död lydde politikerna kraven på kraftiga nedskärningar av polisbudgeten. Under 2021 ledde det till en minskning på 120 miljoner dollar – mer än en miljard svenska kronor. Resultatet: Knappast ett progressivt paradis. Snarare ”blomstrade” brottsligheten till en alltmer okontrollerbar situation. Vad hjälper det en människa om hon har rätt bekännelse men kraschar i verkligheten?

Medan woke-väckelsen till stor del handlar om att övervinna andras motstånd till de egna progressiva idealen, ser många kristna den pågående fastan som en form av andlig övning i att övervinna sitt eget motstånd mot att följa Jesus på korsets väg. Kanske är det dags för woke-rörelsen att inspireras av detta och ta bort bjälken från sina egna ögon först?

Jacob Rudenstrands bok Den första rättigheten är utgiven på Timbro förlag. Boken finns att köpa här.