Sverige 2050: Så avskaffade vi Sverige

Tal hållet av Sverige första och sista president (2029–2049) Annie Lööf
Davos, 12/10 2050

Först vill jag tacka för inbjudan att tala om hur vi har reformerat den geografiska enheten ”Sverige” till världens mest framsynta region. Vi låg ju alltid där i spetsen, allra högst uppe längst till höger i alla globala attitydundersökningar, så det var bara att se bilden för vad den var: en trampolin. Och nu har vi äntligen hoppat in i den framtid som vi alltid visste skulle komma. Det gör mig oerhört stolt att ha fått vara den president som genomfört detta.

Efter att ha varit Sveriges första president i tjugo år avgick jag i fjol samband med den slutliga reformen, som jag i princip har strävat emot under hela min politiska tid: att helt avskaffa det så kallade landet Sverige. Under min tid som först statsminister i en serie koalitionsregeringar och sedan president har vi genomfört de mest omfattande reformer som skett någonstans i världen. Steg för steg genomförde vi vad jag vill kalla världshistoriens viktigaste frihetsreformer. Tekniken underlättade givetvis utvecklingen, men utan de modiga politiska beslut vi fattat skulle inte förändringarna kunnat genomföras.

I dag är det vi tidigare kallade Sverige världens första helt öppna landområde. Det finns ingen stat, inga kommunstyrelser eller landsting. Allt det som tidigare sköttes av det offentliga har tagits över av bolag, som integrerar invånarna i området med hela den övriga världen, utan skillnad mellan dem som fötts där och dem som flyttar dit.

I dag är det vi tidigare kallade Sverige världens första helt öppna landområde. Det finns ingen stat, inga kommunstyrelser eller landsting.

Den första frihetsreformen vi genomförde var att lägga ut folkbokföring och skatteindrivning på entreprenad. Eftersom skattesystemet huvudsakligen var ett slags försäkringssystem fanns det ingen anledning för staten att hålla på med sådan affärsverksamhet. Genom integrerat arbete mellan Google och Huawei, i deras gemensamt ägda bolag Populusque, kunde hela folkbokföringen lätt digitaliseras och föras över till globalt tillgängliga molntjänster, som integrerade all befolkningsstatistik tills det äntligen var dags att lyfta den från den nationella nivån till den internationella.

Lokaltrafiken i våra större orter automatiserades. Bussar och tunnelbanor i innerstaden i exempelvis Stockholm ersattes av självkörande fordon för mellan en och upp till dussintals passagerare, utan fasta rutter som tidigare, utan i stället programmerbara via appar och maximalt anpassade efter stundens behov vid varje given tid på dygnet. I anslutning till denna automatisering infördes också ett biometriskt ID-system, Freefloat, som gör att endast den som är registrerad kan sätta sig i ett fordon och åka dit den vill.

I samband med att vi tog beslutet om inte bara öppna utan helt avskaffade gränser 2032, i ett brett blocköverskridande samarbete mellan Sverigepartiet, Folkdemokraterna och Kristmoderaterna, gjordes Freefloat obligatoriskt för tillgång till alla samhällstjänster, som redan då hade knutits till privata försäkringssystemen och transportflottans huvudägare Geely. Vart du än kommer ifrån har du alltså tillgång till alla tjänster och all denna service genom att vara registrerad hos Google eller Facebook, eller något av de andra dominerande bolagen – det är så att säga ett nytt, globalt integrerat postnationellt medborgarskap, som ni vet. 

Att det ersatt det offentliga i stora delar av Afrika och Sydasien är sedan länge känt, men att en avancerad postindustriell stat som Sverige skulle bli den första att ta den yttersta konsekvensen av utvecklingen var kanske inte helt självklart för er, om ni inte hade varit uppmärksamma på utvecklingen de senaste 50 åren.

