Svensk alkoholpolitik – en gränslös fars

På kajen i danska Rödby står bilar och bussar tätt packade i rader i väntan på att få köra på färjan till Puttgarden. Det är lunchtid och så varmt att det är lätt att tro att det är sommarlovskaravanen på väg ned till kontinenten man hamnat i. Så är dock inte fallet. Än så länge är det bara april och ett par månader kvar till semestertider. Och det är inte mot sol och bad på franska rivieran eller vandring i Alperna som resenärerna i Rödby styr kosan, utan mot billig alkohol. Människor har kört från Skåne, Västkusten, Småland och Värmland, vissa ännu längre, för att köpa sprit, vin och öl. 45 minuter bort, på andra sidan Fehmarn Bält, ligger Bordershop, världens största gränshandelsbutik.

I en sexvåningspråm med en butiksyta på över 8 000 kvadratmeter, öppet från 4 på morgonen till midnatt, trängs över 200 olika ölsorter, 1 000 olika viner, 500 olika sorters whisky och massvis med annan sprit. Allt till priser långt under Systembolagsnivå. Den billigaste ölen kostar omkring två kronor burken och medan man på Systembolaget får betala 250 kronor för 700 milliliter Absolut Vodka kostar en hel liter bara 170 kronor på Bordershop.

Det finns i princip inga begränsningar för hur mycket man får köpa med sig. I flera år efter att Sverige blivit en del av den Europeiska unionen försökte den socialdemokratiska regeringen hålla fast vid de tidigare mycket restriktiva införselkvoterna av alkohol. Efter upprepade förhandlingar tvingades den till slut 2004 att införa samma regler som övriga EU-länder. Sedan dess gäller att alla vuxna personer har rätt att ta in 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter öl till Sverige. För den som kan visa att alkoholen man införskaffat skall användas vid en större sammankomst som bröllop, 40-årsfest eller liknande och är till för privat bruk i slutet sällskap, är det bara bara bilens maxlastvikt som avgör hur mycket man får med sig hem.

Flera svenska sprittillverkare, bland andra Absolut och Mackmyra, täcker hyllmeter med sina produkter inne på Bordershop. Flaken med svensk öl som Mariestad, Åbro och Norrlands guld och svensk cider från Kopparbergs är staplade nästan ända upp till taket. Det är svenska produkter kunderna allra helst vill ha. Det är nämligen primärt svenskar som är handlar här. Enligt siffror från rederiet Scandlines, som äger Bordershop, stod svenskarna 2016 för 1,5 miljoner besök i butiken i Puttgarden. Utöver det finns ytterligare en Bordershop i Rostock och runt gränsstäderna dessutom en stor mängd lokala handlare som gjort det till sin specialitet att sälja alkohol till svenskar på jakt efter billiga priser.

Alkoholsmuggling lukrativ för kriminella ligor

Undersökningar som rederiet Scandlines gjort visar även att 80 procent av deras kunder reser med färjan bara för att handla på andra sidan gränsen. En rapport från Handelns utredningsinstitut som 2015 togs fram på uppdrag åt Sveriges Bryggerier kom fram till att var sjätte starköl som dricks i Sverige i dag är köpt utomlands. I de södra delarna av landet uppger så många som var tredje person att de handlar starköl någon annanstans än hos det statliga monopolet – primärt i Tyskland – och två tredjedelar säger också att de köpt med sig mer än ett flak öl när de åkt över gränsen.

Hos branschorganisationen Sveriges Bryggerier är den omfattande gränshandeln alltså en verklighet man på olika sätt måste förhålla sig till på daglig basis.

– Våra medlemmar exporterar varje år drygt 40 miljoner liter öl och mellan fem och åtta miljoner liter cider till butikerna vid gränsen. Nästan allt kommer tillbaka, berättar Erika Danckwardt-Lillieström som är ansvarig för kommunikation och samhällskontakter vid Sveriges Bryggerier.

– Man kan kanske fråga sig om det egentligen spelar roll för oss vart vi säljer, men jo, det gör det. Vi vill som bransch finnas i en sund kontext och bidra till en kontrollerad konsumtion och försäljning. I dag ser vi hur alkoholmonopolet tappar kontrollen som en följd av att prisnivåerna skiljer sig så mycket mellan Sverige och grannländerna.

