Vilket syfte fyller klimatlagen – och Miljöpartiet?
Klimatlagen som infördes för ett par år sedan är en av Miljöpartiets största politiska vinster under senare år. Men lagen är totalt tandlös. Nu kommer dessutom hård kritik från Klimatpolitiska rådet som har granskat hur regeringen följer lagen.
Den 1 januari 2018 blev Sverige historiskt. Med den klimatlag som då infördes blev vi första land i världen med ett lagstadgat mål att ha nollutsläpp till år 2045. Klimatlagen var en stor seger för Miljöpartiet, ett bevis på att deras år i regeringen hade gjort skillnad.
Och partiet försatt ingen möjlighet att marknadsföra beslutet. Isabella Lövin poserade med sina kvinnliga medarbetare när hon undertecknade propositionen. På så sätt kontrasterade hon mot en bild av Donald Trump när han undertecknade en lag om abort, omgiven av enbart manliga medarbetare.
Sedan lagen antogs har regeringsföreträdare – särskilt miljöpartister – upprepat hur historiskt avgörande det var att stifta lagen. Problemet är att den så kallade klimatlagen inte är så mycket att ha till lag. En lag är en juridiskt bindande regel, antagen av riksdagen. För att en lag ska vara effektiv måste det också finnas en rättsföljd om den inte efterlevs.
Klimatlagen uppfyller inte det kriteriet. När lagen antogs sågades den av Lagrådet av just det skälet. En regering som inte följer klimatlagen kommer inte att få några sanktioner, eller några rättsverkningar. Det finns inte ens någon särskild process för att pröva om lagen efterlevts eller inte. Lagen förändrar egentligen ingenting mot om regeringen hade satt upp samma mål och verkat för dem. Argumentet för lagen var att den skulle garantera att klimatarbetet bedrivs på ett långsiktigt, kontinuerligt sätt. Men nästa riksdagsmajoritet kan med ett beslut upphäva lagen. Och om en regering vägrar följa den, kommer inget att hända.
Till och med Birger Schlaug har kallat lagen för ”en chimär”
Isabella Lövin bemötte kritiken med att konstatera att lagrådet inte hade haft några synpunkter om att lagen skulle vara grundlagsstridig. Men en onödig lag blir inte bättre bara för att den uppfyller minimikravet att vara förenlig med Sveriges grundlagar. Miljöpartiet har dock kunnat stoltsera med en storseger. De har drivit igenom klimatlagen – en ”historisk” lag.
Snart kan deras hyllande av lagen fastna i halsen. När Klimatpolitiska rådet levererade sin rapport i början av mars var kritiken mot nuvarande regering hård. Rådet anmärkte att endast genom flexibla mekanismer, det vill säga investeringar i andra länder, hade regeringen lyckats uppfylla klimatlagens delmål till 2020. Regeringens politik är inte tillräcklig för att nå de långsiktiga målen.
Oppositionen får därmed fler argument för att Miljöpartiet inte gör någon skillnad i regeringen, samtidigt som Miljöpartiets viktigaste framgång inte kommer att göra någon verklig skillnad på sikt. Till och med Birger Schlaug har kallat lagen för ”en chimär”. Miljöpartiet har på så sätt både undergrävt sig själva och egentligen inte åstadkommit något. En lag som funkar som one-liner i partiledardebatter, men knappast mer.
Det är enastående hur ett parti i ett svep kan investera sitt politiska kapital i att skada sig själv, utan ens vinna något på det. En i stort sett menlös lag, genomdriven av vad som verkar vara ett menlöst parti.