Samhälle Krönika
Underskatta inte sprängkraften i Lex Hedin
Ställningstaganden för att polis ska få använda avlyssning eller andra tvångsmedel utan brottsmisstanke riskerar att uppfattas som ett försvar för polisens och åklagarens agerande i fallet med Karl Hedin. För den som vill bekämpa gängkriminalitet finns rimligare åtgärder, skriver Erik Lakomaa.
I storstäderna är Karl Hedin inte något allom bekant namn, men på landet, och framförallt i jägarkretsar, är skogs- och trävaruföretagaren välkänd. Det är han inte bara för sitt entreprenörskap utan även för att han skrivit flera böcker och flitigt deltagit i debatten om rovdjurspolitiken.
För snart tre år sedan anklagades Hedin för att bland annat ha förgiftat varg med insektsmedel, och för att ha jagat och eldat upp en varg i värmepannan på sitt sågverk. Insatsstyrkan skickades ut (något som senare framkommit inte var något unikt för Hedinfallet utan standardförfarande vid insatser mot jägare) och Hedin greps, häktades och isolerades i en månad. Han hade dessförinnan utsatts för telefonavlyssning – utan att det fanns lagstöd för detta.
Någon död varg fanns emellertid inte – förutom i åklagarnas fantasi.
Någon död varg fanns emellertid inte, varken i värmepannan eller någon annanstans – förutom i åklagarnas fantasi. När målet kom upp i tingsrätten friades Hedin. Domstolen poängterade till och med i domen att åklagarens bevisning till stor del bestått av hänvisningar till Hedins åsikter:
Som bevisning i detta mål har åklagaren bland annat lagt fram relativt omfattande bevisning med bäring på Karl Hedins åsikter om vargförvaltningen i riket. Huruvida Karl Hedin eller någon annan av de tilltalade har, eller har gett uttryck för, åsikter om vargförvaltningen är i princip utan betydelse för domstolens bedömning av åtalen. Domstolen kommer inte i detta mål, eller i något annat mål, lägga den tilltalades politiska åsikter till grund för bedömningen av ett åtal.
Telefonavlyssningen av Karl Hedin befanns redan under utredningstiden sakna lagstöd. (Straffvärdet för det brott åklagaren menade att han skulle ha begått var inte nog för att nå upp till lagens krav för sådan tvångsmedelsanvändning.) Alltsedan dess har polis- och åklagarmyndigheterna dock bedrivit ett intensivt lobbyarbete för att legalisera avlyssning i dylika fall. Dessa förslag – som formulerats på olika sätt men haft gemensamt att de skulle möjliggöra tvångsmedelsanvändning utan att det föreligger någon konkret brottsmisstanke eller finns någon misstänkt – har kommit att kallas ”Lex Hedin”.
Att polis och åklagare inte accepterar den rådande rättsordningen borde föranleda åtgärder mot myndigheterna.
Att polis och åklagare inte accepterar den rådande rättsordningen borde föranleda åtgärder mot myndigheterna – inte legalisering. Det rimliga agerandet för en myndighet som beslagits med fel är att ställa till med räfst- och rättarting, inte att gå till politikerna och kräva nya befogenheter.
Läs också:
Detta är inte heller något som enskilda poliser eller åklagare drivit, utan kampanjen för Lex Hedin har stöd från högsta nivå. Riksåklagaren Petra Lundh krävde i oktober 2019 i en skrivelse till regeringen att man alltid skulle få använda avlyssning när det fanns misstanke om grovt jaktbrott (vilket jakt på stora rovdjur som exempelvis varg, lo och björn utgör) och att man borde få använda tvångsmedel för att se om det fanns någon som borde misstänkas för brott. Rikspolischefen Anders Thornberg passade till och med på att – mitt under pågående huvudförhandling i Hedinmålet – att lobba för Lex Hedin inför justitieutskottet.
Moderaterna underskattar vilken sprängkraft frågan har bland jägare och boende på landsbygden.
Av någon anledning har det blivit Moderaterna som inom politiken blivit förslagets främsta förespråkare. (Även L, S, SD och KD har i varierande grad ställt sig positiva.) Oppositionen har förutom i jägarkretsar främst återfunnits på moderata landsortstidningars ledarsidor och från Centerpartiet, vars rättspolitiska talesperson Johan Hedin (ingen relation till Karl) nyligen kallade det ”ett farligt förslag som riskerar att träffa väldigt fel”. Mycket tyder på att Moderaterna underskattar vilken sprängkraft frågan har bland jägare och boende på landsbygden.
Moderaterna har de senaste åren lagt mycket energi på att försöka återupprätta förtroendet i jägarkretsar. (Man har haft viss uppförsbacke efter sådant som att partiet under Beatrice Asks tid som justitieminister låg bakom den utskällda ”Doris-utredningen” (SOU 2013:7) där drakoniska åtgärder mot legalt vapeninnehav föreslogs – som dock sedan inte ens lades fram för riksdagen – eller att partiet röstade ja till EU:s vapendirektiv 2017.) Min bedömning är också att man sedan nått betydande framgångar i sin strävan att återfå förtroendet.
Att nu missbedöma Hedinfrågans laddning och agera på ett sätt som kommer att tolkas som ett ställningstagande för polis och åklagare, snarare än för den som utan tvivel utsatts för ett myndighetsövergrepp, riskerar att rasera mycket av det mödosamt uppbyggda förtroendet i jägarkretsar.
Kopplingen till Hedinfallet har förvisso på senare tonats ner och den senaste benämningen på förslaget är nu på nyspråk ”proaktiv tvångsmedelsanvändning” och det beskrivs som inriktat mot gängkriminalitet. Förslaget är dock i princip detsamma – polisen ska få använda tvångsmedel som telefonavlyssning eller hemlig dataavläsning även där det inte finns någon brottsmisstanke.
I en debattartikel i Norrbottens-Kuriren – en av de tidningar med moderata ledarsidor som kritiserat förslaget – försäkrar Moderaternas Johan Forssell att avsikten med förslaget inte är att avlyssna jägare utan kriminella gäng. Få lär lugnas av det beskedet. Ett förslag som Riksåklagaren explicit menat behövdes på grund av tystnadskulturen i jägarkretsar kommer många misstänka avses att användas just mot jägare. I sin begäran till regeringen skriver exempelvis riksåklagare Lund:
De inblandade och personer i kretsen kring dessa är erfarenhetsmässigt obenägna att medverka i utredningarna [om jaktbrott].
Ville man komma åt kriminella gäng vore det bättre att hålla sig till att se till att de som faktiskt begick brott satt inlåsta längre.
Det är möjligt – till och med mycket troligt – att Moderaterna inte vill att jägare ska riskera avlyssning. Men vill man inte det är det mindre lämpligt att stödja ett förslag som ursprungligen lagts fram för att kunna göra just det.
Ville man komma åt kriminella gäng (riktiga sådana, inte jaktlag där någon eventuellt funderat på att kanske vilja skjuta en varg som attackerade hunden) vore det nog bättre att hålla sig till åtgärder som att se till så att de som faktiskt begick brott satt inlåsta längre, och att lägga polisresurser på att beivra även förberedelsebrott. Avskaffade mängdrabatter skulle också direkt göra att fler yrkeskriminella hölls borta från gatorna.
Sådana åtgärder skulle inte drabba personer som inte ägnade sig åt brottslighet – vilket avlyssning av personer som inte är misstänkta för brott skulle. De skulle också gå att marknadsföra med den gamla moderata sloganen: ”Brottslingar ska sitta inne, du ska våga vara ute” (till och med i skogen och även om där setts varg).