Genomförandet av ett globalt gångbart biometriskt ID-system, utvecklat ur Freefloat till Gofree, i samarbete med Palantir och knutet till ett universellt integrerat försäkringssystem, var den sista pusselbiten för att helt avskaffa landet. De som vill kan skaffa lokal försäkring, en del får dem genom sina jobb, andra betalar dem själva, men det viktigaste är att ingen kan sägas ha förstfödslorätt längre. Ingen äger landet. Ironiskt nog var denna del den enklaste, då vi genomförde frihetsreformerna i försäkrings- och skattesystemet steg för steg över en rätt lång tid, och hela tiden med syfte att främja rättvisa, öppenhet, mångfald och inkludering. 

Det fanns egentligen ingen som kritiserade oss, utom allt färre reaktionärer, nationalister, rasister och personer med intresse av att de offentliga institutionerna skulle fortsätta att försörja dem. Men en föreställd gemenskap byggd på särintressen är inte hållbar i längden.

Vi införde minimilagar, så kallade platta lagar, som en fortsättning på de platta skatterna.

Svårast var att omorganisera rättsväsende och försvar i frihetlig riktning. Det var egentligen dessa båda särintressen som gjorde att det formella avskaffandet av den så kallade ”nationen” dröjde ända till i fjol. Vi var för fastbyggda i det existerande systemet. Men genom att genomföra en professionalisering av militären, med inhyrning av internationella brigader från bland annat Filippinerna, i stället för inhemska soldater, så att detta helt kunde tas över av Amazon 2038, skilde vi steg för steg säkerhetspolitiken från staten och kunde lättare motivera att staten inte heller behövdes.

Detsamma skedde med rättsväsende och polis; steg för steg togs de över av företag som tog på sig att upprätthålla ordningen på entreprenad. Vi införde minimilagar, så kallade platta lagar, som en fortsättning på de platta skatterna. I dag har vi ett helt privatiserat system baserat på sunt förnuft och privat patrullering såväl som rättsskipning och straff. Jag tror människor om gott och är helt säker på att alla gör sitt bästa om de får de bästa förutsättningarna för det. Därför var jag aldrig rädd för detta steg, även om det vart hårt kritiserat av nationalistiska rasister och reaktionärer.

Polisen bröts sönder genom att nedmonteras och samtidigt bit för bit privatiseras, i en process som vi inledde redan i början av 2000-talet. Efter hand tog kombinationer av privata vaktbolag och grannsamverkan av olika slag över upprätthållandet av ordningen, och så småningom uppfördes flera ”gated communities”, avgränsade stadsdelar i våra större städer, samt digitalt integrerade kontrollsystem, som kombinerar Freefloat och Gofree med helautomatiska avspärrningar och olika larmfunktioner då personer rör sig in i zoner där de inte har några kända ärenden. Gränslöshet innebär ett ökat eget ansvar för säkerheten. Med frihet kommer ett ansvar som vi ansåg att det inte var mer än rätt att de enskilda tog över.

Automatiserade privata övervakningstjänster, knutna till det biometriska ID-systemet och försäkringarna, har i dag gjort landområdet säkrare än någonsin, trots att vi varken har polis eller rättsväsende längre. Du får vad du betalar för. Och folk betalar gärna för sin egen säkerhet, naturligtvis. Fängelserna är också avskaffade, och en human kriminalvård, med tonvikten på vård, har införts, som kostar samhället betydligt mindre än det tidigare, primitiva systemet med dess tvång och våld. Passiviserande injektioner av våldsamma personer, gaser som kontrollerar stora folkmassor i händelse av protester och omprogrammering av personligheten hos asociala, kemisk kastration och personlighetsutvecklande ingrepp – vilka kan göras redan tidigt under uppväxten, ofta i samband med könsbestämningen i tioårsåldern – gör att vi har en helt konfliktfri region sedan flera år nu. Samsynen kring dessa frågor har varit mycket bred, och baserad på såväl omsorg om den enskildes fria val och alla människors lika värde – för ingen som begår brott är i verklig mening fri. Att det har blivit mycket billigare är också något som alla är tacksamma över.