– Det finns starka drivkrafter för den organiserade brottsligheten att smuggla in stora mängder alkohol. Riskerna är relativt små, straffen är låga i jämförelse med narkotikasmuggling och det finns mycket pengar att tjäna. Pengar som i sin tur används för att finansiera grövre brott. Smugglingen är inte heller bara ett juridiskt problem utan bidrar även till en sämre folkhälsa då sprit, vin och öl säljs okontrollerat i stora mängder ur bakluckor till missbrukare och barn och ungdomar, fortsätter Danckwardt-Lillieström.

De svenska bryggarna är liksom vin- och spritleverantörerna i huvudsak positiva till Systembolagets monopol. Men de är också övertygade om att beslutsfattarna måste sluta sticka huvudet i sanden och ta tag i den situation som uppstått i samband med den ökande gränshandeln. Om den svenska staten inte agerar långsiktigt är risken enligt Sveriges Bryggerier överhängande att legitimiteten för dagens system urholkas helt och hållet. Redan nu är mindre än hälften av den sprit och bara drygt hälften av all öl som konsumeras i Sverige köpt på Systembolaget, och utvecklingen ser ut att fortsätta.

– Vi har haft ett kanonbra första kvartal när det kommer till gränshandelsförsäljningen trots den svaga kronan, säger Erika Danckwardt-Lillieström.

Spritbussarnas skadeverkningar

Även om alkoholproducenterna i grunden ser positivt på gränshandeln är de oroade över bristen på kontroll och den ökande smugglingen.  Något som också polis och tull ser allvarligt på. När Tullverket för några år sedan gjorde en uppskattning av spritsmugglingen som sker via organiserade bussresor visade det sig att den genererade brottsvinster på omkring 300 miljoner kronor per år. Skattebortfallet för den billiga alkohol som fördes in i landet på samma sätt var lika mycket, 300 miljoner.

2011 gjorde Göteborgs-Posten en granskning av just spritbussarna, på ytan en laglig verksamhet där framför allt pensionärer tog sig en trevlig dagstur till Tyskland och samtidigt passade på att köpa med sig lite alkohol för eget bruk, men i verkligheten en ren beställningscentral där organiserade langare betalade människor för att resa till Tyskland för att köpa sprit och öl. Genom att under några månader kartlägga dem som regelbundet åkte på bussresa från Hisingen till Tyskland för att handla, kunde GP:s reportrar visa hur var och en på kort tid importerade flera ton alkohol per person. Knappast vad någon kan hävda är för privat bruk.

Flera gånger i veckan gick bussarna fram och tillbaka över dagen. Vid återkomst till Göteborg stod samma langare gång på gång beredda att lasta över alkoholen i sina bilar. Langare som enligt GP:s granskning då, 2011, kunde tjäna mellan 20 000 och 50 000 skattefritt per månad. Enligt tullens beräkningar kunde en ensam langare kan tjäna 10 000 kronor på en enda bussresa.

Smugglarnas nya affärsidé bygger på repetition. De köper mindre åt gången, men gör samma resa, om och om igen.

Sedan 2011 har spritsmugglingen till viss del ändrat karaktär. Efter att tullen tillsammans med andra myndigheter 2016 och 2017 gjort upprepade tillslag mot just fullpackade spritbussar minskade 2018 den mängd alkohol som beslagtogs, liksom antalet bussar i organiserad trafik till tyska gränsstäder. Det betyder dock inte att smugglingen har minskat. Samtidigt har nämligen antalet person- och skåpbilar som kör in i landet med stora alkoholmängder blivit fler.

Tullen och polisen vet att det i många fall handlar om nätverk som köpt sprit för att sälja vidare. Eftersom mängderna är väl avvägda för att transporterna inte skall kunna skiljas från dem där en vanlig privatperson gjort inköp inför en jul- eller midsommarfest, är det dock svårare att komma åt dem. Smugglarnas nya affärsidé bygger på repetition. De köper mindre åt gången, men gör samma resa, om och om igen.

Taktiken illustreras väl i en nyhetsartikel i Gefle Dagblad. En 61-årig åtalades för att under en tvåårsperiod gjort 57 resor till Tyskland där han köpt tusentals liter alkohol vilken sedan sålts vidare. Mannen är långt ifrån ensam. 2018 avslöjade polisen i Söderhamn en stor smuggelhärva med 22 personer var inblandade. Under flera år hade fem av dem köpt alkohol i Tyskland för att sälja. I april i år kom åtalet.

