Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Tillfället gör tjuven
Regeringen ska sätta stopp för välfärdsfusket. Steg för steg gör Sverige upp med villfarelsen att alla människor är ärliga, skriver Simon Johansson.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) vill klämma åt föräldrapennings- och vabfuskare – eller bedragare, som det egentligen är fråga om. Förslaget innebär att arbetsgivare ska lämna uppgifter om anställdas frånvaro som Försäkringskassan ska jämföra med vad de anställda har uppgett för dem. Den administrativa pålaga förslaget innebär för arbetsgivare är en legitim invändning, och det borde kompenseras i en annan ände. Det jobbar regeringen också med. Frånvaroreformen är hur som helst akut nödvändig.
Som det fungerar i dag kontrolleras inte om den som vabbar faktiskt har varit frånvarande från jobbet, vilket möjliggör dubbel ersättning för den oärlige. Felaktiga välfärdsutbetalningar beräknas uppgå till omkring 20 miljarder kronor per år, vilket motsvarar halva Polismyndighetens budget. Mörkertalet är troligen lika upprörande.
Som det fungerar i dag kontrolleras inte om den som vabbar faktiskt har varit frånvarande från jobbet.
Det svenska välfärdssystemet är byggt på det våghalsiga antagandet att alla människor är ärliga. Men utöver det tycks stora delar av vårt samhällsbygge ha grundats på premissen att utsatta (i mycket generös bemärkelse) inte ska straffas om de begår fel. Sakta men säkert gör vi nu upp med den föreställningen.
Än så länge kan den som håller sig undan häktning eller fängelse få ersättning från socialförsäkringen. Fortfarande är det inte straffbart att rymma från fängelset, trots att rymningar tar betydande samhällsresurser i anspråk och innebär en fara för allmänheten. Fängelsekunder är ju utsatta.
För två år sedan dömdes en mamma och en dotter till fängelse för att ha förmedlat svarta hyreskontrakt i Stockholm. Köparna däremot fick inte bara bo kvar i lägenheterna de kommit över på oriktiga grunder – de fick också pengarna tillbaka för köpet av svartkontraktet. Omfattningen av svarthandel med hyreskontrakt föranledde en lagändring som kriminaliserade även köpet. Innan dess ansågs köparna av rättsväsendet inte ha begått något fel. De var ju utsatta.
Den som åker dit för skattebrott av normalgraden kan räkna med ett saftigt skattetillägg och att få skaka galler. Skattebrott är nämligen ett artbrott, det vill säga anses särskilt samhällsfarligt och klandervärt och leder till fängelse trots att straffvärdet inte talar för det. Normalstraffet för bidragsbrott är däremot villkorlig dom och dagsböter. Bidragstagare är ju utsatta.
Sverige har byggt både välfärdssystem och andra samhällsinstitutioner med en förväntan om att människor är ärliga.
När förekomsten av omfattande fusk på högskoleprovet först uppdagades kunde inte Universitets- och högskolerådet göra något åt saken. Den som betalade hundratusentals kronor för att fuska sig till en utbildningsplats, på bekostnad av någon som annars hade kommit in på egna meriter, gjorde ingenting olagligt. Därför infördes en blankett där provdeltagare behöver lova på heder och samvete att följa högskoleprovets regler. Nu kan fuskarna lagföras för osann försäkran. Fusket i sig är fortfarande inte olagligt.
Sverige har byggt både välfärdssystem och andra samhällsinstitutioner med en förväntan om att människor är ärliga, och en rättsstat delvis utan verktyg att hantera de som inte är det. Konsekvensen är att de som lever upp till förväntan om ärlighet får betala – med skattepengar men också med trygghet, bostad och utbildningsplats – för de som inte gör det.
Vi har varit naiva. Om föräldrapenningen också. Tänka sig.