Grundtanken var att en inkluderande kultursyn inte kunde prioritera Sverige, svensk kultur och det svenska arvet.

En annan svår punkt i upplösningen av nationen var kulturpolitiken. Den är ju marginell, på det stora hela, kostar inte mycket och lockar få invånare till konsumtion, men satte ändå ett orimligt stort avtryck och har under århundraden använts för att skapa den föreställda, falska gemenskap som vi tidigare levde i.

Även i kulturpolitiken följde vi en plan som gick ut på att först och främst fragmentisera ansvaret, utlokalisera besluten och slutligen, i en av de mest omfattande rättvisereformerna i paketet, föra över statens konstsamlingar och byggnadsverk på privata entreprenörer. Det var inte svårt att få institutionernas tjänstemän att inordna sig, precis som de inordnat sig i alla tidigare politiska idéer som utvecklats för dem. Grundtanken var att en inkluderande kultursyn inte kunde prioritera Sverige, svensk kultur och det svenska arvet. Alla ska känna sig delaktiga. Vi blandade upp samlingarna med nya verk, med amatörkonst, med aktivism av olika slag och flyttade in kaféer och restauranger, som så småningom kunde ta allt större plats, givetvis i privat regi, i de olika muséernas och andra institutionernas lokaler. 

Det var en lätt sak att få de vanligen vänstersinnade kulturarbetare som hungrade efter framgång att ta del i detta arbete, utan att de egentligen förstod vad det syftade till. De fick fria händer att utöva aktivism, vilket de naturligtvis kan fortsätta med än i dag. Lite absurda kulturpolitiska insatser av reaktionära lokalpolitiker runtom i landet, med syfte att hitta på något slags nationell kultursyn på konservativ bas – som ingen ville ha, vare sig utövare eller publik – bidrog i högsta grad till att vi kunde avskaffa helheten snabbare än annars, med hänvisning till deras intolerans.

Detsamma med biblioteken, där vi steg för steg avskaffade de professionella bibliotekarierna till förmån för ett system med digitala plattformar, vilket så småningom gjorde att de fysiska byggnaderna och lokalerna som biblioteken tidigare tagit så stor plats i blev tomma och tillgängliga för investeringar. Exempelvis ligger Populusques huvudkontor för den biometriska registreringen av alla i den geografiska zonen numera i det tidigare stadsbiblioteket på Freedom boulevard, tidigare Sveavägen – alla gatunamn har gjorts internationellt gångbara, naturligtvis. Genom att konsekvent ha ett kundorienterat förhållningssätt satte vi låntagarna i centrum, och de vet ju själva bäst vad de vill läsa, se och lyssna på, utan att det behövs så kallade bibliotekarier. 

Motsvarande genomfördes kring teatrar och konserthus. Om folk vill ha kultur av det slaget kan de välja att betala för den själv, eller resa till städer med så stort kundunderlag att publiken räcker för att bygga operahus, museer och så vidare. Jag ville ha ett levande land, inte ett museum! Och jag vill inte att en liten överklass, med exklusiv smak, ska kunna styra vad som anses vara god kultur. Den tiden är förbi, och jag vill än en gång understryka att det handlar om grundläggande rättvisa och frihet, allas lika värde.

I och med att landet officiellt gick från att vara demokratiskt till värdegrundsdemokratiskt blev det lättare att hantera opposition, debatt och kritik.

En annan av de stora knutarna var naturligtvis avskaffandet av monarkin. Folk var förbluffande sentimentala kring denna otidsenliga institution. Men en kombination av värdegrundsbaserade rättvise- och frihetsreformer, samt intrycket att kungafamiljen i allt högre grad, efter Victorias abdikation, var mera intresserad av jetsetliv än av att bära något slags anakronistiskt ansvar för en obsolet stat, gjorde att vi kunde införa presidentstyre genom folkomröstningen 2029. 