– Det har handlat om oerhört stora mängder alkohol som smugglats in med stora bilar och släpvagnar i ungefär tre års tid från 2015 och framåt, säger åklagare Peter Helsing (SVT 9/4).

Att flera liknande fall härrör från de mellersta och norra delarna av Sverige visar att spritsmugglingen, liksom den stora lagliga privata handeln med billig alkohol från Tyskland, är en fråga som rör hela landet, inte bara de kommuner och regioner som ligger vid Sveriges södra gräns. Varje gång alkoholskatten höjs ökar incitamenten för människor att sätta sig i bilen och köra de – för många – över 100 milen ned till Tyskland. Och varje resa innebär minskad kontroll av alkoholkonsumtionen, ökat skattebortfall och ökad klimatpåverkan.

Det borde oroa de flesta politiker, men så verkar det inte riktigt vara. I stället håller de envist fast vid den svenska modellen med detaljhandelsmonopol och allt högre punktskatter i tron att det ger den önskade effekten, det vill säga minskad konsumtion. Men i vår gränslösa värld fungerar det inte så.

En aktuell rapport från ESO – Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi – som kom i våras visar tvärtom att konsumtionen ökar. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver ESO-utredaren David Sundén om hur den svenska alkoholpolitiken misslyckats med sin uppgift och hur staten som en följd av gränshandeln tappat kontrollen över alkoholmarknaden: ”Konsekvensen av alkoholpolitikens dåliga styrförmåga är att 20 procent av svenskarnas alkoholkonsumtion kommer från smuggling, egeninförsel eller egentillverkning som inte beskattas i Sverige.”

Bordershops konkurrensfördelar

På parkeringen utanför Bordershop är det lika fullpackat som på kajen i Rödby. Nästan alla bilar har svenskt registreringsnummer. Människor trängs med stora shoppingvagnar på väg in och ut ur varuhuset. De som är klara med sin runda packar in ölflak och lådor med vin och sprit i bilar och bussar. Vid lastkajen backar skåpbilar in för att fyllas upp med förbeställd alkohol som står staplad på lastpallar. Stefan, som inte vill berätta vad han heter i efternamn, äter korv och pommes frites i solskenet. Han kommer från Kungälv utanför Göteborg och har tagit ledigt för att åka ned till Bordershop. I vagnen har han ett tiotal flak med öl, flera flaskor sprit och två lådor rosévin som hans sambo beställt.

– Jag tycker det är grymt bra att man kan åka hit och handla. Billiga priser och sen är det gött att kunna fylla förrådet så man har hemma och slipper tänka på när Systemet är öppet, säger han.

Flera av de undersökningar som gjorts rörande gränshandeln med alkohol visar att de flesta som besöker Bordershop och liknande butiker resonerar som Stefan. Priset är det huvudsakliga skälet till att man handlar alkohol utomlands. Ett annat är möjligheten att köpa riktigt mycket på en och samma gång och kunna bunkra, vilket ur ett folkhälsoperspektiv knappast är särskilt välkommet. Den som har mycket sprit, vin och öl hemma spontandricker rimligtvis mer än den som inte har skåpen fulla. Och i takt med att människor väljer bort Systembolaget – där man oftast köper ett par flaskor inte hela lådor, flak eller pallar – ökar den gruppen.

– En annan rolig grej med Bordershop är att man får provsmaka varorna, det kan man ju aldrig göra hemma, påpekar Stefan med ett leende.

Inne bland de tusentals sorterna vin, sprit och öl står det med jämna mellanrum provsmakningsstånd där kunderna får möjlighet att testa varorna precis som man får smaka på något nytt knäckebröd, lite glass eller ost, när man fredagshandlar på Ica. Alkoholen är som vilken vara som helst.

Det går inte att undgå att notera att ölen i Stefans och många andras vagnar är välkända svenska märken. De flesta tillverkade i Sverige. Att miljontals liter öl körs på lastbil ned till Tyskland för att sedan transporteras i bussar och bilar, som kört bakom lastbilarna på vägen ned, hela vägen tillbaka – ibland redan samma dag – har tveklöst en påverkan på miljön. Men trots att vi lever i en tid då klimatfrågorna står högt upp på agendan och situationen varit ett faktum länge, görs inget för att förändra läget. Både bryggerinäringen och Naturskyddsföreningen har försökt att adressera problemet. Men förgäves.

