Varför så hemlighetsfull, Löfven?

I rollen som anställd eller uppdragstagare i staten finns några få grundregler att förhålla sig till som är ägnade att bygga upp allmänhetens förtroende för statens funktionssätt. En av dessa är att se till att diarieföra handlingar som har inkommit eller upprättats i tjänsten.

Den helt centrala handling med en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som enligt vad statsministern själv uppgivit i presskonferenser under veckan, tycks dock helt enkelt inte finnas – vare sig som upprättad eller inkommen handling. Den finns åtminstone inte i riksdagens eller statsrådsberedningens diarium. Detta har framgått av en fråga som ställts av mig den 17 januari.

Med tanke på den helt centrala roll som denna sidoöverenskommelse har i relation till den politiska plattform som ligger till grund för Liberalernas och Centerns beslut att låta Stefan Löfven sitta kvar ännu en mandatperiod, är det minst sagt förvånande. Förekomsten av dokumentet har ju tydligt bekräftats, samtidigt som Vänsterpartiets företrädare yttrat att det inte ska komma att offentliggöras. Senare sade Sjöstedt lite avvärjande att det var en ”minnesanteckning”, och när Löfven fick frågan varför han inte visade överenskommelsen med Vänsterpartiet svarade han:

– Eftersom det inte finns någon, eftersom Sjöstedt själv också säger att det är minnesanteckningar från ett möte, så då är det liksom lite svårt att göra det.

Även om det alltså är oklart vilken form handlingen har, tycks det av uttalandena att döma ställt utom allt rimligt tvivel att det faktiskt har upprättats något slags handling från ett möte mellan statsministern och Sjöstedt. Av någon anledning har den inte slutligt upprättats eller diarieförts, vare sig i riksdagen eller hos regeringskansliet. Detta till skillnad från den 16-sidiga promemoria som ligger till grund för det bredare regeringssamarbetet, som finns tillgänglig för allmänheten.

Alla dokument som inkommit, upprättats eller utgått i tjänsten ska diarieföras, en regel som inkluderar statsministern. Det gäller inte privata meddelanden, eller kommunikation statsministern skickar och tar emot i egenskap av Socialdemokraternas partiledare. Att överenskommelsen mellan statsministern och Vänsterpartiet inte har diarieförts, måste alltså tolkas som att Stefan Löfven anser att handlingen inte upprättats i samband med utövandet av hans uppdrag i vare sig riksdagen eller regeringen.

Det är möjligt att tänka sig att informationen i detta dokument är så känslig att det inte vore önskvärt för de inblandade om den offentliggjordes.

Det skulle kunna vara en rimlig tolkning. Partiangelägenheter som fästs i dokument måste inte nödvändigtvis ses som ärenden som ska föras in i den offentligrättsliga regleringen om allmänna handlingar.

Om överenskommelsen mellan statsministern och Vänsterpartiet primärt är produkten av partiinterna diskussioner, borde de båda partiledarna rimligtvis ha valt att kommentera handlingen i sammanhang där det tydligt framgår att den är resultatet av en diskussion som förts i partisammanhang, utanför riksdag och regering. Så är dock inte fallet. Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt har tydligt valt att kommentera denna uppenbarligen helt avgörande handling i samband med uttalanden som skett i riksdagen, då statsministern uttalat sig som statsminister och inte som partiledare. I vart fall har det varit svårt att särskilja rollerna i dessa sammanhang.

Dessutom pekar allt på att det är just denna överenskommelse som är orsaken till att vi över huvud taget har en regering i dag.

Det är möjligt att tänka sig att informationen i detta dokument är så känslig att det inte vore önskvärt för de inblandade om den offentliggjordes. Det är dock fortfarande möjligt att för säkerhets skull diarieföra den och sedan, om den bedöms för känslig för att lämnas ut, hävda att sekretess gäller. Och när statsministern valt att offentliggöra överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna, finns desto starkare skäl att undra varför han agerar så annorlunda vad gäller överenskommelsen med Vänsterpartiet.

Nu får vi sväva i osäkerhet om vad som faktiskt står i detta icke-dokument. Vi som vanliga medborgare och väljare har uppenbarligen inte att göra med vad som avhandlas i centrala statsangelägenheter när folkmakten ska få sitt yttersta uttryck i valet av statsminister. Det är tydligen att betrakta som partiinternt.

Tyvärr är detta ytterligare ett exempel på den socialdemokratiska historien av slutenhet och maktfullkomlighet. För folkstyret är ett dystert slutcrescendo på en av den svenska parlamentarismens svajigaste perioder. Risken är att det blir det politiska systemet som får ta smällen av det bristande omdömet hos dess ledande företrädare.