Denna folkomröstning var också speciell såtillvida att den för första gången testade en gränslös demokrati, som ett första steg mot ett helt avskaffat land. Alla som befann sig i det som då var Sverige, och som var biometriskt registrerade hos något av de stora bolagen, hade nämligen rätt att rösta i valet, medan ingen som befann sig utomlands fick göra det, oavsett medborgarskap. Vi kampanjade på bred europeisk basis och genomförde grundlagsändringen i laga ordning, under en koalitionsregering med mig som statsminister, sedermera president.

Demokrati, som den fungerade i den tidens Sverige, var ett ofullkomligt system, såtillvida att det förutsatte en statsapparat, med alla de övergrepp som hör ihop med en sådan, allt det strukturella och symboliska våld som tvingade människor att inordna sig i en ordning som med tiden kom att stå i allt tydligare motsättning mot inte bara friheten utan de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men i och med att landet i samband med införande av republik också officiellt gick från att vara demokratiskt till att uttryckligen definieras som värdegrundsdemokratiskt blev det lättare att hantera opposition, debatt och kritik utan att det innebar någon större fara för systemet som helhet. 

Värdegrundsdemokratin är den viktigaste nya statsform som växt fram under detta sekel, och den utvecklades i Sverige, som ett led i avskaffandet av landet. Den bygger på värderingar som formuleras i tydliga fraser, och som inte kräver tolkning, så enkla och entydiga är de. Ibland är de bara nyckelord. Det förekom visst diskussion om det lämpliga i detta, med ifrågasättande om huruvida ens enkla fraser och ord kan förstås utan någon form av tolkning. Spetsfundiga invändningar restes, men eftersom värdegrundsdemokrati baseras på tolerans, inkludering och mångfald, och alla som delade den riktiga uppfattningen visste vad som gällde, så fanns det ingen kritik som fick fäste, annat än hos en mycket marginell kombination av extremvänster, radikalhöger och enstaka isolerade intellektuella, med smak för subtiliteter som de flesta vanliga människor inte har det minsta intresse av, och som i dag alla faktiskt är döda eller mycket gamla. 

Värdegrundsdemokratin är den viktigaste nya statsform som växt fram under detta sekel, och den utvecklades i Sverige, som ett led i avskaffandet av landet.

De generationer som har växt upp under vårt innevarande sekel har aldrig varit intresserade av den typen av onödigt intellektuell kritik som äldre, mest vita män, ägnade sig åt ända in på 2030-talet, innan de blev senila [skratt]. Genom att förklara den i strid med värdegrundens anda, som är djupare än bokstaven, och som inte låter sig diskuteras, lyckades vi avsluta den debatten och på köpet lyckades vi även nedmontera det hinder för friheten som demokratin hade utvecklats till.

Ett platt samhälle är ett fritt samhälle. Vi avskaffade alla ämbeten, alla hierarkier och därmed allt statligt förtryck. Vi avskaffade slutligen oss själva, bara det att vi aldrig var något med någon verklig existens, annat än i sentimentala skrönor och nationalistiska sagor. Vem är rädd för friheten? Bara den som själv är ute efter att förtrycka andra, menar jag. Och den som vill det är själv inte heller fri. Verkligt fria människor vill att alla andra skall vara lika fria som de, och de tror människan, mänskligheten om gott. Och i den andan har jag arbetat outtröttligt under hela min politiska karriär för att landområdet som tidigare kallades ”Sverige” ska bli världens friaste, frihetligaste och mest framsynta geografiska zon.

I dag har vi faktiskt lyckats, och för ett år sedan lämnade jag presidentposten samtidigt med att landet formellt avskaffades. Jag är stolt över mitt arbete, och över att ha bidragit till att bygga en rättvisare, öppnare och friare värld. Det är min övertygelse att den attityd och de reformer vi genomförde är oåterkalleliga, och att de dessutom är förebildliga för hela den övriga världen.

Tack för visat intresse!

[Applåder, blommor]