Det är konkurrens som driver teknikutvecklingen framåt. Tack vare fredlig tävlan mellan olika aktörer har mänskligheten kunnat dra fördel av allt effektivare, billigare och renare teknologi. Det kommer vi antagligen att kunna fortsätta göra, om inte staten i sin iver att ställa allt till rätta på sitt vanliga vis sticker käppar i hjulen.
Medan politiker och opinionsbildare talar om att förändra världen gör entreprenörer det i praktiken. Ny teknologi uppfinns och gammal teknologi förbättras för varje dag som går. På så sätt har vi fått effektivare, billigare och miljövänligare teknologier på snart sagt alla områden.
Men politiker är inte nöjda, det ligger nämligen i politikens natur. Vad som också ligger i dess natur är benägenheten att söka politiska lösningar på alla problem. Tyvärr leder inte sällan politiska ingrepp till rakt motsatt resultat gentemot vad som var tanken. Till exempel när politiken väljer vinnare i den teknologiska utvecklingen och snedvrider konkurrensen genom subventioner till den teknologi som för tillfället är på modet.
Den svenska satsningen på etanol som framtidens bränsle är det i dag få av de inblandade som vill tala högt om.
Den svenska satsningen på etanol som framtidens bränsle är det i dag få av de inblandade som vill tala högt om. Politikerna valde vinnare och gjorde allt för att den utvalda teknologin skulle lyckas. Resultatet? Knappt någon kör på etanol, de som lyssnade på de politiska lockropen sitter nu med bilar som är mer eller mindre värdelösa, eller som tankas på een sorts bränsle som inte är billigare än vanlig bensin, trots de skyhöga bensinskatterna.
Det konkreta resultatet av den politiska entusiasmen för etanolbränslet blev den så kallade pumplagen, som innebar att bensinstationer blev tvungna att tillhandahålla pumpar för etanol. Detta var en dyr investering som många mackägare inte hade råd med, istället blev detvungna att stänga ned verksamheten helt. Följden blev den så kallade ”mackdöden”, med nedlagda bensinstationer runtom i landet. På många håll i glesbygd blev det ett hårt slag mot lokalsamhällena, eftersom bensinmacken inte bara var ett ställe att tanka bilen på utan också byns enda serviceställe och butik.
Även ur miljöhänseende blev pumplagen kontraproduktiv, eftersom nedläggningen av bensinstationer på landsbygden medförde att människor blev tvungna att köra många mil extra för att tanka, med ökande utsläpp som följd.
En liknande situation kan vi i dag iaktta vad gäller dieselbilar. För inte många år sedan hade den politiska makten bestämt sig för att dessa var den nya miljövänliga teknologin för framtiden, och inköp av nya dieselbilar subventionerades till och med av skattebetalarna. Nu är det många av de som trodde på propagandan som känner sig lurade, när samma politiker står i begrepp att göra deras bilar mer eller mindre värdelösa på andrahandsmarknaden samt omöjliga att köra på vissa platser, i och med det nya förslaget om kommunala miljözoner.
Ytterligare ett exempel på hur fel det blir när staten försöker utse vinnare och stimulera utvecklingen på miljöteknologiområdet är satsningarna på vindkraft, ett energislag som visat sig kosta betydligt mer än det smakar. Vindkraften är dyr, ineffektiv och väderberoende, och den lilla mängd energi som den genererar när väderförhållandena är de rätta kan inte lagras, varför den fortfarande förutsätter ett väl utbyggt system av vatten- och kärnkraft.
Vindkraften är dyr, ineffektiv och väderberoende, och den lilla mängd energi som den genererar när väderförhållandena är de rätta kan inte lagras.
Vindkraften har visat sig vara miljömässigt tveksam eftersom den genererar lite energi i förhållande till hur mycket som går åt när den tillverkas, och den förvandlar stora naturområden i fjällen och till havs till industrilandskap. Den är dessutom ekonomiskt onödigt kostsam. I stället för att premiera ett energislag på det viset, med olyckliga konsekvenser som följd, borde politiken skapa förutsättningar för fri konkurrens mellan alternativa lösningar.
