Systembolaget tvingar dig att betala för mycket för ölen

Om ett vanligt bolag hade köpt in sina varor långt dyrare än marknadspris hade aktieägarna sparkat vd:n och omedelbart sett över sin inköpsstrategi. Men något vanligt bolag är inte Systembolaget.

Det är också just vad den rapport som Systembolaget år 2017 själva beställde, finansierade och publicerade visar. Om Sverige i stället för monopol på detaljhandel av alkohol skulle tillåta försäljning i vanliga butiker, hade priset på det billigare sortimentet varit 24,9 procent lägre för ölen, 15,6 procent lägre för vinerna, och 25,7 procent lägre för spriten.

Rent krasst: du betalar betydligt mer för din dryck än du borde.

Och innan någon får för sig att det är alkoholskatten som är grunden till prisskillnaden, ska det klargöras att prisjämförelsen räknar med att det är samma skatt på alkohol i båda fallen. 

När Systembolaget köper in alkoholen som säljs i butikerna sker det i stort sett som i en vanlig offentlig upphandling. Men vad innebär det då, det som Systembolagets egen forskning visar?

I korthet betyder det att Systembolaget misslyckas med sina inköp. Kanske genom att bolaget inte lyckas få marknadsmässiga priser i sina inköp, genom att inköpen inte går till på korrekt sätt, eller genom att bolaget inte köper in det konsumenterna efterfrågar – att inköpen är snedvridna i förhållande till vad vanliga bolag hade köpt in på en fri marknad. Sannolikt är det en kombination av flera faktorer. Klart är att Systembolaget betalar leverantörerna mer än de förtjänar.

Systembolagets ineffektiva inköp kostar svenska alkoholkonsumenter upp till 2,5 miljarder kronor varje år.

Men vad är då prislappen för Systembolagets ineffektivitet vad gäller inköp? Beräkningar visar att den årligen kostar svenska alkoholkonsumenter upp till 2,5 miljarder kronor extra. Det säger något om vilka enorma summor alkoholindustrin som levererar Systembolagets lågprissortiment varje år tjänar på alkoholmonopolet – på bekostnad av svenskarna. 

Tänk er själva. Tillverkare av billig öl, vin och sprit får sälja sina produkter till överpris, och det handlar inte om några småmängder. Tvärtom. Systembolaget köper in dryck till hela Sverige, till hundratals butiker runt om i landet.

Utöver att alkoholindustrin blir överbetalda på bekostnad av konsumenter i Sverige, innebär det även en snedvridning på marknaden som gynnar alkoholtillverkare som massproducerar billig alkohol. Däremot missgynnas mikrobryggerier och vinhus som producerar kvalitetsviner. Har har vi en sannolikt oavsiktlig konsekvens av det svenska systemet.

Mer väntat var däremot att Systembolagets monopol skulle kantas av missförhållanden. Den officiella historien är att Systembolaget ska upphandla alkoholen med samma konkurrens som på en riktig marknad. Verkligheten är en annan. I ärlighetens namn kan ingen vara förvånad. Att ett mindre antal inköpare än vad som skulle vara fallet på en marknad ska fatta beslut om köp för hisnande summor till miljontals konsumenter, är som upplagt för oegentligheter. 

Så har det också blivit. Som 2003 när det avslöjades att chefer på Systembolaget levt lyxliv för pengar från vin- och spritleverantörer, och blivit bjudna på allt från exklusiva resor och fester till hockeymatcher. Skandalen fick huvuden att rulla och rutiner att ses över.

En prisdiskrepans på runt en fjärdedel av priset på en öl går inte att vifta bort.

Men den skevhet i prissättning som Systembolagets forskare medger i rapporten från 2017 skvallrar om att någonting fortfarande inte står rätt till. En prisdiskrepans på runt en fjärdedel av priset på en öl går trots allt inte att vifta bort.

Konkurrensmisslyckandet borde uppröra Konkurrensverket, kan tyckas. Men hittills har det varit tyst. Inte ens den rapport som Konkurrensverket två gånger om året lämnar till Europeiska kommissionen nämner saken med ett enda ord.

