Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Carolin Dahlman: F-kassan ska inte lägga miljoner på att lära oss söka bidrag

Vi har rätt till olika stöd från Försäkringskassan. Men att ta reda på information om vilka borde vara vårt eget ansvar. Något skaver när man lägger skattepengar på att få folk att använda mer skattepengar, skriver Carolin Dahlman.

Försäkringkassen lägger stora summor på att marknadsföra hur man kan söka bidrag. Foto: Jessica Gow/TT

På Försäkringskassan hemsida finns diverse fakta om hur man begär ersättning vid vård av sjukt barn eller liknande. Myndigheten har också en kanal på Youtube med enkla filmer som förklarar hur systemet funkar. 

Bra så. Att ge vägledning om föräldra- och sjukförsäkring är en del av uppdraget. Kostnaden för detta kan inte vara särskilt hög; kvaliteten är lite torftigt töntig. Man sätter upp en kamera och kör på redig byråkratiska. Precis som det ska vara.

Men när det plötsligt dyker upp en sponsrad film på Linkedin riktad till företag med info om hur man gör sjukanmälan börjar mitt skatteslösar-radar yla: Wiii wiii wiii. 

Varför annonserar myndigheten om detta? Kostar det inte rätt mycket att köpa annonser?

Och jovisst. Från pressavdelningen får jag till slut svaret att kassan köpte media för totalt 10 248 115 kronor under 2022. Cirka 4,6 miljoner lades på sociala medier: 1,9 miljoner på Facebook/Instagram, 1,5 miljoner på Google/Youtube, en dryg miljon på Linkedin och 75 000 kronor på Snapchat.

Snapchat är alltså en kanal där inlägg dyker upp och försvinner snabbt. ”Mest flitiga användare är flickor mellan 12 och 15 år”, skriver Internetstiftelsen.

Myndigheten har också köpt artiklar i tidningar, så kallade ”nativeannonser”.

En del av dem handlar om att arbetsgivare kan få stöd för att anlita en extern anordnare, exempelvis företagshälsovård, i syfte att förebygga sjukfrånvaro. Enligt pressavdelningen var syftet med kampanjen att öka användandet av förmånen, vilket väntas leda till färre, alternativt kortare, sjukskrivningar.

Något skaver när man lägger skattepengar på att få folk att använda mer skattepengar. 

Jag kan förstå hur man tänker. Genom lock och pock ska man få företag att söka pengar från skattebetalarna för att dessa ska få lägre kostnader i slutändan. Men något skaver när man lägger skattepengar på att få folk att använda mer skattepengar. 

Kampanjer har också förts om vad man kan få om man väntar barn. En film på Instagram informerade om hur mycket pengar en person kan få om hen är sjuk eller skadar sig. Varför läggs pengar på att berätta om ersättningar? Det borde vara varje enskilds ansvar att ta reda på. 

***

När jag börjar rota kommer en annan intressant aspekt upp. I de filmer pressisarna till slut skickar – efter en del tjat från den här jobbiga journalisten (jag kunde riktigt höra hur de tjattrade buttert på fikat om mitt mejlande…) – fick jag se ett antal med budskapet att det är bra att dela lika på föräldraförsäkringen. 

Pekpinnarna var tydliga. Vi som skattebetalare, försäkringstagare och medborgare skulle minsann inte göra som vi själva hade lust med. Vi borde sköta oss enligt jämställdhetslinjalen. 

Detta visade sig vara ett resultat av att regeringen gett kassan i direktiv att ”verka för ett jämställt användande av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning”. Försäkringskassan är alltså inte de som daddar och daltar, utan S-regeringen beordrade dem att göra så. 

Den nuvarande regeringen har gjort en ändring kring dubbeldagar, i syfte att ge föräldrar större frihet, men än finns inga planer på att ändra instruktionerna om att dela lika. I alla fall inte när jag frågade. Socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) har väl en del att röja upp i, men kanske händer det saker om vi pushar på.

Man kan även undra över varför Försäkringskassan lägger resurser på att informera om ersättningssystemen på arabiska. 

Man kan även undra över varför Försäkringskassan lägger resurser på att informera om ersättningssystemen på arabiska. En Facebooksida med information till arabisktalande nådde under 2022 totalt 182 000 personer. Dessutom annonserade kassan på arabiska, bland annat om föräldraförsäkringen, och sponsrade artiklar och filmer kördes på den arabiska kanalen Alkompis.

Totalkostnaden är svår att bedöma. Jag får svaret: ”De på Försäkringskassan som hanterar detta lägger cirka 12 timmar i veckan vilket motsvarar en kostnad på cirka 125 000 kr per år.” Hmmm. 

Priset är en aspekt. En annan är att om man slutar erbjuda tjänsten kanske fler anstränger sig för att lära sig svenska – något som också är bra om man vill få ett jobb och betala de arbetsgivaravgifter som finansierar föräldraförsäkringen? 

Det är positivt att erbjuda omfattande, lättillgänglig info på egna kanaler, men varför driva kampanjer? Varför betala för att medborgare ska ta del av fakta om sina försäkringar? 

Om pengar går till Facebook eller TV4 försvinner de ju från folk som är sjuka. Pengarna hade kunnat läggas på utbetalningar till svenskarna, i stället för spridning i sociala medier.

Men Försäkringskassan ligger i lä vad gäller kostnader. Resumé granskade nyligen hur mycket pengar myndigheter, kommuner och regioner lägger på medieinvesteringar. Det var inga småsummor om man säger så. Jag ska inte berätta mer, för då kanske ni också får ont i magen och behöver kontakta Försäkringskassan för att få sjukpenning…