Samhälle Krönika
Oppositionen måste försvara jägarna
Regeringen planerar ännu en gång att köra över riksdagsmajoriteten i jaktpolitiken. Om inte oppositionen förmår stå upp för den politik som det finns majoritet för i riksdagen riskerar försämringarna för svenska jägare att fortsätta, skriver Erik Lakomaa.
Riksdagen har beslutat att inrätta en viltmyndighet och ”behålla och utveckla” det allmänna uppdrag som Svenska Jägareförbundet har. Trots detta har nu regeringen inte inrättat en viltmyndighet och beslutat att avskaffa Jägareförbundets allmänna uppdrag.
Så kan man sammanfatta de senaste turerna inom jaktpolitiken. Frågan har dock bäring på mer än just de specifika besluten. Regeringens agerande kan tyckas vara extremt, men det är tyvärr representativt för hur jakt- och vapenfrågor hanterats på senare år.
Bakgrunden är denna: För att delta i jakt krävs att man löser jaktkort och betalar så kallad viltvårdsavgift till Naturvårdsverket. (Det är en bisarr ordning i sig – som att kräva att de som deltog i sjöräddningssällskapens verksamhet skulle betala statlig sjöräddningsavgift: Jakt och viltvård är ju precis som sjöräddning till stora delar en positiv externalitet – det vill säga något som gynnar andra än de som utför själva verksamheten).
En del av pengarna som tas in från jägarna betalas sedan ut i bidrag till jägarorganisationerna: Jägareförbundet (som sedan 1938 har ett så kallat ”allmänt uppdrag” att bedriva viltvård och bland annat att organisera jägare för trafikeftersök) och till Jägarnas Riksförbund, JRF. En del går även till antijaktorganisationer.
Det är detta som regeringen vill ändra på: Detaljerna är inte klara då förordningen inte ännu är offentlig men av regeringens pressmeddelande och uttalanden i media framgår att pengarna till Jägarnas Riksförbund dras in, medan Jägareförbundet blir av med det allmänna uppdraget. Jägareförbundet får i stället ett särskilt verksamhetsbidrag av Naturvårdsverket, som samtidigt får ett utökat viltvårdsuppdrag. Avgiften för dem som jagar höjs dessutom med 30 procent.
Miljöpartiets Rebecka Le Moine menar att det var ett krav från MP att man skulle straffa Jägarnas Riksförbund.
Miljöpartiets Rebecka Le Moine menar, i ett Facebookinlägg, att det var ett krav från MP att man skulle straffa Jägarnas Riksförbund (vars medlemmar ska fortsätta tvingas betala, men inte få något tillbaka) för deras åsikt i vargfrågan. Det finns ingen anledning att ifrågasätta hennes uppgifter – även om regeringen förnekar att det var ett MP-krav.
Det handlar dock sannolikt inte bara om detta. 2015 beslutade riksdagen att jakt- och viltvårdsfrågorna skulle flyttas från Naturvårdsverket till en ny myndighet – Viltmyndigheten – med ett renodlat uppdrag, där jaktfrågorna inte kom i konflikt med andra verksamheter och mål.
2020 beslutade riksdagen även att vapenlicenshanteringen (en annan verksamhet som varit notoriskt illa skött och präglats av tjänstemannaaktivism) skulle fråntas Polismyndigheten och flyttas till en ny myndighet (rent logiskt Viltmyndigheten som ändå skulle behöva ha kompetens på området). Vapenlicenshantering är dessutom, även om det inte har skötts på det sättet, i nio fall av tio en helt rutinartad verksamhet som lika gärna skulle kunna skötas av en dator. Regeringen har dock starkt motsatt sig båda riksdagsbesluten.
Det jag hört från källor inifrån regeringskansliet är följande: Syftet (i alla fall ett av dem) med förändringen skulle vara att ”köpa” Jägareförbundets stöd för att inte införa Viltmyndigheten. Regeringen ska då ha räknat med att Jägareförbundet skulle gå med på släppa kravet på Viltmyndighet i utbyte mot 1) ett garanterat verksamhetsstöd och 2) att man drog in pengarna till konkurrenten Jägarnas Riksförbund. (Idén var att Jägareförbundet skulle bli den enda officiella jägarorganisationen.)
Om detta gick vägen skulle regeringen kunna mota riksdagens krav på Viltmyndigheten (och därmed även riksdagskravet på att vapenlicensfrågorna flyttades dit) med argumentet att Jägareförbundet (“jägarna” skulle nog regeringen säga) tyckte det var en bra ordning att behålla ansvaret hos Naturvårdsverket och Polismyndigheten. Om de uppgifter som läckt ut är korrekta är svårt att säga. Men regeringen har agerat med denna förslagenhet tidigare.
Inget tyder dock på att Jägareförbundet verkligen skulle gå med på detta – visst kan det vara lockande att slippa en konkurrent, men samtidigt är Jägareförbundet nog väldigt medvetet om att jägarna vill ha bort jaktfrågorna från Naturvårdsverket och vapenlicenshanteringen från Polismyndigheten. Det är inte för inte som tjänstemannaaktivismen är en av de mest diskuterade frågorna i jägarkretsar.
Regeringen har en historia av att gå emot både egna vallöften och riksdagsbeslut på jakt- och vapenområdet.
Systemet med viltvårdsavgift och allmänt uppdrag för Jägareförbundet är inte en ideal konstruktion. Dels kan man ifrågasätta det rimliga i att jägarna ska betala för att jaga på egen mark, dels vore det rimligare att jägarna betalade direkt till jägarorganisationerna om de ville vara med där – i stället för att först betala till staten och att sedan staten ger (en del av) pengarna till organisationerna. Systemet skapar även en risk för att bidraget används för politiska påtryckningar. Bidrag kan ju dras in. Vidare kan man ifrågasätta att jägarkåren via viltvårdsfonden ska finansiera eftersök i samband med viltolyckor på vägarna.
Men så länge det finns obligatorisk viltvårdsavgift och riksdagen beslutat att Jägareförbundets allmänna uppdrag ska vara kvar bör rimligen detta gälla. Och Jägarnas riksförbund bör så länge viltvårdsavgiften finns kvar få del av pengarna – oavsett om de delar MP:s inställning i rovdjurspolitiken eller ej.
Regeringen har en historia av att gå emot både egna vallöften (till vilket bevarandet av det allmänna uppdraget hörde) och riksdagsbeslut på jakt- och vapenområdet. Riksdagen är dock överordnad regeringen. För att regeringen ska kunna agera på detta sätt krävs att oppositionen tolererar det. Det har den emellertid hittills gjort.
När regeringen i november deklarerade att den inte tänkte följa riksdagens mening i fråga om avskaffandet av de tidsbegränsade vapenlicenserna lyftes frågan om riksdagen kunde lagstifta på egen hand – genom utskottsinitiativ – i justitieutskottet. Trots att det handlade om en ytterst okomplicerad ändring av vapenlagen utan krav på följdändringar var det bara Sverigedemokraterna som röstade för. Resten av oppositionen ville i stället ge regeringen en ny chans att återkomma med en proposition i frågan.
Det är inte orimligt att anta att regeringen tagit det som intäkt för att ingenting kommer att hända om man går emot riksdagen även när det gäller Viltmyndigheten och finansieringen av jägarorganisationerna. Oppositionens reaktioner kommer att ha stor betydelse för om regeringen fortsätter på inslagen linje. Händer inget är ytterligare försämringar för jägarna sannolikt att vänta.