Oavsett med vilka glasögon man närmar sig den svenska alkoholpolitiken och gränshandeln med alkohol är det svårt, i det närmaste omöjligt, att undgå se att något måste göras.

Utöver de utsläpp som transporterna genererar tillkommer även på miljökontot alla de miljontals burkar som inte ingår i det svenska retursystemet som tas in i landet. De ger ingen pant. I bästa fall hamnar dessa i återvinningen, men i många fall i naturen. Inte ens klimatet tycks dock kunna få svenska politikers alkoholmoralism i gungning. Envist förlitar de sig på Systembolaget och dess käcka Facebookkampanjer för att få kunderna att välja klimatsmarta förpackningar. I sig är det naturligtvis en bra sak, men i en tid då allt färre väljer att köpa sin alkohol på just Systembolaget är det långt ifrån tillräckligt.

En uppdaterad syn på alkohol

Oavsett med vilka glasögon man närmar sig den svenska alkoholpolitiken och gränshandeln med alkohol är det svårt, i det närmaste omöjligt, att undgå se att något måste göras. För att få bort incitamenten för smuggling och den finansiering av grov brottslighet som illegal alkoholförsäljning utgör, för att komma till rätta med de utsläpp som orsakas de omfattande transporterna av alkohol fram och tillbaka över gränsen, för att staten inte skall förlora mer skatteintäkter och därmed möjligheter att hjälpa människor med missbruksproblematik, och för att Sverige inte skall förlora arbetstillfällen som när Systembolaget för ett antal år sedan tvingades varsla personal i södra Sverige.

Ändå är Centerpartiet (och i viss utsträckning Moderaterna, som kan tänka sig en översyn) det enda riksdagspartiet som öppnat för att harmonisera de svenska alkoholskatterna mot en lägre europeisk nivå. Niels Paarup-Petersen (C) från Malmö är en av de riksdagsledamöter som anser att vi behöver en reviderad alkoholpolitik.

– Jag har uppfattningen att Sverige måste uppdatera sin syn på alkohol. Vilken nivå skatten skall ligga på kan jag inte säga, det krävs en utredning för att avgöra, men de konsekvenser dagens politik och konstgjorda höga pris får är inte rimliga och de får statsekonomiska effekter. För mig är egentligen frågan om gårdsförsäljning viktigast, men i Danmark där jag kommer i från har man redan tagit den här debatten, och det är det tydligt att Sverige måste göra detsamma.

Paarup-Petersen får stöd av ESO-utredaren Daniel Sundén som i sin text på DN Debatt rekommenderar politikerna att agera: ”Inget tyder på att alkoholpolitiken kan nå sina mål framöver eller att kraven på undantag blir färre. Regeringen bör därför omedelbart initiera en översyn av vilka regler som ska styra alkoholmarknaden i framtiden.”

Inte ens klimatet tycks dock kunna få svenska politikers alkoholmoralism i gungning.

Det är sen eftermiddag och en efter en kör bilar och bussar igenom gränskontrollen på den svenska sidan av Öresundsbron. Många av personbilarna är så baktunga att det bara är någon decimeter mellan chassit och marken, vilket skvallrar om att de är på väg hem med storpack alkohol i bagaget. Polisen vinkar förbi dem men stannar en och annan skåpbil och buss som får visa upp sin last men sedan passera. Så är ännu en dag i den fars som är svensk alkoholpolitik snart till ända.

Inom kort påbörjas arbetet med Fehmarn Bält-förbindelsen, en tunnel som enligt plan skall få samma sträckning som färjelinjen Rödby–Puttgarden. När den är klar runt 2028 kommer svenskar att kunna köra mellan Malmö och Tyskland utan att stanna på mindre än tre timmar. Det finns ingen anledning att tro att de ovärdiga lämmeltåg av vuxna människor – och kriminella ligor i jakt på profit – som beger sig över gränsen för att köpa en vara som borde vara möjlig att få tag på både enklare och billigare i Sverige, kommer att minska. Tvärtom.