Faktum är att Konkurrensverket inte noterat rapporten alls, får jag veta när jag ringer ansvarig person för att se efter vilka åtgärder Konkurrensverket tagit efter publiceringen av den rapport som visar Systembolagets prisdiskrepans. Då är det ändå Konkurrensverkets uppdrag att rapportera till EU och övervaka att detaljhandelsmonopolet fungerar på ett icke-diskriminerande sätt, att se till att inköpen sker på konkurrensneutrala villkor. 

Monopolet på försäljning inom landet får inte snedvrida marknaden vad gäller inköp av alkohol. Det var ett krav för att Sverige skulle få behålla alkoholmonopolet vid anslutningen till EU. Uppdraget finns inskrivet i regeringens instruktion till Konkurrensverket, och myndigheten har haft uppdraget sedan 1995. 

Trots det har alltså Konkurrensverket missat att Systembolagets egna forskare kommit fram till att inköpen är snedvridna. Att en sådan rapport helt går under radarn för den myndighet som har till uppgift att bevaka saken är uppseendeväckande.

Konkurrensverket har misslyckats med sitt uppdrag.

Det verkar inte bättre än att Konkurrensverket har misslyckats med att säkerställa det villkor som EU ställt upp för att Sverige ska kunna behålla alkoholmonopolet och samtidigt vara en del av den inre marknaden. Nog borde det oroa en och annan politiker som värnar Sveriges relation med den Europeiska Unionen.

Men det är inte bara Systembolagets beställda forskning som visar en skevhet i Systembolagets prissättning. Även ESO-rapporten “Synd och skatt” kommer fram till att alkoholpriserna Tyskland och Danmark är cirka 60 respektive 80 procent av de svenska priserna, om punktskatter och moms dras bort, och att snittpriset i EU är runt 40 procent av det svenska. 

Rapporten konstaterar att prisskillnaderna kan ”indikera en ineffektivitet på marknaden där svenskarna betalar ett högt pris på alkohol”, vilket kan bero på att “Systembolagets konkurrensupphandlingar inte lyckas pressa ned priserna till europeiska nivåer och/eller matcha utbudet till svenskarnas efterfrågan”. Eftersom priserna i Sverige är snedvridna i förhållande till andra marknader föreslår rapportförfattaren att det bör genomföras ”en specialstudie som förklarar varför det svenska genomsnittspriset på alkohol är högre än i andra europeiska länder”.

Pengarna hade kunnat stanna i svenskarnas plånböcker eller hamnat i statens skattkista.

Skandalen skulle också kunna beskrivas på ett annat sätt: svenska staten går varje år miste om miljarder i möjliga skatteintäkter. För om vi vill att alkoholen i Sverige ska ha samma höga pris som idag, utan att svenskarna betalar in extra miljarder till alkoholindustrin, hade politiker kunnat lösa det genom alkoholskatten. De pengar som nu går till alkoholindustrin hade då hamnat i svenska statens skattkista. Och skatteintäkter är ju sällan något som våra politiker tackar nej till.       

Sammanfattningsvis är läget detta. Idag betalar svenska alkoholkonsumenter långt över marknadspris för drycken på Systembolaget. Pengarna går till internationella företag som massproducerar billig alkohol. Ett systemfel som Systembolaget tillåter genom att bolagets inköpsrutiner leder till att leverantörerna av billig alkohol tjänar mer än på en konkurrensutsatt marknad. Ansvarig myndighet Konkurrensverket har inte märkt det, eller inte velat uppmärksamma det. 

Nu är det upp till svenska politiker att se till att svenska alkoholkonsumenter får behålla mer av sina egna pengar, alternativt se till att de miljarder som nu hamnar hos alkoholtillverkarna i stället tas in i form av skatt. Oavsett lyder vägen dit avskaffat monopol.

Vill du ha Susanna Silfverskiölds texter direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!