Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Krönika

Carolin Dahlman: Sjukvården ska inte legitimera hedersförtryck

Återförslutning av könsorgan, stympning och oskuldskontroller hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Ändå sker det inom den skattefinansierade vården i Sverige. Det skriver Carolin Dahlman.

Hedersförtrycket gror i Sverige. Foto: Pontus Lundahl/TT

”Läkare Ivo-anmäls efter att ha återförslutit könsstympad kvinna”, skrev Läkartidningen nyligen. En förlossningsläkare hade sytt ihop en kvinna efter förlossning på Sahlgrenska universitetssjukhuset. 

Jag ryste till. Vilket barbari. På ett svenskt skattefinansierat sjukhus!

Könsstympning är ett vidrigt ingrepp med svåra konsekvenser. Totalt tros 200 miljoner kvinnor världen över ha utsatts, i syfte att kontrollera kvinnors sexualitet och minska njutning, enligt Unicef. ”Ingreppet görs oftast helt utan bedövning. Verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad eller en glasskärva. En del flickor dör. De flesta traumatiseras svårt och får men för livet”. Globalt har en av fyra blivit stympade av sjukvårdspersonal.

Lås oss aldrig normalisera den ofrihet som hederskulturen innebär för så många kvinnor.

Låt oss lova varandra att aldrig normalisera detta i Sverige. Om skattefinansierad sjukvård utför ingreppen legitimerar det ofrihet och våld. I en tid när det flyttar hit fler som lever i hederskulturer finns risken att regelverk och attityder ändras. Vi som värnar om kvinnors rättigheter måste tydligt markera och ta kampen.

Tyvärr har det kommit rapporter genom åren om att vårdpersonal skurit och sytt i kvinnors underliv på olika sätt. 

En barnmorska sydde ihop en könsstympad kvinna efter en förlossning vid Sahlgrenska 2020. Fem av 20 tillfrågade kliniker i Sverige var beredda att ”återställa” eller ”reparera” mödomshinnan, enligt en granskning i SVT i januari.

Tyvärr är detta ingen nyhet. Besvärande nog börjar den mer kännas som gammal skåpmat, något som makthavarna ojar sig över en liten stund och sedan glömmer bort. Eller kanske förtränger.

2017 skrev jag om att Akademikliniken erbjöd så kallad hymenrekonstruktion, det vill säga att man syr ihop kvinnors underliv för att de ska framstå som oskulder.

”Landstinget rekonstruerar mödomshinnor”, rapporterade flera medier redan 2008 med anledning av en rapport från Stockholms stad. Av 49 tillfrågade vårdinrättningar genomförde 11 mödomshinneingrepp. 

 2013 svarade en majoritet av svenska gynekologer och allmänläkare ja på frågan: ”Skulle du hjälpa en ung kvinna som sade sig vara rädd för våld om hon inte får ett oskuldsintyg?”

TV4:s Kalla Fakta avslöjade 2015 att tre läkare på svenska vårdcentraler hade gjort oskuldskontroller.

Professionella i vården har verkar ha trott att de gjorde en god gärning. Vissa kliniker i SVT:s reportage framställde sig som en slags hjältar. ”Vart ska dessa kvinnor annars vända sig? De är desperata, de skulle bara resa utomlands om det förbjöds”, sa en plastikkirurg. ”Alternativet för de här unga tjejerna är att de måste bryta helt med sin familj”, konstaterade en annan.

Redan 2004 sade en överläkare på Karolinska sjukhuset till tidskriften Ottar: ”Man vill stödja kvinnan att stå emot, men samtidigt kan hon inte ensam lösa alla historiska problem”.

”Det är ett väldigt litet ingrepp där man med några få stygn syr ihop nedre ingången till slidan”, sa en läkare till SVT 2008, och intygade att det bara gjordes om det förelåg dödshot mot kvinnan. ”Den lilla kvinnan kan inte ensam stå emot hela hederskulturen”, försvarade sig en överläkare från SÖS med i Expressen samma år.

Fegheten inför hederskulturen för dess sedvänjor vidare.

Denna fega undfallenhet bidrar till att sedvänjan lever vidare. När till och med läkare i sina vita rockar och med fina titlar utför ingreppen framstår de som godkända. Signalen är att det inte är så farligt. 

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg i debatt om hederskultur på Kulturhuset. Foto: Henrik Montgomery/TT

Jag frågade jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) hur hon såg på detta, och fick till svar:

– När läkare genomför de här ingreppen sker en normförskjutning där vi accepterar förtryckarnormer och börjar anpassa oss. Det är en farlig väg som för jämställdheten bakåt.

Sara Mohammad från föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime var arg. ”Ansvariga låter bli att anmäla på grund av destruktiv välvilja, ansvarslöshet och okunskap om hederskultur och de långsiktiga konsekvenserna”, skrev hon till mig.

Jag delar hennes ilska. Nu måste politikerna agera.

Det finns idag ingen specifik lag som förbjuder ”oskuldsoperationer”. Det är förbjudet att göra ingrepp på de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar.

Men tyvärr verkar den lagen inte räcka. Patientsäkerhetslagen, som kräver att läkare ska agera enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, är tydligen heller inte nog för att få stopp på eländet.

Nu initierar regeringen den lagstiftning mot oskuldsoperationerna som den ”feministiska regeringen” misslyckades med.

Men lagstiftning är på väg. De fyra samarbetspartierna i regeringen har sagt att oskuldsoperationerna ska förbjudas. De gör det som den tidigare ”feministiska regeringen” misslyckades med.

Paulina Brandberg var glasklar i vårt samtal.

– Hedersförtryck har ingen plats i svenska samhället. Att få styra över sin egen kropp är en grundläggande frihetsfråga. Konsekvensen av att undvika frågan, av rädsla för att verka rasistisk, är att man passivt accepterar förtryck. 

Upp till 20 procent av ungdomarna i årskurs nio lever i hederskulturer. 26 procent av flickorna anger att familjen bestämmer vem de ska leva med. 

Dessa unga behöver stöd. Låt oss skydda dem från knivar och misogyna traditioner.